Jonas Sjöstedt: Jag kände mig utanför när jag började skolan

Två politiker Jonas gärna pratar med har han inget gemensamt med på det politiska planet: Annie Lööf och Göran Hägglund. Särskilt Göran har en befriande självdistans som är alltför ovanlig inom politiken, säger Jonas.

Där Bottenviken möter Västerbotten, några kilometer söder om Umeå, har Jonas Sjöstedt funnit ett smultronställe åt sig själv och familjen. Det är hit han drar sig tillbaka när han vill vara sig själv och bara gå och skrota med sina närmaste. Stugan är ett utbyggt torp, tomten sluttar ner till vattnet bakom en skyddande holme. Det är den plats på jorden han vill kalla hemma och det är dit jag är på väg för intervjun.

 När fotografen Johan och jag anländer sitter hustrun Ann med tvillingarna Tor och Greta redan i familjens Volvo, på väg att lämna huset. De vill hålla sig utanför Jonas offentliga liv och ska iväg några ärenden så vi kan prata i lugn och ro. Jonas själv kommer ut på verandan och hälsar oss välkomna. Han är iklädd ett förkläde dekorerad med tryckta ugglor, huset doftar av nylagat kaffe när vi kommer in i köket. Utanför lyser solen med sneda strålar över det stilla vattnet.

 – Ni behöver väl inte gå upp på övervåningen, vädjar Jonas. Det är ungarnas rum däruppe och det kan vi väl hålla utanför det här…

 Jonas häller upp presskaffet och förklarar sin kärlek till platsen vi befinner oss på.

 – Det är absolut inget fel på Stockholm men den staden betyder jobb. Det är här jag känner mig hemma, här i stugan och inne i Umeå.

 Men även om Umeå är staden i Jonas hjärta var det inte här han växte upp.

 – Nej, jag föddes i Göteborg men mitt tidigaste minne är från tiden i Sundsvall. Jag minns att jag fick en trampbil som varubilen från Konsum backade över samma dag. Då var jag några år gammal. En tung start men jag har kommit över det nu, skrattar han. Och jag är faktiskt medlem i Konsum, trots detta!

 Efter Sundsvall blev det Västerås under några år innan familjen Sjöstedt slutligen slog sig ner i Vänersborg. Föräldrarna var akademiker, pappa ingenjör och lärare, mamma Ingrid läkare och psykoterapeut. Jonas själv är mittenbarn med en äldre syster, Hanna, och en yngre bror, Svante.

 De första åren i skolan blev ingen succé för Jonas som har en form av mild dyslexi och hade svårt att knäcka läskoden.

 – Vi nivågrupperades i klassrummet och jag fick sitta med dem som “saknade läshuvud”. Det har etsat sig fast hos mig. Det kändes otryggt och jag kände mig dum och utanför.

 – Jag kunde inte läsa förrän jag var nio år gammal. Mamma vägrade att läsa en indianbok för mig ännu en gång så jag fick helt enkelt försöka traggla mig igenom boken på egen hand. Men när jag sent omsider knäckt läskoden innebar det att jag förändrades och blev trots att jag var så ung väldigt samhällsintresseradintresserad. Jag var nog ganska lillgammal, när jag tänker efter…

 Visserligen fanns det ett samhällsintresse hos föräldrarna men partipolitik var inget man pratade om runt matbordet.

 – Mamma ägnade en stor del av sitt yrkesliv åt de svaga i samhället, åt handikappade och åt att hjälpa flyktingar. Pappa hade ett stort och levande miljöintresse. En del av mitt engagemang har jag säkert fått därifrån. Pappa och jag arbetade faktiskt en del ihop för linje 3 i folkomröstningen mot kärnkraft.

 Men intresset för vänsterpolitik fann Jonas på annat håll: i Italien…

Texten är ett kort utdrag från Hemmets Journals serie:
HJ:s Johan Rystad möter partiledarna.

Del 1: Jonas Sjöstedt
Hela intervjun kan du läsa i HJ nr 28/2014

 Jonas och hans familj har en lägenhet i Stockholm men här i ett hus utanför Umeå finns platsen som de återvänder till så ofta de kan.