Trebarnsfamiljen bor på 30 kvadrat: ”Det är en stor frihet att inte äga mer än vad man behöver”

I den senaste säsongen av Husdrömmar på SVT, med Anne Lundberg och Gert Wingårdh som programledare, kan du följa familjen Lovemos häftiga och annorlunda husbygge.

De ritade och lät bygga ett litet Attefallshus på 30 kvadratmeter, som alla fem familjemedlemmar ska få plats i, och transporterade bostaden på släp ända från Tjörn på västkusten till Ekeby i Kumla kommun, en resa på cirka 30 mil.

– Vi vill att våra barn ska bo på en trygg plats som de kan kalla för sitt uppväxthem oavsett var vi hamnar i landet. ­Eftersom vi inte skulle ha råd att bygga eller köpa ett stort hus och vill att det ska vara miljövänligt och klimatsmart blev det här en perfekt lösning för oss, säger mamma Sara.

– Till en början får jag erkänna att jag var skeptisk till att bo på en så pass liten yta. Men nu tycker jag enbart att det är mysigt att familjen kommer så nära varandra. Och vill vi vuxna ha egentid finns ett litet kontor på första våningen där det går att stänga dörren om sig, säger pappa William.

Lite pinsamt först

Sara och William träffades ­redan då hon var 14 och han 12 år på en kristen ungdoms­konferens i Lagan, Småland.

– William spelade gitarr och sjöng för sig själv när jag satte mig på golvet bredvid honom och sjöng med. Sedan pratade vi en massa och bestämde oss för att höras av när vi kom hem igen. Han bodde i Ale, utanför Göteborg, och jag i Farstorp, utanför Vetlanda, berättar Sara.

De ringde ofta till varandra, ibland med videosamtal, och åkte även och hälsade på varandra över en helg då och då.

– Den 21 mars 2014, några månader efter att vi träffades första gången, skickade jag ett sms till Sara och frågade om hon ville bli min flickvän, ­säger William.

– Och det ville jag förstås. Men de första åren var det lite pinsamt eftersom han är två år yngre än mig, säger Sara med ett skratt.

Hus & Hem Hem och trädgård

Läs även: Kika in i parets attefallshus på Gotland: "Underbar frihetskänsla att inte ha så många prylar"

17 år gammal blev Sara gravid och flyttade till Ale för att i början bo hos Williams faster. Sonen Efraim föddes redan innan Sara hunnit fylla 18 och William 16 år.

– Även om vi blev föräldrar väldigt unga har det alltid känts helt rätt för oss. Och vi har hela tiden fått extremt mycket stöd och hjälp från våra familjer. Utan den hade det varit betydligt tuffare, ­säger William.

– Det enda som var lite jobbigt var att vi inte bodde ihop när Efraim var baby.

Attefallshus på 25 kvadrat

När Efraim var ett år kunde den lilla familjen flytta in i Williams mammas och hennes mans Attefallshus som stod på deras tomt i Ale. ­Huset var på bara 25 kvadratmeter och i början var de med mest nöjda med att bo under samma tak och ha sitt eget ställe.

– Först tänkte vi att det bara var ett tillfälligt hem för oss. Att vi bara skulle stanna där ett tag och sedan hitta något större på landet, så att vi kunde odla, berättar Sara.

Men familjen vande sig vid att leva på en mindre yta och när Sara upptäckte ”Tiny­house-rörelsen” på YouTube – med små, flyttbara hus och familjer som lever där på ­heltid – ökade snabbt hennes intresse av att bo på litet även på sikt.

– Min mamma har byggt ett par egen­ritade hus ­genom åren och min mormor har också ­intresserat sig för planlösning och ritning. Något som har förts över till mig och jag verkar också ha lite talang för det. Därför satte jag i gång att skissa ett helt eget sådant litet hus på millimeterpapper, säger Sara.

Hus & Hem Hem och trädgård

Läs även: Lærke byggde eget tiny house på 14 kvadrat: ”Jag hade aldrig byggt något annat än ett fågelholk”

För att slippa ansöka om bygglov var det en självklarhet med ett Attefallshus – som nu hade ökats till maximalt 30 kvadratmeter i stället för tidigare som högst tillåtna 25 kvadratmeter. Huset får vara högst fyra meter från mark till taknock och måste placeras på någon annans tomt i form av ett komplement till ett befintligt hus.

1,20 meter i takhöjd

Under de sju år som familjen bodde i sitt första Attefallshus utökades barnaskaran till tre. Både Naftali och Eunike föddes under tiden där.

– Tidigare sov alla barnen i vårt sovrum, men vi ville att de skulle få sitt eget rum på loftet, vilket de uppskattar väldigt mycket. Efraim och Naftali har valt att ha ett ­gemensamt rum som de sover i och ett som de leker i, säger William.

