Lugna själen med ett ”skogsbad”

På torget intill Bagarmossens T-banestation sitter jag och väntar under ett skönt skuggande kastanjeträd när Petra Ellora Cau Wetterholm dyker upp med ett soligt leende och pigga ögon. Iklädd filthatt, mjuka stövlar och svepande klänning ser hon ut som en nord­amerikansk indian, sitt blonda hår till trots. 

Hon pekar mot en liten gångväg som slingrar sig fram mellan husen.

– Jag tänker ta dig med ut i skogen!

Hon utstrålar något lite extra, denna psykolog och certifierade skogsterapiguide, som någon som bär på en underbar hemlighet, eller som hämtar den allra ljuvligaste näring någon annanstans ifrån. Efter stöket på torget är det sannerligen en lisa för själen att få komma till denna doftande friska grönska där endast fåglar och surrande insekter hörs.

Shinrin-yoku är en japansk term som ordagrant betyder "ta in skogsatmosfären med alla sinnen". Rörelsen uppstod på 1980-talet när det japanska hälsoministeriet försökte råda bot på ett nytt fenomen: Karoshi. Det handlade om unga, hårt arbetande människor som helt plötsligt avled, till synes utan anledning.

En viktig hörnsten

– Dessa unga tillbringade nästan hela sin vakna tid på arbetet, framför skärmen, på pendeltåg, hade få sociala kontakter och tog inte särskilt god hand om sin hälsa. Och en viktig gemensam nämnare var att de var avskurna från naturen.

Så man skapade hälsoskogsparker dit människor kunde komma på helger och semestrar för rekreation. Numera är skogsbad en viktig hörnsten i Japans hälsovård och det finns i dagsläget ett 60-tal hälsoparker runt om i landet.

– Den som kom på ordet skogsbad – shinrin-yoku – var ett geni! Hade hälsoministeriet börjat rekommendera skogvistelse för hälsans skull hade ingen lyssnat. Men nu blev folk nyfikna! Det är något med det här ordet som tilltalar människor i alla kulturer, har jag märkt.

Hur kom det sig då att Petra blev skogsentusiast?

– För fem år sedan upptäckte jag till min förvåning att jag började gå in i väggen. Jag som hade praktiserat buddistisk zenmeditation sedan unga år märkte att jag ingalunda var vaccinerad från stressymtom.

Ingenting funkade

Petra arbetade då som psykolog och mindfulnessinstruktör och trots att hon själv lärde ut verktyg för stresshantering hade livet börjat snurra på alldeles för fort med anställning, egen verksamhet, barn och allt ansvar detta innebar. Till slut var det ingenting som funkade.

– Samtalsterapi hjälpte inte, meditation inte heller – det bara snurrade i allt högre tempo i skallen – träning hjälpte ibland, men oftast inte.

Men en längtan väcktes inom henne. Att bara få vara ute i naturen.

– Så jag gav mig ut i Nackareservatet, en skog strax utanför Stockholm, och började vandra där, utan mål. Och nu kunde jag äntligen ta fram meditationen igen – genom att röra mig långsamt, lyssna, iaktta, ibland bara sitta och titta.

Under ett års tid läkte sig Petra i skogens famn och när hon började återhämta sig vaknade en längtan att införliva naturens läkande kraft i sin verksamhet.

– Jag fann en utbildning som verkade vara precis det jag sökte: "Nature and Forest therapy guide", ANFT.

Kursen var sex månader lång, men delar av undervisningen bestod av coachning via Skype och eget arbete, så den gick utmärkt att kombinera med livet i Sverige.

Plötsligt tystnar Petra. Blicken söker sig bort mellan trädstammarna, en stillhet uppstår och det är som om en dimension av lugn och klarhet plötsligt sänker sig ner över oss. För att vi stannat upp, lyssnat och öppnat oss.

Metodiskt och långsamt

När Petra tar ut en ny grupp i skogen brukar hon gå metodiskt och långsamt tillväga.

