Kika in i renoverade torpet från 1890: ”Kändes bra att lämna asfalten för torpet och skogen”

En dag tröttnade Ing-Britt och Patrik på att aldrig vara först i mål. Alla sommarhus de hittills tittat på och velat ha hade gått förlorade till danska spekulanter som var på hugget. Inte en gång till, lovade de sig själva. 

– När Grantorpet kom ut på nätet åkte vi direkt upp hit, tittade snabbt och sa ”ja tack” på stället för att hinna först, säger Ing-Britt. Världens snabbaste husaffär om du frågar mig.

Det är en varm sommardag i Mittskåne. Landsvägen plöjer fram i ett öppet landskap med hagar och åkermark. Men inte ända fram. Sista biten till Grantorpet är en smal grusväg omgiven av en John Bauer-liknande skog med tallar och mossa. Plötsligt öppnar sig skogen och där ligger en rödmålad länga: parets eget, älskade smultronställe. Men frågar man Ing-Britt, var det inte kärlek vid första ögonkastet när hon och Patrik träffade Grantorpet första gången 2002.

– Snarare ”Jaha, ett rött gammalt torp mitt i skogen. Det kan nog bli bra, här kan vi säkert vara”, citerar Ingalill sig själv.

Nej, ingen stor förälskelse. Det lilla torpet från 1890, 70 kvadratmeter stort med två rum, kök och toa, var ingen skönhet med sina tydliga spår av en 1970-talsrenovering. Utemiljön var en djungel av tistlar, ogräs och sly och mitt i eländet stod ett sorgligt förråd i upplösning och en liten, halvt raserad byggnad. Men äntligen var de först på bollen. Och de var inte oroade över vad de hade köpt, det skulle gå att fixa till snabbt med lite tapeter, öppet upp till nock och bort med allt murket, minns Ing-Britt att hon sa till Patrik.

– Typiskt mig, skrattar hon. Jag är en sådan där ”Det ordnar sig-människa”. Jag hade erfarenhet av tidigare renoveringar, det hade inte Patrik. Men han trodde på mig när jag sa att det var en enkel match och kvickt gjort.

LÄS ÄVEN: Kika in i den värmländska torpidyllen – med inspiration från Frankrike

Klart att det ordnade sig. Till slut. Och på ett helt annat vis. Det som var tänkt att bli parets enkla tillflykt i naturen, förvandlades till en resa vars slutmål var att flytta hit permanent; en insikt som kom tidigt och blev en drivkraft.

– Vi höll på att renovera huset i nästan fyra år och gjorde det mesta själva. Patrik är riktigt händig och jag är inte heller född med tummen mitt i handen, säger Ing-Britt. Vi körde ut hit varje kväll efter jobbet och var alltid här om helgerna och höll på.

– Någon gång slog vi upp en tältsäng och sov över, men vi föredrog att pendla. Det var murket och ”urkigt” när vi började dra i väggarna och när vi tog bort innertaket ”regnade” det ner muslik, muslort och en och annan mumifierad vessla … Men när vi flyttade hit 2004 kändes det väldigt bra att lämna asfalten för torpet och skogen. Det var stor glädje. Sedan dess har vi bott här.

LÄS ÄVEN: Det gamla torpet blev ett charmigt hem med glasveranda: ”Vi har gjort mycket själva”

Rödmålad länga

Grantorpet är inget torp längre, trots att den gamla namnskylten fortfarande sitter kvar på husets ena gavel. Numera är det är en vacker länga, med rödmålad träpanel och vita fönsterfoder, som vuxit med ytterligare en del, förenad med ursprungshuset via ett generöst helglasat parti, även det öppet upp till nock. Det är ett hem som badar i ljus genom många fönster och stora glaspartier, men också tack vare ljusa trägolv, vitmålade väggar samt textilier och möbler i vita, beige och gråa nyanser. Förutom hall, badrum, arbetsrum och en del av köket är takhöjden hög, med synliga träbjälkar i ursprunglängan och runda i borstat stålrör i den yngre av de två. Det ger en rymd och öppen atmosfär som ger ett intryck av att det är lätt av leva här. Inte övermöblerat, inte heller avskalat; en skön balans av bekväma fåtöljer, soffor, en och annan klassiker och äldre bord, skåp och stolar med vacker patina.

– Vi har inga dyrbara möbler, mer enkelt och sparsmakat som nog ser mer ut än vad det är, säger Ing-Britt. Vårt mål var att skapa en hemtrevlig känsla och det tycker jag att vi har lyckats med.

LÄS ÄVEN: Fruktträd, rosor och syrensnår i den idylliska torparträdgården – kika in

Från en våning i stadsmiljö till ett hus i skogen – det är ett långt kliv och en ganska stor förändring av vardagen. Numera är det alltid något som ska göras, främst utomhus, gräs ska klippas, hängrännor tömmas, rabatter rensas, trädäck som behöver sitt och tusen andra projekt för att hålla allt i ordning. Trots det, allt har blivit bättre, tycker Ing-Britt som aldrig ångrat flytten hit. Tvärtom. Är hon inne i stan kan hon inte nog prisa känslan av att komma hem till stillheten, dofterna, den orörda mosskogen. Naturen är så helande och omfamnande, beskriver hon.

– Lite äventyrligt har det dock varit när stormarna viner och träd faller. Jag glömmer aldrig när vi nästan var klara med huset och en stor gran föll i stormen, lade sig parallellt med huset och lyckades missa allt. Och så har vi blivit insnöade några gånger under årens lopp.

– Samtidigt gillar jag oväder; då tänder jag en brasa och levande ljus, sätter på härlig musik och låter naturen ljuda på som den vill. Det finns inte mycket som slår det!