Mona Tumba: Livet med Sven var fyllt av kärlek och skratt

‘

Ute på den stora balkongen i Florida hämtar Mona Tumba kraft. Hon har både svenskt och amerikanskt medborgarskap och reser varje år mellan Sverige och USA.

 

Det känns som om jag har kommit till paradiset när jag besöker Mona Tumba på halvön Singer Island i Palm Beach i Florida. Vägen hit går över en lång bro, palmerna vajar i vinden och termometern visar +26 grader i skuggan.

 

När jag kommer in genom ytterdörren till Monas lägenhet på tionde våningen, efter att ha blivit inskriven av en portvakt i entrén, hamnar jag direkt i vardagsrummet. Utsikten över Atlanten är hisnande. Havet är smaragdgrönt och vågbruset starkt, vindarna är rejält starka i dag.

 

Lägenheten är inredd med varma färger och Monas egna färgstarka tavlor och kinesiska statyer från pappan, som ägde ett galleri. På den stora balkongen är staffliet uppsatt och oljefärgerna framtagna.

 

Det är bara en sak som fattas. Monas käre man Sven, eller Nenne som han kallades av nära och kära.

– Jag håller på att ändra om det mesta i lägenheten för att slippa bli påmind, säger Mona och smärtan glimtar till i hennes intensivt klarblå ögon. Köket håller på att renoveras och väggarna har jag målat om själv. Jag har även kaklat om i badrummen.

– Soffan ska också bort. Den är nersutten och varje gång jag kommer in genom ytterdörren ser jag Nenne sitta där…

 

Omställningen är enorm för Mona, som har levt ett omvälvande liv tillsammans med en av Sveriges största idrottsmän genom tiderna. Och de var lika på det viset – Mona och Sven. De älskade båda när det hände saker.

 

Deras liv var fyllda med jobb, sportevenemang, glada vänner, resor och de fyra barnen med familjer.

– Nu är telefonen död, känns det som, säger Mona. De vänner som jag trodde skulle höra av sig gör inte det.

– Det är så tyst, fortsätter hon sakta. Det är ingen som säger “hej” när jag kommer in genom dörren längre.

– Jag har inte varit ensam en endaste dag i mitt liv förrän nu. Jag växte upp i en stor familj och flyttade hemifrån som 19-åring till ett liv som “Mona Tumba”.

 

“Tjena bruden”

Mona växte upp i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Hon var det näst äldsta barnet av fem syskon och hade en fantastisk uppväxt. Familjen var mycket sportintresserad och Mona lärde sig att rida, segla, åka skidor, åka skridskor, spela tennis, dansa balett och även att åka vattenskidor.

 

Det var på så vis Monas och Svens vägar skulle komma att korsas första gången. Mona var bara 13 år när hon och hennes storasyster fick höra att ishockeyidolen Sven Johansson, som han hette på den tiden, skulle öppna en vattenskidskola i Saltsjöbaden. Flickorna cyklade naturligtvis ner till badet för att titta.

– Bildjournalen var där och ville ha en bild på en flicka som åkte vattenskidor, minns Mona. Min syster sa genast att jag var duktig på att åka, jag hade åkt vattenskidor i flera år.

 

– Då kom Sven fram och skrämde livet ur mig: “Tjena bruden! Sexa upp dig så ska du få vara med på en plåt!” sa han.

– Jag sprang och gömde mig på damtoaletten. Jag blev alldeles förskräckt, för jag hade uppfostrats strikt och gick i Franska skolan, som var likt ett nunnekloster. Men efter en stund kom Sven och bad om ursäkt och bad mig att ställa upp. Till slut gjorde jag det.

 

Mona fortsätter att berätta:

– Nästa dag stövlade Sven in i vårt vardagsrum och snart spelade han och pappa tennis tillsammans. På den tiden var Sven mer intresserad av min äldre syster, men fick inget gensvar. Själv tyckte jag att han var en gammal farbror – han var ju tio år äldre än jag!

 

1960 gifte sig Mona och Sven Tumba. De fick 51 år tillsammans.

