Inkontinens: Ett vanligt problem hos kvinnor
Gitte Birlev är uroterapeut på Inkontinensmottagningen i Helsingborg och berättar här om inkontinens och vad man kan göra åt det.
Vad menas med inkontinens?
– Inkontinens betyder läckage. Man kan läcka urin, vilket kallas urininkontinens och/eller läcka från tarmen, faecesinkontinens. Definitionen är ett ofrivilligt läckage med minst ett läckage per vecka.
Finns det olika typer?
– Ansträngningsinkontinens är den vanligaste formen hos kvinnor och innebär att man läcker urin i samband med att man hostar, skrattar, motionerar eller lyfter tungt. Ett typiskt tecken är att det kommer små skvättar urin direkt vid ansträngningen utan att man känner sig kissnödig.
Trängningsinkontinens innebär att man plötsligt bli kissnödig och ibland inte kan hålla sig tills man kommer till toaletten. Blandinkontinens innebär att man har problem både när man anstränger sig och i samband med att man känner sig kissnödig.
Det kan även finnas problem med att kunna tömma blåsan som vid neurogena sjukdomar eller prostataförstoring.
Hur vanligt är det?
– Urininkontinens är ett mycket vanligt problem hos kvinnor – ungefär var fjärde kvinna är drabbad. Det finns forskning som visar att så många som 40 procent av de kvinnor som fött vaginalt led av urininkontinens fortfarande 20 år efter förlossningen.
Inkontinens är tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män, men efter 70 års ålder börjar män och kvinnor läcka ungefär lika mycket.
Varför blir man inkontinent?
– Det finns väldigt många orsaker förutom könet, till exempel bindvävsdefekt, kraftig övervikt, rökning, kronisk hosta, sexuella övergrepp, läkemedelsbiverkan, sjukdomar som MS, stroke, demens och diskbråck. Det kan också ha psykologiska orsaker.
Kan man göra något själv för att undvika att drabbas?
– Aktivera och gymnastisera bäckenbotten med knipövningar fyra, fem gånger om dagen. Drick cirka två och en halv deciliter vätska fem gånger om dagen, men helst inte på kvällen. Vid trängning ska man helst undvika att springa och tömma när signalen kommer, utan istället stanna upp, hitta knipet och hålla emot tills trängningen lägger sig.
Var kan man få hjälp?
– I första hand kan man vända dig till distriktssköterskan, vårdcentralen eller gynekologen. Vid en kontinensmottagning arbetar distriktssköterskor och barnmorskor med specialutbildning eller uroterapeuter.
Vilka behandlingar finns det?
– Det finns hjälpmedel som knipkulor och elektrostimuleringsapparater som triggar igång muskelspolarna för den som inte hittar sitt knip. Akupunktur hämmar överaktiviteten i blåsväggen och det finns också läkemedel som gör att blåsan accepterar en större fyllnad innan den ger signal. En metod som har testats på både män och kvinnor är att spruta en gel av kollagen, silikon eller annat material under slemhinnan i urinröret. Behandlingen leder till att passagen för urinflöde blir trängre. En annan metod, som ibland används vid kraftig ansträngningsinkontinens, är TVT – Tension-free Vaginal Tape. Det innebär att ett tunt syntetband sätts på plats under urinröret som ett stöd.
Mer att läsa: Föreningen för Kunskap om Urininkontinens och Blåsproblem www.sinoba.se
Jill Olsson hade just radat upp alla varorna på bandet och tog fram plånboken för att betala, när hon plötsligt kände sig våldsamt kissnödig. Hon bara måste hitta en toalett. Nu. Genast.
Hon kastade fram en ursäkt att hon var magsjuk och sprang till kundtoaletten. Kvar stod en överrumplad kassörska och en växande kö av andra kunder.
– Men toaletten var upptagen! Jag hörde att det var någon där inne med ett barn och paniken växte inom mig. Ett barn, då kunde det ta tid!
Jill skakade först försiktigt på handtaget, sedan bankade hon allt mer desperat på dörren och frågade med hög röst om de inte snart var färdiga därinne. Ut kom en pappa med en liten pojke på 3, 4 år.
– Barnet stirrade skräckslaget på mig, undrade väl vad det där var för konstig tant, men jag hade ingen tid att förklara utan sprang in och låste om mig. Lättnaden när jag satte mig ner och kissade var obeskrivlig!
Idag kan Jill le lite åt händelsen, men skammen hon upplevde den där gången, blev till ett ärr, som fortfarande inte riktigt läkt.
– Jag tyckte att alla i kön stirrade på mig när jag kom tillbaka för att betala.
På bandet hade Jill radat upp en massa glöggflaskor, eftersom de skulle ha julfest på jobbet och hon hade skickats iväg till ÖB hemma i Landskrona för att proviantera alkoholfritt.
– Jag såg blickarna och kunde höra deras tysta förebråelser, men stammade fram något om att jag var tvungen att rusa iväg för min magsjuka, och skyndade mig att plocka ihop mina varor. Det var det mest pinsamma jag varit med om! Jag ryser fortfarande bara jag tänker på det!
Det här tillfället en decemberdag för drygt tre år sedan blev starten till en trängningsinkontinens som Jill dragits med sedan dess. Hon misstänker själv att händelsen påverkat henne så mycket att hon efter det fick svårare att hantera urinblåsans signaler. Att skräcken efter det överraskande kissbehovet satt en stämpel i henne.
