Christina har alltid en vilsen humla i örat

Den lilla täppan utanför lägenheten är Christinas favorit under sommarmånaderna. Men även på vintern är uteliv och skogspromenader en viktig del av hennes vardag.

I mer än 30 år har Christina Boson levt med ett ständigt brummande i öronen. Oväsendet pågar dag och natt, ibland som en vilsen humla, ibland som ett stilla skogsbrus. Men helt tyst är det aldrig.

– Det började med en jätteförkylning, berättar hon.

– När förkylningen gav med sig upptäckte jag att jag hörde ett konstigt ljud som inte funnits där förut och som jag inte blev av med. Vad som var ännu värre var att jag också fick hemska yrselanfall. Hela världen snurrade.

– Det var obehagligt! Jag kunde inte stå på benen och mådde så illa att jag kräktes.

Vid den tiden var Christina mamma till två små barn, en son på tre år och en ettårig dotter. Att ta hand om barnen när hon knappt kunde ta hand om sig själv, var jobbigt.

– Men det gick på något sätt. Och det tog lång tid innan jag äntligen fick rätt diagnos. Jag hade drabbats av Mèniérs sjukdom. Det var orsaken till yrseln och min tinnitus.

Utan förvarning
Christina är idag 63 år, en fräsch och positiv kvinna med glada ögon och generös värme. Hon bor i Hittarp utanför Helsingborg, i en ombonad radhuslägenhet som öppnar sig mot Öresund. Inte långt därifrån bor hennes två barnbarn, 11-årige Albin och 8-åriga Hilda, som hon ofta hämtar från skolan och tar hand om på eftermiddagarna.

– Det är så roligt att ha dem här, säger hon och skrattar.

– Och nu har jag skaffat en dator, som de brukar hjälpa mig med. Som farmor måste man ju hänga med!

De första åren med sjukdomen var mycket påfrestande. Yrselanfallen slog till plötsligt och utan förvarning. – Det var riktiga anfall, jag rasade ihop och blev liggande på golvet. Ingen medicin hjälpte. Mèniérs sjukdom hade satt sig i vänstra örat och det var också där som jag upplevde att tinnitusen fanns första åren. 1986 opererades jag på Akademiska sjukhuset i Uppsala där man delade balansnerven. Vilken upplevelse! Jag var vaken under operationen, som tog en hel timme, och hörde hur de borrade i skallen. – Efter operationen blev jag döv på vänstra örat, men yrseln försvann!

Farmors nya dator är spännande. Barnbarnen Hilda, 8 år, och Albin, 11 år, bor inte långt ifrån och kommer ofta hem till henne efter skolan.

Måste sluta
Yrseln var borta i femton år, men sedan fick Christina Mèniéres också i det andra örat och fick yrsel igen. Hörseln som hon, trots Mèniéres, hade kvar på högra örat försämrades, så hon måste ha hörapparat för att uppfatta något.

– Men tinnitusen har aldrig försvunnit. Den finns där alltid. När jag kör bil ökar ljudet och det triggas också när jag duschar. Men jag kan ändå sova bra. Ofta sätter jag på radion lite svagt.

Christina arbetade under några år inom hemtjänsten och trivdes bra.

– Jag trodde jag skulle kunna fortsätta tills jag blev folkpensionär, men det gick inte. Det var stressigt att inte höra vad folk sa och stressen gjorde att tinnitusen blev ännu värre. Till sist kollapsade jag och fick svåra yrselanfall, så jag måste sluta jobba.

Bäst mår Christina när hon kan hålla på med sin lilla trädgård, och hon tar långa skogspromenader varje dag. Men hon gillar också att trimma hjärnan med korsord och sudoku och ställer ofta upp som chaufför när goda vänner behöver ha skjuts.

Och så bakar hon förstås, goda sockerkakor som hon bjuder barnbarnen och gäster på.

– Jag går på yoga och har varit med i tinnitusgrupper som anordnats av HRFs lokalförening här i Helsingborg. Bara att komma tillsammans med andra som också har oljud i öronen är avkopplande. Hos psykologen Peter Christensson i Lund fick jag lära mig avslappningsövningar, som jag håller på med här hemma flera gånger om dagen, och de hjälper mycket mot min tinnitus. Jag har också prövat akupunktur och fått massage av min sons sambo. Hon tog i ordentligt och jag var faktiskt fri från tinnitus i två dagar efteråt! Fantastiskt!

Hörde ingenting
– Men besvärligare än tinnitus är hörselnedsättningen. När man hör så här dåligt missar man mycket. Att uppfatta vad som sägs på teatern är svårt trots att det finns hörslingor, och jag försökte vara med på en datorkurs, men där hörde jag ingenting fast jag satt längst fram. Och det blir väldigt tröttande när det är mycket prat omkring mig.

Tinnitusen är något som Christina mer eller mindre lärt sig leva med. Hon hör ljudet, men hon kan koppla bort det ibland även om det många gånger känns irriterande att det aldrig är tyst.

Hon har också fortfarande yrsel och går på behandling på öron-näsa-halskliniken i Lund.

– Men trots oljudet och yrseln trivs jag med livet, säger hon.

– Jag oroar mig inte så mycket, jag mår ju bra! Och jag har mina härliga barnbarn!

Doktorn: Man måste lära hjärnan att filtrera bort ljudet!