Alla förtjänar ett gott liv!

Vi njuter av den sköna sommaren med utomhusliv, skollovslediga barn, semester och massor av tid att umgås. Den tid då det känns mest rätt att skaffa ett älskat husdjur.

Katten är en favorit. Vad är väl ljuvligare än en liten kattunge med blåa ögon och en päls mjuk som sammet?

Men alla sommarlov har ett slut. Tyvärr innebär det ofta slutet på det ljuva familjelivet för den lilla katten. Kanske passar den inte in i hemmet i stan. Och vad gör det väl då om man släpper ut den i det fria? Den klarar sig säkert …

Nej! Den gör inte det. Det lurar massor av faror för en liten katt som plötsligt inte längre har något hem, som inte får mat.

En del hemlösa katter upptäcks av vänliga själar som tar sig an dem, eller kör dem till ett katthem där man kan hjälpa till med märkning och att finna nya hem. För andra katter slutar det illa …

1 april i år kom en ny djurskyddslag som uttryckligen förbjuder oss att överge ett djur. Och alla djurägare måste ha kompetens nog att tillgodose sina djurs behov. Dessutom har regeringen tillsatt en utredare som just nu ser över regelverket för att se om det är möjligt att obligatorisk ID-märkning och registrering av katter införs i lagen. Detta vore verkligen en seger för katterna!

Så låt denna sommar – och den kommande hösten – bli en tid då katterna och vi människor lever i största samförstånd och ger kärlek till varandra. Här intill presenteras två riktiga solskenshistorier!

Kattungen Figaro saknade både sin kattfamilj och en människofamilj som kunde ta hand om honom. I sin ensamhet blev han attackerad av ett rovdjur som skadade honom svårt. Hoppet var i stort sett ute för den lille kämpen, när han upptäcktes och fick flytta hem till kattälskaren Alexandra.

Svårare är det att hitta ett hem till en tio år gammal katt med magen full av mask och med en tandsjukdom som är så svår att det krävs operation. Men solen lyste även över Charlie som nu fått ett fint hem, fyllt av kärlek.

I båda fallen har Djurskyddets lokalföreningar gjort fantastiska insatser och över hela landet finns det katthem med engagerade själar som gör allt för att utsatta katter ska få ett nytt och bra liv.

Nu kan vi alla hjälpas åt att hjälpa! Tidningarna Nära och Hemmets Journal startar i samarbete med Djurskyddet en egen insamling där du som läsare kan ge en slant för djurens bästa.

I rutan längst bak i artikeln ser du hur det går till!

Lille Figaros dagar var räknade

Det var i slutet på september ifjol som en man upptäckte en haltande kattunge i sin trädgård. Kattungen var väldigt mager, skygg och hade ett otäckt sår vid benet. Mannen kontaktade Djurskyddet Sigfrid som åkte dit.

– Till en början var kattungen väldigt rädd, men när vi väl fick in honom i fångstburen blev han lugn. Han tittade på mig med sina stora ögon, det var som om han ville ha hjälp, säger Alexandra Fastén, vice ordförande i Djurskyddet Sigfrid i Växjö.

Kattungen var inte ID-märkt och ingen hade sett varken kattmamman eller eventuella syskon i området. Han hade troligtvis strukit omkring ensam och utan mat ett bra tag. Hans dagar var räknade.

– Såret som var orsaken till att han haltade, visade sig vara mycket värre än vad vi först hade trott. Det var ett bitsår som gick från höftbenet upp till skinkan och ända in till skelettet. När vi tryckte på såret kom det ut jättemycket var, det var så fruktansvärt infekterat, säger Alexandra.

Biten av räv

Bitsåret kom från ett rovdjur, troligtvis en räv, trodde veterinären. Med största sannolikhet hade kattungen varit död inom två dagar om han inte hade fått hjälp.

– Vad den här katten har varit med om och vad som hänt med hans mamma och syskon, kommer vi aldrig få svar på. Men att de har blivit dödade och uppätna av ett rovdjur är inte helt otänkbart. Katter som lever i det vilda är oerhört utsatta.

Kattungen döptes till Figaro och fick flytta in tillfälligt hos Alexandra. Figaros första tid skulle innebära mycket specialvård, han behövde få mat via injektioner två till tre gånger per natt och såret behövde göras rent flera gånger om dagen.

– Det jag inte hade räknat med var hur nära vi skulle komma varandra, säger Alexandra. Figaro var väldigt nyfiken, men hade svårt att gå till en början. Hans favoritplats blev att ligga på min arm, därifrån kunde han hänga med på det som skedde i hemmet.

– Vi blev väldigt tighta under den här tiden, och när han väl blev frisk och det naturliga hade varit att hitta en adoptivfamilj, kunde jag inte slita mig ifrån honom.

Tryggt hem

Figaro lever numera hemma hos Alexandra och hennes två andra katter. Förutom att han är outtröttlig när det kommer till bus och lek, så arbetar han även som stödkatt till nya hemlösa kattungar som kommer in till Djurskyddet Sigfrid.

– Moderlösa kattungar riskerar att få beteendestörningar. Mina katter är en välkomponerad och lugn flock med vuxna katter som inte far illa av att nya individer kommer och bor här i perioder.

– Jag kallar dem stödkatter, just för att de stöttar de små moderlösa kattungarna under uppväxten. De visar hur toalådan fungerar, hur man tvättar sig, lär dem att leka och säger ifrån när kattungen går för långt. Detta ersätter givetvis aldrig en kattmamma, men går bra som nödlösning om en amma inte går att finna.

Text: Jeanette Polsäter/Djurskyddet

Kärlek vid första ögonkastet räddade Charlie

Charlie hade alla odds emot sig. Hemlös, cirka tio år gammal och med en allvarlig, obotlig tandsjukdom som krävde operation. Vem tar sig an en sådan katt? Jo en man som heter Göran. I samma ögonblick som han såg Charlie var han fast. Nu lever Charlie ett lyckligt liv.

Det var en smutsig, hungrig och mager katt som strök omkring vid en golfbana i Onsala. Ibland försökte han smita in i golfhuset och stjäla till sig mat som stod framme. Med ögon för katter i nöd uppmärksammades hans belägenhet av en av Djurskyddet Norra Hallands volontärer. Det blev hans räddning.

Fylld av mask

Kattens uppsvällda mage avslöjade att den var fylld med mask. Pälsen var sliten och förstörd.
Han var skygg, men inte riktigt lika tillbakadragen som andra hemlösa katter brukar vara. Det skulle visa sig att katten var kastrerad, vilket betydde att han en gång i tiden hade haft ett hem.

– Tyvärr var han inte ID-märkt, så vi kunde inte hjälpa honom att hitta hem. Vi annonserade och satte upp lappar men ingen visste vems katten var, berättar Nin Röst som är volontär hos Djurskyddet Norra Halland.

Djurskyddet Norra Halland gav honom namnet Charlie. De såg till att Charlie avmaskades och ordnade ett jourhem till honom. Tyvärr visade veterinärundersökningen att han hade den allvarliga tandsjukdomen FORL, en smärtsam sjukdom som inte går att bota.

– Framtiden för Charlie såg mörk ut. Han uppskattades vara cirka tio år och det är svårare att omplacera äldre katter. Men framför allt är det dyrt att äga en katt med tandproblem. Att hitta ett nytt varaktigt hem till Charlie under dessa premisser kändes utsiktslöst, säger Nin.

Älskar att gosa

Men det som från början tycktes nattsvart tog en helt ny vändning. Inför den första tandoperationen behövde Charlie flytta till ett nytt jourhem. Han placerades hos en man, Göran, som älskade katter, men som inte hade några planer på att skaffa en egen. Men så fort burdörren öppnades och Charlie klev ut i lägenheten förändrades allt.

– Charlies nya husse drabbades nämligen av "kärlek vid första ögonkastet" och vi anade direkt att Charlie helt själv hade ordnat sitt för-alltid-hem, konstaterar Nin.

Den tidigare så tilltufsade Charlie har nu ätit upp sig och fått den allra mjukaste päls. Han älskar att gosa och ger oändligt mycket kärlek till husse. Han får lika mycket tillbaka. Husse gör allt och lite till för sin älskade katt.

Text: Jeanette Polsäter/Djurskyddet