1. ”Mitt barn kan inte somna, och jag slutar med att sitta i flera timmar inne på rummet och gosa”
Utmaning:
Du kan inte minnas när det började. Men nu har du hamnat i en situation där fåtöljen har fått en fast plats i sovrummet, och du måste ligga med den lilla handen i din, vagga barnet eller läsa många böcker innan ditt barn kan somna. Det kan snabbt ta ett par timmar, och när du reser dig och smyger ut ur rummet med ont i ryggen och sömniga ben, hörs ett knarr från golvet, och du måste börja om från början.
Lösning:
Sömnfönstret är komplext. Barn har en grundrytm och de flesta ett fast klockslag då de brukar sova. Passerar de den punkt då de är naturligt trötta blir de övertrötta – och piggare. Då får ni vänta tills sömntåget kommer igen en timme eller en och en halv timme senare. Många föräldrar slutar därför med att sitta i timmar vid sängkanten och hålla handen eller gosa för att hjälpa barnet att somna.
Det gäller därför att skapa rätt förutsättningar för en bra och lugn läggningsstund.
- Börja med att lugna ditt barn inför läggdags. Ge det till exempel ett varmt bad och kanske ett litet glas varm mjölk.
- Läs en kort saga och säg sedan god natt.
- Gör övergången trygg med en visuell markering som till exempel en liten nattlampa med rött ljus.
- När ditt barn är dåsigt, men inte sover, så gå ut. Ropar barnet efter dig, så gå in och säg: ”Jag är här". Och gå sedan ut igen. Det gör du ett par gånger.
- Att ändra en dålig läggvana tar ofta några veckor och mycket tålamod att rätta till, men du gör både dig själv och ditt barn en enorm tjänst genom att ta tag i det.
Läs även: Vad är nattskräck – och hur hjälper du bäst ditt barn?
2. ”Jag är den enda som får lägga mitt barn, och jag börjar bli lite sliten i mammarollen.”
Utmaning:
Kanske är det alltid du som nattar hemma hos er, och det är också mysigt ibland, men nu är mamma alltså trött och behöver att partnern tar över – och att det lyckas. NU! Men hur det än blir vill barnet bara bli nattad av dig.
Lösning:
Det är en känslig situation för båda parter; både för den som nattar och den som inte får. Om det är pappa eller den andra föräldern som inte får natta, så försök låta hen ta en större del av vardagssysslorna hemma tillsammans med barnet. Det handlar återigen om att förbereda sig för en bra och naturlig övergång. Den dag hen ska stå för nattningen kan hen gå till lekplatsen, läsa med barnet, byta blöja och gå på toaletten, byta kläder och allt däremellan.
På kvällen kan den som brukar natta säga ett tydligt hej då ungefär en timme innan, och sedan vinka helt odramatiskt och smita ut genom dörren (kanske över på en kopp kaffe hos grannarna). Nu blir det lättare för din partner att mysa med barnet före läggdags, eftersom junior har funnit ro i den här situationen: Mamma är inte här fysiskt, och pappa eller den andra föräldern får en verklig chans att natta – utan att någon tittar över axeln.
3. “Sedan vi bytte från spjälsäng till juniorsäng har kvällarna slutat i kaos och hysteri.”
Utmaning:
Tadaa, ditt barn har fyllt två år, och samma dag tar du bort den ena sidan av spjälsängen (eller ger barnet en juniorsäng) för att belöna den lilla, självständiga individen med lite frihet, slutar kvällarna i gråt och kaos, eftersom ditt barn inte vill ligga i sin säng.
Lösning:
En juniorsäng är inte detsamma som frihet i ett- till tvåårsåldern. Du hjälper barnet genom att låta det stanna i sin spjälsäng, eftersom det ännu inte kan hantera valet mellan att ligga kvar och sova eller gå upp och gå ut. De flesta barn kan rent fysiskt ligga i en spjälsäng långt upp i treårsåldern, och de tycker att det är tryggt och skönt och ser det alltså inte som ett fängelse eller ett straff. Barn vill ha regelbundenhet och trygghet, och om du tar bort sidan på spjälsängen och barnet blir olyckligt – sätt tillbaka den igen.
Var dock uppmärksam på säkerheten. Om ditt barn hela tiden klättrar över kanten är det kanske inte lösningen för er. När ditt barn sedan blir så stort att det flyttar över till en juniorsäng och kanske kommer in till dig på natten, så låt det göra det. Det är helt naturligt att barnet känner sig som tryggast hos sina föräldrar – särskilt om det går igenom olika utvecklingsstadier som kanske innebär att bygga upp självkänslan eller att börja skolan.
Läs även: "Föräldrar som aldrig säger nej gör sig själva en björntjänst"
4. ”Mitt barn vaknar många gånger på natten och måste ha sin napp.”
Utmaning:
Sömnig går du in för femte gången i rad i barnrummet för att ge barnet nappen så att det kan komma till ro igen. Men varför vaknar barnet så ofta, varför kan det inte ta nappen själv, och vad gör du åt det?
Lösning:
Barn har naturliga uppvaknanden fyra till sex gånger per natt och har rent sömnpsykologiskt ett annat sömninnehåll än vuxna – de har nämligen mycket mer drömsömn och kortare perioder av djupsömn. Det betyder också att de far upp och ner i väckningskänslighet och lätt vaknar. Vissa barn är så kallade trumpetblåsare, som vaknar och gör sig uppmärksammade, medan andra barn är pragmatiker och somnar om av sig själva. Så här finns det också skillnader i temperament och personlighet.
