Anna Stavréus: “Jag är stolt att jag tog mig ur missbruket!”

Med ett varmt leende bjuder Anna Stavréus in oss i sitt radhus i Huskvarna strax norr om Jönköping. Det första vi lägger märke till är att det överallt på väggarna i hennes smakfullt möblerade hem hänger akvareller som hon själv har målat.

– Målandet, liksom att jag gärna vistas mycket ute i skog och natur, har blivit en viktig del i mitt liv efter att jag bestämde mig för att sluta dricka. Jag var ju tvungen att fylla min lediga tid med annat än vindrickande, säger hon med ett leende.

Anna är helt öppen med att hon är en stolt nykter alkoholist, som hon själv beskriver sig. Stolt för att hon klarat att sluta dricka och inte gjort sina två söner Hannes och Jack besvikna. Öppen därför hon aldrig försökt dölja sina alkoholproblem.

– Sedan den dagen jag förstod att jag drack för mycket har jag berättat det för alla mina närstående. När jag söker jobb brukar jag berätta att jag är nykter alkoholist och jag har aldrig upplevt att det skulle vara ett problem, berättar hon.

– Eftersom jag är så öppen kommer folk fram till mig och anförtror sig om de själva upplever att de har problem med alkoholen.

Anna vill använda sina egna erfarenheter av alkoholism för att hjälpa andra. Hon arbetar just nu på en illustrerad barnbok som tar upp problemet med hur det är att leva tillsammans med någon som är alkoholist.

– Det finns väldigt få böcker som riktar sig till just barn till alkoholister, säger hon och berättar att hennes båda söner mådde mycket dåligt under de sista åren då hon drack.

Känd i nöjessvängen

Alkoholen kom in i Annas liv relativt sent. Hon var 18 år när hon första gången drack ett glas mousserande vin.

– Redan när jag drack första glaset kände jag att det blev starten på något nytt i mitt liv. Jag var nog ganska blyg tidigare men när jag drack släppte hämningarna och jag blev supersocial. Dessutom tålde jag ganska mycket.

Under många år klarade Anna av att festa på helgerna och sköta jobbet i veckorna. När hon var i 20-årsåldern blev hon ett känt ansikte på nöjesetablissemangen i Jönköping. Anna var den glada partypinglan som alla ville umgås med.

– Sedan flyttade jag till Göteborg för att plugga till kommunikatör och det var där jag lade grunden till mina alkoholproblem. Jag hade helt klart ett riskbruk. När jag var ute och festade kunde jag inte stoppa i tid utan försatte att dricka trots att jag fått för mycket.

Precis innan hon flyttade till Göteborg hade hon träffat sin blivande man i Jönköping, men han kunde inte flytta med henne.

– Jag tror att mycket av mina problem bottnade i att jag längtade hem, säger Anna.

Allt såg mycket ljusare ut när hon några år senare flyttade tillbaka till Jönköping och sin pojkvän. De gifte sig och med tre års mellanrum i början av 2000-talet fick hon sönerna Jack och Hannes.
Men 2005 krossades familjeidyllen när hennes man träffade en annan kvinna.

– Det blev en jobbig skilsmässa för oss alla. Efter att vi separerat hade jag och min exman hand om barnen varannan vecka. Det innebar att jag var supermamma ena veckan och sedan kunde jag festa den andra.

Vin varje dag

Samtidigt hade hon det stressigt på sitt dåvarande arbete som teamledare och började dricka vin i sin ensamhet på vardagskvällar för att kunna koppla av.

– Det blev snabbt en flaska per vardagskväll och två på helgkvällarna. Men jag tyckte inte själv att jag hade några alkoholproblem. Jag kunde ju sköta mitt arbete.

Det tyckte däremot hennes söner. Framför allt äldsta sonen Jack reagerade på att hans mamma blev en annan person när hon drack vin.

– Han var på mig ofta om att jag skulle låta bli att dricka och undrade om det verkligen var nödvändigt när jag hällde upp ytterligare ett glas.

Men det som verkligen blev en vändpunkt var när den ena av Annas storasystrar ifrågasatte hennes beteende.

– Jag berättade för henne att jag skulle gå på ett kundevent och att jag såg fram mot det eftersom det serverades alkohol. Då tittade hon bara på mig och sa: "Klarar du verkligen det?"

Systerns kommentar blev den väckarklocka som Anna behövde. Plötsligt förstod hon sönernas oro.
Anna arbetade då som platschef och projektledare på en reklambyrå. 

Trots att hon hade en ansvarsfull position tvekade hon inte att berätta för sin arbetsgivare att hon var alkoholist.

– Han blev nog först lite chockad, berättar hon med ett leende. Men han var mycket förstående när jag sa att jag behövde hjälp och jag kände att jag hade det stöd jag behövde.

Satte press på sig själv

Anna rekommenderades ett rehabiliteringsprogram med gruppterapi tre kvällar i veckan. Terapin fungerade, men det tog ett år för henne att bli helt nykter.

– Det var tufft och jag hade inte klarat det utan stöd från mina underbara söner och mina föräldrar.

Anna valde från dag ett att vara helt öppen med att hon var alkoholist. En av de första sakerna hon gjorde var att ringa sina söners lärare och berätta för dem om sin rehabilitering ifall det skulle uppstå diskussioner i skolan.

– Genom att vara så öppen med att jag försökte sluta dricka satte jag också en press på mig själv att lyckas, säger Anna som först nu, sex år efter att hon tog beslutet, tycker hon har landat i sitt nya nyktra liv.

– Men jag har haft några återfall. Alkoholism är en livslång sjukdom och det ingår i sjukdomsbilden att man kan få återfall.

Äldste sonen Jack har gått på Musslan i Jönköping, en verksamhet som hjälper barn till missbrukande föräldrar. Något han själv berättade om i ett inslag i SVT:s regionalprogram Jönköping 2012.

– Det är jätteviktigt att man inte glömmer alkoholisternas barn. Hannes var så liten när jag drack som mest, men framförallt Jack mådde dåligt av det. I dag har båda gått vidare. Det känns som de lagt mina alkoholproblem bakom sig och litar på mig, berättar Anna.