På första våningen skissade Sara in ett kök, ett matrum, ett badrum och ett litet kontor. Och på loftet tre sovrum och ett vardagsrum.

– I rummen på övervåningen är det bara 1,20 meter i takhöjd med tanke på att huset inte får vara högre än totalt fyra meter. Men det är inga problem och fungerar bra, tycker hon.

Ovanför delar av neder­våningen har ett stort nät spänts upp.

– Barnen älskar att leka där och tanken är också att det ska ge en större rymd i vårt hus, då det ger en känsla av att vara öppet till nock. Sedan är det sjukt mysigt – som en stor hängmatta inomhus, säger Sara.

Något som var viktigt för både Sara och William är även att huset speglar deras gemensamma värderingar: den miljövänliga livsstilen, att det är mindre energikrävande att värma upp och den minimalistiska stilen utan en massa prylar överallt. Att det är lättstädat är ett plus i kanten.

– Att bo i ett ”tiny house” innebär ju att man måste leva lite enklare med färre saker. Det är faktiskt en stor frihet att inte äga mer än vad man behöver. Det ger både ekonomiskt utrymme, tid och frihet för annat. Vi kan lägga våra pengar på annat än dyra hyreskostnader eller höga räntor och amorteringar.

Hus & Hem Hem och trädgård

Läs även: Sofia och Jacob skapade sitt drömhem på 30 kvadrat – bor i husbil stora delar av året

Gjort mycket själva

Kostnaden för bygget hamnade runt en miljon kronor, ganska exakt enligt budget. Egnahemsfabriken på Tjörn bedrev en folkhögskoleutbildning där 16 studenter under vårterminen fick bygga ett riktigt hus från grunden. Det höll nere kostnaderna. De uppförde hela skalet – golv, väggar och tak.

Familjen fick sedan ta över och bygga klart interiören. Där fick de mycket hjälp av Williams mammas man, som är utbildad snickare.

– Vi gjorde en hel del invändigt, både snickeri och målning. Det känns väldigt roligt att bo i ett hus som vi både ­ritat och varit med och byggt på själva, säger Sara.

Före byggstarten i januari 2025 hörde SVT av sig. De hade via Egnahemsfabriken fått höra om det spännande projektet och undrade om Husdrömmar fick följa resan.

– Det lät som en rolig grej så vi nappade. Vi tänkte att det om inte annat kan inspirera andra att våga göra liknande som oss. För vi är ju medvetna om att det inte är den vanligaste vägen att ta, säger Sara.

– Teamet besökte oss vid mer än tio olika tillfällen och vi fick jättebra kontakt med framför allt producenten, men även de som filmade. Det var jättekul, men också lite märkligt i början. Det syns på de första intervjuklippen där jag är väldigt stel, säger William med ett skratt.

Deras barn var med under hela processen och var väldigt duktiga.

– Våra två äldsta hade varandra och lekte när vi byggde eller målade. Sedan var ju vår yngsta i en perfekt ålder. Hon nöjde sig ibland med att sitta i vagnen eller i sin babysitter, säger Sara.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Militärlastbilen blev husbil: ”Att vakna upp på en vacker plats är riktig vardagslyx”

Försenat åtta timmar

Under byggprocessens gång blev Sara nyutexaminerad pastor och fick jobb i Ekeby, utanför Kumla. Därför väntade en flytt och det egenbyggda huset i herrgårdsstil var redo för avfärd. Den 2 december förra året var det dags och det blev ett äventyr det också.

– Det visade sig att beräkningarna hade slagit fel. Huset vägde nämligen drygt tio ton – tre ton mer än planerat. Den beställda kranen orkade helt enkelt inte. Vi var tvungna att ringa in en ny mobilkran, vilket fördröjde resan med åtta timmar och vi kom inte fram förrän på natten.

I Ekeby hade församlingen i Equmeniakyrkan förberett på bästa sätt genom att gjuta plintar, dra fram el, vatten och avlopp – och till och med en väg till tomten.

– Det var verkligen ett helt fantastiskt välkomnande och vi har det fantastiskt bra. Både på platsen och i församlingen. Historiskt brukar pastorer bytas ut efter några år, men vi känner redan att vi skulle kunna stanna kvar länge här, säger Sara.

Många kanske tror att det är svårt att kunna ta emot besökare på den knappa ytan men det är inga bekymmer alls.

– Vi har till och med haft fyra övernattande gäster samtidigt, vilket inte var möjligt i vårt förra hus. Så det märks helt klart att det här är större och även bättre planerat, menar William.

Och Sara, som ritade huset, fick beröm av självaste Gert Wingårdh, som ju är en välkänd och prisbelönad arkitekt.

– Det är jag givetvis mycket stolt och glad över. Att vi genomförde det här projektet är bara så coolt, avslutar Sara med ett stort leende.