I Per Penna i nr 34 läste jag om någon som hade uppgett fel yrke, vilket ledde till förvecklingar. Då drog jag mig till minnes när jag som 13-åring tanklöst lurade min farfar som bodde hemma hos oss.
Det var i mitten av 50-talet och han hade gjort sig illa, så en ung distriktssköterska kom med jämna mellanrum och lade om hans sår. Hon var söt och trevlig och farfar skröt om henne. Så en dag skulle sotaren komma. Han var ny i kommunen och farfar frågade om jag visste något om den nye, om han hade familj eller så.
– Nej, svarade jag. Han är ung och har sällskap med sköterskan du tycker är så fin. Jag var på symöte och där berättades att de setts tillsammans ofta.
Strax efter kom sotaren och farfar och han började samtala. Sotaren var ung och stilig och farfar såg gillande på honom. Gode Gud, hoppas han inte frågar om sköterskan, tänkte jag. Men det är klart att han gjorde.
– Jag hörde rykten om att du är tillsammans med vår unga distriktssköterska, sa han. Ja, du kunde inte ha gjort ett bättre val.
Sotaren glodde förvånat på farfar.
– Nej, vadå? Jag är inte ihop med någon sköterska.
Farfar gav mig en sträng blick och jag försökte sjunka genom golvet, men till slut pep jag:
– Jag bara hittade på…
– Det får du sluta med, sa farfar allvarligt. Och sotaren höll med.
För mig blev det en läxa som jag burit med mig hela livet. Och oj vad det var pinsamt just då!
Efvelina -75
Per Penna svarar: En sedelärande berättelse. Jag tror många av oss ibland kunde ha lite väl yvig fantasi när vi var i en viss ålder. Men inte så många av oss vill minnas det ... Som tack för ditt mod belönas ditt brev med fem Trisslotter!
Välkommen med brev till Per Penna. Du får skriva om vad du vill och du får gärna skicka med bilder. Per Penna läser alla brev. De som får plats i tidningen honoreras.
Mejla till: per.penna@egmont.se
