Plötsligt är det försommar igen. Kläderna åker av, solen bränner vinterblek hud. Alltför hårt och länge – hudcancerfallen har femdubblats sedan 1970.
Att de ofta ljushyllta svenskarna inte tål solen särskilt bra är mycket väl dokumenterat, liksom att ökat solande och resande till sydligare breddgrader fått cancerformen malignt melanom att explodera.
Motsägelsefullt nog pekar ny forskning på att solljus skyddar mot annan cancer än hudcancer.
En av de färskaste studierna på temat kommer från en norsk-amerikansk forskargrupp.
Deras överraskande slutsats, som presenterats i vetenskapstidskriften Pnas, är att överlevnaden i cancer är bättre i soliga länder som Australien än i mörka Nordeuropa.
Forskarna tror att D-vitamin, som bildas i kroppen av solljus, på något sätt gör tumörerna snällare.
En studie av 7 000 svenskar och danskar från 2005 visar att solljus eventuellt skyddar mot lymfkörtelcancer, lymfom.
–Resultatet var oväntat. Hypotesen var tidigare att solning innebär ökad risk för lymfom, säger forskaren Karin Ekström Smedby vid KI i Stockholm som nu följer upp resultatet.
Hur ska då en vanlig soldyrkare tolka allt detta?
– Jag tror inte att någon kan ge ett helt vettigt svar, säger hudläkaren John Paoli vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
– Men en förutsättning för att solen kanske ska skydda mot annan cancer än hudcancer verkar vara att man ständigt, dagligen får mycket små doser UV-strålning som hjälper huden att producera D-vitamin.
– Att få till detta i Sverige är himla svårt. Här är det ju mörkt i nio månader – helt plötsligt kommer solen fram igen och folk börjar sola flera timmar om dagen. Vilket orsakar otroligt mycket skador i DNA som leder till hudcancer.
–Eftersom vi har de soltimmar och solvanor vi har, är risken med solning betydligt större än nyttan. Hade Sverige varit ett soligt land vore situationen en annan, säger John Paoli.
Rekommendationen står alltså fast: sola sakta.
Av: Fredrik Kullberg
