
Margareta Ekborg var bara 55 år när hon drabbades av en ögonsjukdom som oftast utvecklas hos betydligt äldre personer - makuladegeneration, problem med gula fläcken.
Det som fick Margareta Ekborg i Malmö att för nio år sedan söka ögonläkare var en grå fläck. En dag fanns den bara där mitt i synfältet på ena ögat och hindrade henne från att se klart.
– Först brydde jag mig inte så mycket om det. Men eftersom jag varit väldigt närsynt och astigmatisk ända sedan jag var barn, tyckte jag ändå att jag skulle låta kolla ögonen.
Hon undersöktes på universitetssjukhusets ögonklinik, men där hittade man ingen förklaring till fenomenet. Margareta var bara 55 år och att hon skulle ha drabbats av en ögonsjukdom, som brukar visa sig långt senare i livet, hade hon inte en tanke på.
– Jag tror att jag vande mig vid den där dimfläcken, för sedan dröjde det fyra år innan jag gick tillbaka till kliniken, där man kollade mer noga. Nu hade jag börjat irritera mig på det där som alltid var i vägen och jag hade också fått en fläck framför synfältet i andra ögat.
Det fanns en viss åldersförändring på näthinnan, det kunde man se. Men något annat var det inte, försäkrade doktorn.
Men bara några dagar senare fick Margareta ett nytt besked från sjukhuset. Man hade analyserat hennes undersökning och upptäckt att hon hade förändringar i ögats gula fläck. Det var orsaken till att hon börjat se så mycket sämre. Diagnosen löd "makuladegeneration, av den våta typen" (se läkarkommenta-ren här intill). Margareta är idag 64 år, en positiv och lättsam kvinna med kortklippt, mörkt hår som ramar in hennes öppna blick. Hon lever ensam sedan maken avled för några år sedan. På väggen i arbetsrummet hänger många fina bilder på hennes två vuxna tvillingsöner och på lilla barnbarnet Isac, som är fyra år och bor alldeles i närheten.
För att kunna se vad som står på datorskärmen behöver Margareta en stor skärm med extra stora bokstäver.
Medfödda problem
Margaretas vackra lägenhet vid kajkanten i Västra hamnen i Malmö har stora fönster som vetter åt alla håll. Men när hon ska läsa eller använda datorn behöver hon stark extrabelysning, trots ljuset som faller in i rummen. Hon har ofta arbete med sig hem från sitt arbete på Malmö högskola och texten på hemmadatorn är förstorad i flera steg.
Att just Margareta drabbades så tidigt av åldersförändringar i gula fläcken kan kanske bottna i hennes medfödda ögonproblem. Det är bara en misstanke hon har, men hon vet också att hon har sjukdomen i släkten, även om ingen drabbats i så unga år som hon.
En faster har bara ledsyn kvar och Margaretas far, som nu är 92 år, har förändringen på ena ögat.
– Jag vet inte om jag kan kalla det här jag har för handikapp, jag tycker faktiskt att det stör mindre än väntat, säger Margareta och drar lite på orden.
– Handikapp är ju ett relativt begrepp. Men min synnedsättning är förstås delvis ett hinder för mig att leva precis som förut. Jag kan inte längre köra bil, men jag kan cykla och gå på teater utan större problem.
– Tyvärr har jag svårt att, på långt håll, känna igen bekantas ansikten när vi träffas på gatan eller på möten. Fast mina nära vänner känner jag ändå på gången och kroppshållningen.
När Margareta berättar om sitt liv beklagar hon sig inte med ett enda ord, men man
Stark belysning är ett krav för att Margareta ska kunna läsa. Ändå måste hon hålla boken mycket nära ögonen.
kan ändå ana att det krävs extra krafttag från hennes sida att få vardagen att fungera bra. Hon är professor på högskolans lärarutbildning och därmed en nyckelperson i skolningen av blivande lärare.
Och till hennes yrke hör att läsa och skriva dagarna igenom. Det mesta av hennes arbetslitteratur är tunga faktaböcker och doktorandarbeten och där måste varje bokstav sitta rätt i hennes ögon för att sammanhanget ska fungera.
– Jag har fått mycket hjälp från Syncentralen, berättar hon och radar upp flera fiffiga hjälpmedel på bordet framför oss.
Det är filterglasögon med gulfärgade glas, som blockerar det blå ljuset och som både skyddar näthinnan och bromsar utvecklingen av åldersförändringar i gula fläcken. Det är en pytteliten kikare med kraftig förstoring, som hon bland annat använder för att kunna läsa gatuskyltar och vid teaterbesök.
Läser med öronen
Margareta har också, och det är kanske den som hon har mest glädje av, en liten mp3-spelare med många möjligheter. Det är en så kallad Daisyspelare till vilken hon bland annat kan ladda ner fackböcker och andra böcker via en bibliotekstjänst. Sedan är det bara att lyssna.
– Den här har gjort det möjligt för mig att läsa med öronen allt jag vill få tag i, framför allt då facklitteratur. Så läsförmågan har jag kvar på det sättet, att läsa direkt i böcker är jobbigare. Jag kan inte scanna sidorna med blicken för att få en snabb över-blick, som jag kunde förr.
Margareta har genom åren gått igenom flera behandlingar. Omedelbart efter att förändringarna upptäckts satte läkarna in så kallad PDT-behandling, fotodynamisk terapi, där man sprutar in ett ljuskänsligt ämne i blodet och sedan belyser de skadade blodkärlen i ögat med speciellt ljus, som bromsar synförsämringen.
Det fungerade en tid, men när försämringen återkom använde läkarna den senaste behandlingsmetoden, injektioner direkt in i ögat med läkemedlet Lucentis. Det kan bromsa utvecklingen av nya blodkärl under gula fläcken.
– På ett och ett halvt år har jag tack och lov inte blivit sämre. Men de här kasten mellan hopp och förtvivlan har varit svåra. Och jag vet inte heller hur länge jag kan fortsätta vara så här pass bra. Men livet har lärt mig att det viktiga är att försöka få ut det bästa av varje dag!
Den lilla kikaren, som Margareta fått som hjälpmedel, har öppnat världen för hennes syn. "Jag måste alltid använda den när jag till exempel ska se att jag är på rätt gata," säger hon.
Fotnot: Daisyspelare använder en internationell standard (Digital Accessible Information SYstem) för digitala talböcker som gör tryckt text tillgänglig för personer med läshandikapp.
Överläkare Elisabeth Wittström, ögonkliniken vid Skånes Universitetssjukhus i Lund, berättar här om sjukdomar i gula fläcken, så kallad makuladegeneration: