Länge leve tanten!

Den som kör riksväg 84 genom skogarna från Ljusdal mot Sveg svänger till höger mitt i byn Hovra. Där ligger ett rejält timmerhus där Eva Björk Hamnes morfar Per Skyttner drev lanthandel mellan 1916 och 1951.

Nu är hela huset en hyllning till den svenska tanten.

– Tanter är kloka, och med årens erfarenhet ödmjukare, kanske till och med lite kaxiga, inte töntiga som en del tycks tro, säger Eva.

SVT Kulturnyheterna har rankat Tantmuseet som ett av landets knasigaste. Eva tar det som en komplimang.

– Det är både knasigt och seriöst. Jag vill ändra bilden av tanten. Äldre kvinnor har rätt att betraktas med kärleksfull respekt, och inte ses ner på.

På de gamla varuhyllorna och hängande i taket finns tantens historia. Hattar i massor, som museets besökare gillar att prova. Vardagssmäcken: kraftig tyg med brättet svängd neråt för att skydda mot plötsliga regnskurar. Sommarhatten: skir och luftig, helst vit. Finhatten: liten och elegant med fjäder.

Grytlapparna har egna hyllor. Intill finns spetsar som är fingerfärdiga konststycken. Det knypplades och broderades i varje stuga förr. Spetsar syddes på lakan och dukar. Eller fästes på hyllorna i finskåpet. Eller blev bluskragar.

– Det är folkkonst skapad av kvinnor med lust att skapa trivsel i vardagen, säger Eva.

Handväskor och kafferep

Handväskorna står på rad. Rymliga och tåliga med ordentligt handtag.

Kaffekoppar var "visa-upp-saker", dekorerade med blommor i sprakande färger, helst med guldkant. På kaffebjudning skulle det vara sju sorters kakor. Så dracks första koppen, påtåren, tretåren – och som avslutning trugtåren.

– Ordet kafferep kommer från att kvinnorna satt och repade upp gamla kläder och gjorde nystan som skulle användas då de vävde mattor, berättar Eva. 

Den svenska tanten med kruspermanent, hatt och handväska i fast grepp och allväders rågummiskor är utrotningshotad.

– Kvinnor i tantåldern i dag klipper sig snaggkort, bär tajts, tunika och har sneakers på fötterna.

Eva Björk Hamne öppnade Tantmuseet 2006.

– Besökarna då kände igen föremålen som de hade haft själva någon gång, senare besökare kände igen mammas saker och nu är det farmors eller mormors saker de känner igen.

Carmen Curlers

Den första locktången uppfanns av Eric Feldman 1872, och även till stugorna i Hälsingland spreds snabbt modet att styla lockar. Eva visar hur kvinnorna gjorde: järnstycket värmdes på vedspisen; det gällde att snurra håret varsamt, inte för varmt för då tog det eld, inte för kallt för då blev det inga lockar.

En modernare variant hittar besökaren Evelina Eriksson-Wåhlen, 27, från grannbyn Färila, på en hylla: Carmen Curlers från 1960-talet. Dansken Niels Christian Jörgensen uppfann dem, och gjorde livet lättare för alla kvinnor. Papiljotterna värmdes med el och det gick mycket snabbare att göra sig fin till lördagsdansen.

– Mormor hade sådana, berättar Evelina. 

Kvinnliga förebilder hade Eva hemifrån: fem mostrar, ingifta och biologiska, som bodde i byn Hovra. De hade förkläde knutet runt midjan, huckle på huvudet.

– Jag arbetade som tecknare på Nordiska museet i Stockholm när jag kom på idén att göra en årskalender för unga och gamla tanter.

Årets utgåva av Eva Björk Hamnes Tantkalender, med hennes akvareller, är den 22:a i ordningen. Temat den här gången är leksaker från tanters barndom.

Kalender med flirttips

Temana i kalendrarna har varierat. Ett år var det tantgymnastik. En månad var tipset att stå på ett ben och borsta tänderna för att bättra på balansen. Novembertipset handlade om att snygga till gäddhäng: "Lyft svampkorgen, handväskan eller bärhinkarna. Pendla framåt från armbågen. Rikta tummen framåt. Axlarna ska vara stilla."

2013 gav Evas kalender varje månad flörttips.

Till exempel: "Knyt rosetten till förklädet vackert. Det drar männens blickar till ändalykten". Och för tanten som fått napp: "Bjud farbrorn på sju sorters hembakt. Vägen till hans hjärta går genom magen."

– Efter att första Tantkalendern kommit började folk skicka tantprylar. Det kom så mycket roligt att jag gjorde museum i morfars nedlagda lanthandel.

Även sånt som tanterna gömde under förkläden, långkjolar och linneblusar finns med. Underkläder var "de onämnbara" – skulle inte synas eller pratas om. På mormors tid använde kvinnor mamelucker, bastanta underbyxor med ben som gick över låren. Korseletten, med snoddar och hyskor, som kom på 1920-talet, var försedd med strumpeband. I en galge hänger nylonstrumpor. De började säljas i Sverige 1947 och blev snabbt unga och gamla tanters önskepresent.

– En del saker samlar jag för att de är snygga och visar kvinnors skicklighet med händerna, annat är bara prilligt, säger Eva.