Våra döttrar hjälpte oss hitta kärleken!

Här är min mamma Ulrika. 61 år och singel. Lite för feg för Tinder och Match.com, vill gärna träffa någon men vet inte hur.

Så började dottern Mias inlägg på Facebook om sin mamma Ulrika, som två år tidigare skilt sig från Mias pappa.

Ett par månader innan hade Mia Rehn, 32, firat nyår med sina vänner och skrivit sina traditionsenliga årsbrev, ett brev där var och en spår vad de tror ska hända under året.

Själv hade hon nyss fått barn och tänkte att hon borde göra något för att hjälpa sin mamma att hitta kärleken igen.

– Min mamma pratade om att hon aldrig någonsin skulle träffa en ny kärlek. Samtidigt hade en del av hennes sociala liv försvunnit och det fanns inga givna sammanhang att träffa andra frånskilda. Därför skrev jag i årsbrevet att jag trodde att hon skulle gå på sin första dejt – och insåg efteråt att jag nog behövde hjälpa till för att få den att bli av, berättar Mia.

Men hur styr man upp en dejt åt någon annan? Mias mamma Ulrika Rehn hade berättat för sin dotter att hon kände sig mogen att gå vidare efter skilsmässan från maken som hon varit gift med i 32 år men att hon inte var sugen på att träffa någon genom så kallad internetdejting.

Hade utstrålning

Mia funderade ett tag och skrev sedan en kort och kärleksfull presentation av sin mamma, som läste den och gav tummen upp. Texten publicerades i Heja livet, en av landets största diskussionsgrupper för kvinnor på det sociala nätverket Facebook.

Mia bifogade även en bild på sin mamma med hunden Alfons i knäet och frågade om någon av de över 100 000 kvinnliga medlemmarna i gruppen möjligtvis hade en pappa som också borde ge sig ut och dejta och som kanske kunde passa hennes mamma?

Omkring 1 900 personer gillade Mias inlägg i gruppen – och en hel del svar ramlade in.

En av dem som svarade var Sabina Törnberg, 29, från Täby utanför Stockholm. Hennes pappa Staffan var singel sedan en tid och längtade efter att träffa den rätta – och något i Mias beskrivning av sin mamma fick henne att fastna.

– Jag brukar aldrig svara på efterlysningar eller liknande men det var något med bilden på Ulrika. Hon hade så mycket utstrålning. Jag visste ju att pappa ville träffa någon och tänkte att jag lika gärna kunde höra med honom om jag skulle svara. Det tyckte han, så jag skrev till Mia att jag hade en pappa – världens gulligaste – som skulle kunna passa. Jag berättade lite om honom, skrev att han är arkitekt och att han gillar musik, säger Sabina.

Sabinas svar gick rakt in i hjärtat hos både Mia och hennes mamma Ulrika – och Mia gav Ulrikas telefonnummer till Sabina.

Promenadträff

Fast så lätt skulle det förstås inte gå. Först råkade Sabina få fel nummer från Mia och när Staffan väl fick tag i rätt nummer misstog Ulrika honom för en telefonförsäljare.

– Jag tyckte att det var en väldigt ihärdig försäljare som ringde och blockerade numret, berättar Ulrika när familjen samlats hemma i dottern Mias trerummare i Röda bergen i Stockholm.

– Och när jag försökte ringa tutade det hela tiden upptaget. Jag tänkte att antingen pratar hon väldigt mycket i telefon eller så är hon helt enkelt inte intresserad, fyller Staffan i och tittar kärleksfullt på Ulrika.

I vardagsrummet dukas det upp kaffe och kanelbullar – och Ulrika, Staffan och deras två döttrar skrattar åt minnet av träffen som höll på att aldrig bli av.

Men till slut fick de som tur var ändå tag i varandra – och bestämde sig för att ses för en promenad i trakterna kring Venngarns slott i Sigtuna, kommunen där Ulrika bor.

– Vi promenerade runt i den smälta snön och fikade nere i ett valv i slottskaféet. Jag trodde att jag skulle vara mycket mer nervös men det kändes jättebra. Vi insåg att vi hade mycket gemensamt. Vi gillar att göra saker och är båda intresserade av skidor och skridskor, säger Ulrika.

Även Staffan tyckte att det klickade och bjöd ut Ulrika igen.

– Jag har provat internetdejting tidigare men det är lätt hänt att man fastnar i att bara hålla på och skriva till varandra. Då bygger man upp en bild som kanske inte alls stämmer sedan. För mig är det viktigaste att få träffas i verkligheten och känna vad som finns där – och med Ulrika kändes det helt rätt redan från början. Vi har kul ihop och delar många värderingar, säger han.

Alldeles fnittrig

Paret fortsatte att ses någon gång i veckan och blev allt mer förälskade.

– Det märktes att det var på allvar när jag träffade mamma och hon var alldeles fnittrig, nästan som en ny människa. Hon hade börjat hitta på en massa saker, klädde sig fint och hade planer för helgerna. Jag minns att jag blev så glad av att se dem hålla om varandra, berättar Mia.

Plötsligt kommer Mias 2-åriga dotter Freddie inspringande i vardagsrummet för att hälsa på alla innan hon ska iväg på söndagsutflykt till Skansen. Hon får en kram av mormor Ulrika.

Nu har två familjer – Ulrikas tre barn och fem barnbarn, och Staffans två barn – blivit en stor.

Förra hösten flyttade Staffan och Ulrika ihop i Ulrikas hus i Sigtuna. Några månader senare sågs alla barn, barnbarn och Ulrikas mamma på jullunch. Då träffades även Mia och Sabina för första gången.

– Det var lite nytt förstås, eftersom vi inte alls kände varandra, men samtidigt jätteroligt, säger Mia.

I vår firar Ulrika och Staffan två år tillsammans och Staffan, som är pensionerad arkitekt, har ritat ett hus som nu håller på att byggas i Svinninge utanför Stockholm dit de båda ska flytta. Då planerar Ulrika att bli pensionär på deltid hon också – och spendera en större del av tiden med sin nya kärlek.

Vad säger de då om sina döttrars påhitt så här i efterhand?

– Jag är så glad och tacksam för att Sabina svarade på Mias inlägg, säger Staffan.

– Jag också. Jag var inställd på att leva ensam resten av livet. Vem vet vad som hänt annars, kanske hade vi fortfarande varit singlar båda två? säger Ulrika.