 

Mona åkte till Schweiz ett par år för att studera språk och när hon återvände började hon umgås en del med Sven och hans två syskon. Båda familjerna träffades regelbundet och när hon hade fyllt 18 år började den ihärdiga uppvaktningen. Sven var på vattenskidturné över hela Sverige och varje dag levererades en ros till Mona.

– Pappa höll på att bli tokig eftersom han var tvungen att ge dricks varenda dag till det stackars cykelbudet som cyklade i 45 minuter dagligen för att ge mig en ros. “Han kan väl skicka en hel bukett!” rasade pappa.

– Till slut var det bara att ge med sig, ler Mona. Vid det laget kändes inte ålderskillnaden viktig längre. När jag var 19 år och Sven 29 gifte vi oss.

 

Stolt mor

Under de 51 år som Mona och Sven fick tillsammans hade hon också sitt eget liv med arbete och vänner. Sven, som gjorde stor succé inom ishockey och sedermera inom fotboll, vattenskidåkning och golf, var ofta borta från hemmet.

 

Det var som ishockeyspelare Sven Tumba först nådde berömmelse. Han deltog bland annat i fyra OS.

 

Mona arbetade bland annat i åtta år med Mona Tumbas Slimklubb, en slags bantning. Hon har också sålt smycken och hälsochoklad. Vid golfbanan i Hjorthagen drev Sven och Mona ett golftält, där de serverade mat. Där jobbade hon ibland dygnet runt.

– Men min största passion har varit min familj, våra fyra pojkar, säger hon glatt. Jag är enormt stolt över våra barn och barnbarn. Pigge och Johan är idag professionella golfspelare. Pigge bor på Gotland och Johan har en golfbana i Skåne.

 

– Stefan är instruktör i fallskärmshoppning i Stockholm. Daniel, den enda av pojkarna som bor i USA, spelar mycket golf men jobbar med ekonomi.

– Jag har sju barnbarn och de äldsta sysslar med idrott. Två av dem är enormt duktiga i hockey. Vi har dessutom ett barnbarn som är mycket framgångsrikt i både fotboll och handboll.

– Alla barnbarnen är pojkar och Nenne var så oerhört stolt över dem, fortsätter Mona. Snart ska vårt åttonde barnbarn födas, det är Daniel som ska bli pappa på nytt. Han och hans familj bor bara 20 minuters bilväg från mig i staden Jupiter. Det är jag så tacksam för.

 

Den enda flickan i familjen är Monas barnbarnsbarn, Stella.

– Vackrare barn har jag aldrig skådat, säger Mona.

Ryktena om Sven som tjejtjusare har inte undgått många. Att han hade en romans med prinsessan Birgitta, som han gick i skolan med innan han träffade Mona, är välkänt.

– Visst var Sven en tjejtjusare, bekräftar Mona. Han charmade alla, både män och kvinnor. Men det var mig han älskade och han gjorde aldrig något som skadade mig.

– Jag är heller inte svartsjukt lagd, tack och lov.

 

Stort umgänge

För 30 år sedan började Mona och Sven se sig om efter ett boende utomlands. Sven var trött på is och kyla och Mona kände sig deprimerad i det svenska vintermörkret.

 

De hälsade på goda vänner i Florida och blev genast förälskade i det jämna, varma klimatet. Sedan dess har de tillbringat vintrarna i Florida och somrarna i sitt sommarhus i Åkersberga.

I Florida fortsatte de båda att arbeta och skaffade ett stort umgänge. Mona var exempelvis med och startade SWEA, en världsvid organisation för svensktalande kvinnor, i södra Florida.

 

Drygt sju mil strandremsa kan Mona Tumba promenera på utanför sin bostad i Florida. Här på stranden lägger sköldpaddorna ägg och ibland kan hon se hoppande delfiner.