Men hur är det då med nappen? Varför skapar den så mycket krångel för vissa barn? Om ditt barn får nappen i köket, tror det felaktigt att den ligger där. Får barnet däremot nappen instoppad i munnen i sängen, så finns den där. Det kan låta banalt, men vid läggdags behöver du peka på nappen nere i sängen och berätta för barnet att nappen ligger där. Gör det kväll efter kväll, tills barnet själv stoppar den i munnen. Sedan kan du börja be barnet göra samma sak på natten, tills det blir naturligt.
5. ”Jag blir arg varje kväll och avslutar dagen med att skälla – och läggningen slutar i gråt.”
Utmaning:
Du är trött. För du har varit uppe tidigt, gett allt på jobbet, hämtat lite sent, kört på inne på barnrummet med byggklossar eller läxhjälp, och NU är du trött inför läggdags. Och så slutar läggningen i gråt, för att du inte orkar mer.
Lösning:
Alla är trötta i slutet av dagen. Hjärnan behöver lugn, tid i soffan och en kyss från sin älskling. Det är helt normalt att du blir frustrerad, men du vill inte heller behöva titta på din sovande guldklimp senare med darrande underläpp, för att ni fick ett trist slut på dagen. Så rusta dig med tålamod vid sängkanten, och välj en av tre meningar:
- Du är trött.
- Vi leker i morgon
- God natt, min skatt.
Var lugn i ditt tonläge, och se till att ha samma röstläge när du pratar med barnet – gärna medkännande, men inte nedlåtande. För det är inte hemskt att behöva sova, men det är okej att junior är ledsen över att inte få hoppa, leka eller äta glass (eller vad det nu kan ha för bra idéer).
Och om du kan, så byt av. Inte med ett: ”Henriiiik! Nu kommer du hit och avlöser mig innan jag blir galen!” Se till att ha en mer neutral avlösningssignal som till exempel: ”Jag är trött, det behövs nya krafter på planen!” Och så kan du gå direkt ut och sparka på gungställningen, om det finns behov av den sortens saker.
Det är viktigt att barnet förknippar sömnen och sängen med lugn. Om något inte står rätt till, eller om ni blir osams i situationen, kan det kännas som ett övergrepp för barnet.
Läs även: Så tolkar du din bebis gråt och kroppsspråk
6. ”Vi håller på att sluta med vila, men nu har rytmen blivit helt upp och ner, och mitt barn vaknar (mycket) tidigt på morgonen.”
Utmaning:
Du kan känna att ditt barn är redo att skippa vilan, men konsekvenserna är lite svåra att överblicka. Hur gör du det på bästa sätt?
Lösning:
Ha tålamod. Det tar en vuxen en dag att flytta sin rytm bara en timme, medan det tar barn sju dagar.
Ditt barn ska fortfarande sova samma antal timmar per dygn, så flytta sömntimmarna från vilan till natten. Har ditt barn varit vant vid att sova middag i en och en halv timme, så låt det nu gå och lägga sig en och en halv timme tidigare - eller sova lite längre på morgonen. Då kan det vara så att barnet går och lägger sig klockan 18.00 och sover till 06.00. Ge barnet tid att lägga om sin sömn - de första 14 dagarna är kanske de mest pressade, tills ni har fått till en rytm.
Se till att hålla ditt barns (och ditt eget!) blodsocker stabilt. Ge det en napp eller en banan under dagen och eventuellt möjlighet att bara slappa i 20 minuter, så att det får en paus under dagen. Om du kan, så undvik att köra bil på eftermiddagen, och om ni ändå måste köra, så lek “gissa ett djur” (tänk på ett djur som ditt barn ska gissa – eller tvärtom. Man får bara svara ‘ja’ och ‘nej’).
Om du är osäker på om ditt barn inte längre behöver sin tupplur, så avvakta. Sömn är ett biologiskt behov som kroppen behöver för att kunna rensa tavlan, och det gäller också barn. Hjärnan avgör därför hur mycket sömn barn behöver – inte föräldrarna.
7. “Mitt barn måste alltid väckas på vardagarna och går upp tidigt på helgen.”
Utmaning:
Varför är det just på helgerna, när du vill sova länge, som ditt barn står redo som en tennsoldat vid dubbelsängen och ropar: Jag har sovit gott! Samtidigt som det på vardagarna knappt går att få upp ur sängen?
Lösning:
Svaret är faktiskt enkelt: Det handlar om hormoner. Den djupa sömnen, som kommer först under natten, rensar vår hjärna från stresshormoner. Om ditt barn kommer sent i säng, kommer det att finnas mer adrenalin i hjärnan under de tidiga morgontimmarna, när större delen av REM-sömnen ligger (alltså det sömnstadium där vi drömmer), och det får både vuxna och barn att vakna tidigt
På fredagskvällen läggs många barn lite senare. Kanske ska de precis se Disney Show eller hinna mysa lite, men sanningen är att de flesta barn vaknar tidigare när de läggs senare – och tvärtom. På helgen sover barnen faktiskt mindre, eftersom många barn inte kan kompensera förrän de på måndag morgon återigen har låg adrenalinnivå och kan sova länge, eftersom de lades tidigt på söndag kväll. Så rådet är: Mys, håll fast vid rytmen och håll hormonerna i balans.
Artikeln publicerades först hos Alt.dk, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.