Men hon har nu, efter att ha fått professionell hjälp med träning, hittat vägen till förbättring. Genom uroterapeuten på Inkontinensmottagningen i Helsingborg har hon fått mentala redskap och lärt sig hur hon ska göra för att klara olika situationer. Som att exempelvis huka sig ner om hon känner att hon blir akut kissnödig, och att knipa av strålen flera gånger när hon kissar.
– Jag ska också föreställa mig kissbehovet som en kostcirkel. Det innebär att om jag dricker fem gånger om dagen ska jag kissa lika många gånger och jag ska inte heller gå på toan i förebyggande syfte. Inte kissa "ifall att..." Trosskydd eller andra inkontinensskydd bör jag inte heller använda, de ger bara en falsk trygghet. Jag tycker att det börjat bli bättre, att jag inte hela tiden måste spana efter en toalett. Och jag har inte kissat på mig en enda gång.
Jill är 46 år, en positiv och verbal kvinna med glada ögon och ett långt, rödbrunt hår som faller nerför hennes smala axlar. Hon har nära till skratt och skämtar gärna och lättsamt om alla märkliga situationer som inkontinensen kan leda till. Samtidigt försöker hon inte dölja vilka problem det kan föra med sig att inte alltid vara säker på att hinna till toaletten i tid.
Här, i ett av Landskronas lugna och trivsamma områden med låga enfamiljshus har hon skapat ett tryggt och smakfullt hem till sig och sin tonårige son. För att skydda honom har hon valt att inte helt avslöja sin identitet med alltför avslöjande foton.
– Jag skäms inte för min egen skull, jag vet att inkontinens är något väldigt vanligt, men jag vill inte att han ska bli retad för att ha en "kissemamma", säger hon.
Jill misstänker att hennes inkontinens orsakats av de omfattande underlivsoperationer som hon gick igenom för runt fem år sedan. Hon fick sin första mens när hon bara var nio år och i tonåren drabbades hon av endometrios, som genom åren blev allt värre med långvariga och plågsamma blödningar. Endometrios innebär att delar av livmoderslemhinnan växer utanför livmodern. Vanligt är att den fäster på bukväggen, äggstockarna, urinblåsan eller tarmen och hos Jill växte en del fast på tarmväggen och virade sig runt ena äggstocken.
– Jag hade väldiga smärtor och till sist var jag tvungen att bli opererad. Livmodern och den angripna äggstocken togs bort. När man har endometrios har man svårt att få barn och min pojke är ett provrörsbarn. En fantastisk kille, som jag älskar väldigt, väldigt mycket! Hans pappa och jag är separerade, men jag har en särbo sedan flera år tillbaka.
Jill visste inte speciellt mycket om inkontinens innan hon själv drabbades. Inte att det är något som nästan varannan kvinna som fött barn lider av fortfarande 20 år efter förlossningen. Och att problemet är vanligt också bland män. Hon trodde att det mest var något som hörde till hög ålder. Men det är ju inte heller något vanligt samtalsämne, att berätta att man har svårt att hålla tätt. De flesta lider i tysthet. Och skäms.
Men Jill har vågat vara öppen både på jobbet och privat och det har lett till att många vänt sig till henne och delat med sig av sina egna erfarenheter.
– Man underlättar för sig själv och sin omgivning om man vågar berätta, säger hon.
Det finns flera typer av inkontinens och Jill har en variant som mest liknar det som kallas trängningsinkontinens. Hon läcker inte om hon hostar eller nyser, men trängningarna kan komma snabbt och då bör det finnas en toalett i närheten. Men hon har inga problem med att gå på bio eller teater, även om hon alltid försöker sitta på en plats närmast gången.
– Det är nog till stor del psykiskt. Jag har gått här hemma och testat mig själv hur länge jag kan stå ut med panikkänslan när jag blir kissnödig, och det har gått väldigt bra. Jag sällan behövt rusa till toaletten och jag håller mig hela nätterna. Men när jag är ute kollar jag var toaletterna finns, om utifall...
För något år sedan gick Jill till sin gynekolog, för att utesluta att det rörde sig om en långvarig urinvägsinfektion. Han skickade henne vidare till uroterapeuten i Helsingborg och det öppnade vägen ut mot friheten.
– Jag är inte helt av med mina problem än, men jag jobbar på det, tar en dag i taget. Dessutom har gynekologen skrivit ut Toviaz, piller mot överaktiv blåsa, som jag kan ta om det riktigt kniper, om jag måste sitta länge på tåg eller möten. Men de gör mig väldigt torr i munnen, så jag försöker klara mig utan. Och för det mesta går det bra!
Jill lägger armbågarna på köksbordet och lutar sig fram med ett stort leende.
– Jag gav mig själv tre nyårslöften nu senast. Det var att kontrollera blåsan, att städa bättre och att ta fikaraster på jobbet. Det verkar som att jag lyckats bäst med blåsan!
Två bra övningar om man är inkontinent
1. Ligg med fötterna på en stol eller som här på mage. Föreställ dig att du behöver tömma blåsan men måste hålla dig. Knip 2-5 sekunder och vila 5 sekunder. Upprepa 1-2 gånger per dag.
2. Stå på alla fyra, tänk dig att du är kissnödig och måste hålla dig. På en skala 0-10 bör du knipa styrkemässigt 6-7 under 5 sekunder. Gör 4-10 knip per gång, 4-6 gånger per dag. Avsluta med uthållighetsknip och håll kvar muskelspänningen i bäckenbotten upp till 30 sekunder.
Om du tycker det är obekvämt att stå på alla fyra kan du luta dig över ett bord.