 

Sommarhuset i Sverige hade de kvar tills för två år sedan, då Sven började bli dålig. Tidigare hade han drabbats av både hjärtinfarkt och prostatacancer, men tillfrisknat. Svens ena höft byttes även ut, men när det var dags att operera den andra höften blev det problem. I den nya höftleden uppstod en infektion, som sakta spred sig i kroppen.

 

I två år kämpade Sven mot mördarbakterierna, innan kroppen inte orkade mer.

– De tre sista månaderna fick jag höra att Nenne kunde dö vilken timme som helst, berättar Mona. Han låg på Danderyds sjukhus i Stockholm och jag sa adjö till honom och att jag älskade honom varje dag. Nenne kämpade verkligen in i det sista, han ville ju så gärna vara med.

 

– Både barn och barnbarn var med vid slutet. Det var overkligt när han dog och det är det fortfarande, säger Mona och hennes ögon fylls med tårar.

– Det känns så svårt, för vi hade otroligt roligt tillsammans. Dagarna var fyllda av skratt och kärlek!

– Ingen av oss tyckte om att sitta still och vi tvekade aldrig att prova nya saker. Vi hade aldrig tråkigt och älskade båda att dansa. Så fort vi fick en chans tog vi oss en svängom.

 

Sven var ofta full av upptåg och hon glömmer aldrig när några högt uppsatta amerikaner var på besök. De befann sig i fjällen och skulle ta en skidtur med Sven, som hade varit ute tidigt på morgonen och lagt ut lakritskulor i snön.

– “Det är renbajs och det ska ni äta, det är jättenyttigt”, sa Sven och stoppade i sig den ena kulan efter den andra, till amerikanernas stora förskräckelse.

 

Mona och Sven var aldrig riktigt osams.

– På sin höjd smågrälade vi lite om han till exempel slängde kläderna i en hög. Nenne var faktiskt ganska slarvig här hemma. Han stökade till och jag städade. Dessutom var han oerhört opraktisk. Hans gräns gick vid att koka tevatten.

– Å andra sidan var Nenne en pedant när han till exempel skrev brev. Han korrekturläste allt och tålde inte att det fattades ett kommatecken. Jag, som är dyslektiker, är inte alls lagd åt det hållet.

– Nenne var beroende av mig och under de sista åren ville han att jag skulle finnas i närheten hela tiden. Det var jag gärna.

 

Målningen terapi

Mona blev änka i oktober i fjol och en tid efter begravningen i Sverige åkte hon tillbaka till Florida.

– Jag är ju tvungen att gå vidare, jag har inget val, förklarar hon och plockar fram gamla fotografier av henne och Sven.

– Det är smärtsamt att tala om sorgen, men ett sätt att bearbeta den är att måla. I vintras och våras målade jag flera tavlor. Det resulterade i en utställning i Florida i maj tillsammans med en svensk väninna. Det kändes konstigt att stå där utan Sven för första gången.

 

Mona är en omtycikt konstnär och i 20 år har hon sålt sina oljemålningar.

 

– På ett sätt känns det som om jag har levt i en bubbla tidigare. Alla har ju beundrat Sven så otroligt mycket. Man kan säga att jag har levt i Svens skugga under alla år.

Nu ska resväskan åter packas, för det är dags för Mona att bege sig hem till Sverige. Hon brukar bo i en liten etta mitt på Östermalmstorg i Stockholm, som hon lånar av sitt barnbarns fästmö.

 

– Där har jag en säng, två stolar, ett litet bord och två kokplattor. Det är allt jag behöver. I sommar ska jag hjälpa några vänner med deras restaurang och faktiskt jobba som servitris!

– Jag ska också umgås med mina barn med familjer och med min bror, som bor i Saltsjöbaden och har byggt om vårt föräldrahem. Det ser jag fram emot! 

Stödjer föräldralösa barn

Sven Tumba Sport for Education heter den Sydafrika-fond som familjen Tumba startade 2006. Den stödjer föräldralösa barn i Sydafrika så att de kan få hjälp till utbildning. Om du vill lämna ett bidrag kan du göra det via postgiro: 900117-3 eller bankgiro: 900-1173. Läs mer på www.tumba.com.