– Det gäller att få deltagarna att öppna sina sinnen och tona in på naturen och första steget i denna process är att sakta ned.

Petra låter först deltagarna vandra långsamt en stund och ber dem sedan att kanske sätta sig ner, eller luta sig mot ett träd.

– Och så ber jag dem att blunda. Eftersom vi till vardags tar in det mesta av vår information via synen är det oerhört välgörande att låta den vila en stund, och låta andra sinnen komma till tals.

Då kan du fokusera på nästa steg, att öppna upp de övriga grundläggande fyra sinnena – hörsel, känsel, smak- och luktsinne.

– Jag brukar be deltagarna att lägga märke till om de hör något ljud. Långt borta? Eller nära? Och vad mer förnimmer man? Hur känns luften mot huden? Hur är temperaturen? Var på kroppen känns den?

Öppna munnen

Petra kan då be deltagarna att öppna munnen och smaka på doften, eftersom smak och doft hör ihop.

– Och när vi öppnat dessa fyra sinnen är det dags att använda ögonen igen och verkligen se sig omkring – färger, former, skuggor, ljus. Finns där någon rörelse?

Nästa fas i skogsbad handlar om att ta kontakt med naturen.

– Jag brukar föreslå att närma sig naturen på barns vis. Att gå nära, titta på mossan, känna, lukta. Eller så kan man välja att ta kontakt på avstånd, registrera eventuella rörelser, känna in trädet långt där borta.

Med alla sinnen öppna får gruppen på nytt uppmaningen att vandra väldigt långsamt, och endast lägga märke till hur det känns i kroppen. Och inte nödvändigtvis prata.

– Detta till synes enkla sätt att vara tillsammans på kan kännas oerhört omvälvande. Att tillåta sig att bara få vara! Det blir kravlöst och enkelt, att slippa hela det sociala spelet och få chansen att känna samhörighet utan att behöva vara rolig eller intressant. Att vänja sig vid känslan att få tillhöra en grupp utan prestationskrav.

Även kroppen påverkas

Men skogsbad har inte bara psykologiska effekter, även kroppen påverkas. Detta är ganska självklart, säger Petra.

– Stress är roten till så många fysiska och psykiska obalanser och när den avtar mår ju kroppen naturligtvis bättre. Det här har man kunnat mäta via blodtryck, puls, saliv, hjärn- och hjärtvågor.

 Blodtrycket går ned, nivåerna av stresshormoner som kortisol och adrenalin sjunker och forskningen visar även en minskad risk för att insjukna i hjärt-kärlsjukdomar. Och immunförsvaret förstärks.

– Det geniala med skogsbad är att det är så enkelt! Det är gratis, kräver ingen särskild utrustning, förkunskaper eller träning.

På flera håll har man börjat diskutera den epidemi av ensamhet som breder ut sig i västvärlden, att den faktiskt medför stora konsekvenser för hälsan, och hur den kostar sjukvården stora summor.

– Från min egen personliga erfarenhet och från att ha iakttagit deltagare i mina grupper tycker jag mig se och märka hur isoleringen bryts. Med tiden börjar deltagarna se fram emot träffarna och nedstämdhet och ångest avtar.

– Det är annorlunda mot att exempelvis vistas på en camping där vi ju kanske njuter av naturen men inte får den där kontakten. På psykologispråk kan man säga att vi under ett skogsbad "knyter an", det vill säga skapar ett positivt, närande band till naturen, på samma sätt som vi kan skapa band till en människa.

Petra förklarar att det egentligen handlar om sunt förnuft. När vi vistas i den organiska miljö som vi utvecklats i under hundratusentals år, blir vi neurologiskt stimulerade på ett sätt som är naturligt för oss.

– De flesta människor har nog upplevt starka lyckokänslor när man för en stund betraktar en solnedgång eller vågor som slår in mot stranden. 

Så börja redan idag! Sök upp ett stycke grönska och unna dig att få njuta av den allra mest naturliga, hälsobringande, avstressande aktivitet du kan finna – skogsbad!