Nu kan jag snart röra mig obehindrat!

Idag kan Ewa leva ett i stort sett normalt liv tack vare sin nya medicin. Och att ha hund innebär att Ewa får daglig motion, vilket är viktigt.

Tänk dig att inte kunna sova på nätterna på grund av svår värk. Att inte kunna göra så vardagliga saker som att knyta skosnören, dammsuga eller att skala potatis.

Så ser livet ut för många ledgångsreumatiker och så levde 59-åriga Ewa Osterman i våras. Då hade hennes medicin plötsligt slutat att fungera. Katastrofen var ett faktum.

– Ja, jag antar att kroppen hade vant sig vid medicinen. Och jag som hade haft så fin framgång med det biologiska läkemedlet Remicade i tio års tid.

– Nu var det slut på smärtfria dagar och kroppen började svullna på grund av inflammationer igen. Klart att jag var orolig och rädd! utbrister Ewa hemma på gården utanför Laholm.

Ån Lagan rinner stillsamt alldeles intill huset och här lever Ewa ett lugnt och trivsamt liv. I ladugården finns en skock ungdjur som Ewa matar åt gårdens ägare två gånger om dagen.

Aggressiv variant
Ewa drabbades av ledgångsreumatism, på läkarspråk reumatoid artrit (RA), när hon var 36 år och mitt i livet. Det började med att Ewa fick svår värk i fötterna. Det kändes som att hon gick på grus och sedan spred sig värken till fot- och handlederna som också svullnade.

– Senare flyttade värken till knäna och jag besökte läkaren några gånger och fick antiinflammatorisk medicin, minns hon. Till slut bad jag läkaren att ta ett RA-prov, som var positivt.

– Min farmor hade ledgångsreumatism så jag visste vad det var. Hon satt i rullstol på grund av sjukdomen, men jag var inte särskilt orolig. Jag trodde att jag bara hade fått en "liten släng" av sjukdomen.

Det Ewa inte visste var att hon hade drabbats av en aggressiv variant av reumatism. Nu började några intensiva år med utprovningar av olika mediciner. Bland annat fick hon Salazopyrin, samma medicin som hennes farmor ätit. Men den och de andra medicinerna gav biverkningar, gav bara effekt en kort tid eller fungerade inte alls.

Inflammationerna spred sig även till axlar och höft. Så småningom opererades Ewas ena handled och senare byttes den högra höftleden ut, eftersom sjukdomen förstört både brosk och ben.

– Kortisonsprutor och kortisontabletter är nog det som har fungerat allra bäst, säger Ewa. Men tidvis har jag tvingats vara sjukskriven i ganska långa perioder från mitt arbete i kundtjänsten vid ett telefonbolag.

En kamp
– Den gräsliga tröttheten har också tagit musten ur mig – en trötthet man inte kan sova bort. Otaliga nätter har jag dessutom varit uppe och löst korsord när värken varit för svår. Det har varit kämpigt många gånger, i synnerhet att stiga ur sängen på morgnarna eller komma upp från en stol. Varje steg har varit en kamp.

Många som drabbas av ledgångsreumatism verkar ha en sak gemensamt; de är vårdande personer som har många järn i elden. Även Ewa hör till den här gruppen.

– Ja, det stämmer, skrattar hon. För det mesta är det full fart och jag har alltid tyckt om att hjälpa andra. Jag är en glad person som försöker se positivt på saker och ting. Min inställning att inget är omöjligt har antagligen hjälpt mig hantera sjukdomen bättre.

År 2000 började de biologiska läkemedlen, som revolutionerat reumatikerbehandlingen, komma ut på marknaden och Ewa prövade först medlet Enbrel. Men då hon drabbades av hjärtklappning som en biverkning, sattes medicinen Remicade in i stället.

– Den gavs via intravenöst dropp på sjukhuset var åttonde vecka och en månad efter första behandlingen började jag må bättre. Inflammationerna gav äntligen med sig – vilken lättnad!

Injektionspenna
– Medicinen har fungerat utmärkt, utan biverkningar, ända tills i våras. Då började smärtan, svullnaderna och den svåra tröttheten komma tillbaka. Proverna hos doktorn bekräftade det jag redan visste, att sjukdomen blossat upp igen och angrep min kropp.

– Nu tyckte läkaren att jag borde testa Simponi, som är det allra nyaste på marknaden. Det gjorde jag gärna.

Utvecklingen har gått framåt och det speciella med den nya medicinen är att patienten själv kan ta den i hemmet. Medicinen är förpackad i en injektionspenna, lik den diabetikerna har. – Ja, titta hur enkelt det är! säger Ewa och plockar fram sin medicin från kylskåpet. En gång i månaden, samma datum varje månad, tar jag sprutan i magen eller låret. Ett klick, så är det färdigt. Hur smidigt som helst! – I september i år tog jag min första spruta och 3-4 veckor senare började svullnaderna i kroppen ge med sig. Värken minskade, jag blev rörligare i kroppen, och efter min andra spruta i oktober förbättrades jag ännu mer.

Ett klick med injektionspennan - så är medicinen fixad. Nu kan även de som drabbats av svår reumatism behandla sig själva hemma.

– Tröttheten har också minskat, jag har mer energi än tidigare. Min fotled som har spökat från och till under alla år, är till och med nästan helt bra. Det är bara två fingrar som fortfarande är lite inflammerade. Men förhoppningsvis ger även det med sig inom kort!

– Jag är så tacksam att det finns medicin som hjälper!

Ewa trivs med ungdjuren hon tar hand om och matar varje dag ute i ladugården.

Doktorn: Ny medicin revolutionerar behandlingen!