Marisha upptäckte att hon hade gröna fingrar – från vildvuxen sänka till frodig drömträdgård

När Marisha kom till Sverige för många år sedan, hade hon ingen aning om att hon hade gröna fingrar. Hon hade aldrig haft anledning att prova. I hemlandet Mexiko är krukväxter ovanligt, för växter finns det gott om utomhus – året runt. I trädgården växte färgstarka och exotiska blommor och frukter som mango och avokado, men området sköttes av trädgårdsmästare.

– Vid Markus och mitt första hus fanns förstås en trädgård, men då var barnen riktigt små. Då var det Markus som tog initiativet, planerade utformningen och gjorde anläggningsarbetet. Sen fick jag ta vid, för att köpa växter… det var något helt nytt för mig.

Upptäckte att det var kul med trädgård

Det gjorde att något i Marisha också började spira. Hon upptäckte att trädgård inte bara var fint, utan också roligt att hålla på med. Hon gick snabbt från att vara total nybörjare, till att bli något av en växtnörd. Så när flytten gick till nästa hus var paret redo att ta sig an sin nya tomt som ett team. Här intill sjön Väsman i Dalarna klättrar husen uppför höjden. Grannarna bakom ligger ännu högre upp. På så vis får alla del av sjöutsikten. Den fina utsikten vill de förstås inte skymma. Med två halvstora barn är gräsmatta med plats för lek och spel också bra. Men tomten är tillräckligt stor för att allt ska få plats.

Mur och sänka i trädgården

Redan långt innan paret kom dit anlades en kraftig mur av stora stenar tvärs över tomten som delar upp den i två nivåer. Mellan tallhäcken längs gatan och stödmuren finns en betydlig lägre del av tomten, som utgör en slags sänka. Häcken skyddar från vinden och stenen hjälper till att lagra värme, så här blir det ett riktig bra mikroklimat. Det är också en mer privat del som inte syns från vägen. Fast det var inte bara att plocka fram planteringsspade och sätta igång.

– I sänkan var det mer vildvuxet med träd, sly och en massa lupiner, förklarar Marisha. Det var en bra plats, men först var vi tvungna att röja av ordentligt.

Icakuriren Hem och trädgård

Läs även: Bin, egna höns, köksträdgård och kompost – det är måsten i familjen Dubois trädgård

Täckte med marktäckväv

Trots att de tog bort så mycket de kunde var det förstås risk att där fanns rester av lupiner och annat som kunde hitta upp igen. Lösningen blev att täcka allt med marktäckväv. Det blev som en tom svart målarduk, redo att fyllas med nya drömmar och idéer. De kunde ”skissa” på täckväven och prova sig fram till var saker skulle placeras.

– Vi delade upp själva sänkan i tre delar och tog oss an en del i taget, berättar Marisha. Ett nytt stort projekt varje år. Efterhand som vi utformat sänkans trädgård har vi lagt på grus.

Först blev det köksträdgård i första delen, året därpå byggdes dammen på mitten. All sten som användes till dammen hade de samlat ihop när de röjde på tomten. Med dammen kom det snabbt in mer liv och insekter till trädgården och den har också uppskattats särskilt av sönerna.

Gångar kantade av rabatter

Innan de tog tag i den tredje delen så anlades gångar kantade av rabatter från den övre delen ner till sänkan. Men ”rabatter” är ett futtigt ord för att beskriva de generösa planteringar som följer den bredare av de två gångarna under en rad av breda portaler.

Det är stora, djupa och frodiga planteringar där Marisha blandat hortensia, bambu, prydnadsgräs och olika perenner.

– När jag först planterat stommen så tyckte ena sonen att det var för lite. Han tyckte att det skulle vara tätt som en djungel av växter, säger Marisha. Och jag som redan köpt så mycket plantor…

Det inspirerade till att börja så egna perenner. Med frösådderna väcktes också hennes nyfikenhet på blommor.

– I början var jag mer fokuserad på grönska, form och struktur, förklarar Marisha. Jag drogs till barrväxter, buskar och gräs. Var det något som blommade höll jag mig till ljusa, milda färger.

Färgstarka blommor

Färgstarka blommor ville hon absolut inte ha, men när hon började fröså var de ändå plötsligt där. Det var som om hon upptäckte på nytt att det var vackert och lite härligt med alla färger och former. De färgstarka tagetes och dahlior som hon minns från trädgårdarna i Mexiko finns nu också i hennes egen trädgård. De stora planteringarna har också blivit frodigt tätvuxna med ett litet knep. Marisha sår gärna sommarblommor också, men i stället för att sätta i krukor så används de för att fylla upp i planteringarna så att det blir riktigt tätt. Dessutom blommar de ju hela säsongen. Direkt i marken och i skydd av växterna runt om så torkar de inte ut lika snabbt som i kruka.

– Det var rätt bra att sticka emellan med gångarna, berättar hon, för det blev så tydligt då att det behövdes ett blickfång vid gångens slut – något som lockade till upptäckt där nere i sänkan.

Sänkan fick växthus

Nu ligger det en liten stenlagd sittplats mitt i siktlinjen, inramad med Markus snillrikt vågiga odlingslådor. De är fyllda med blommor som kommer precis i lagom ögonhöjd när man slår sig ner i vilstolen.

I bortre änden av den grusade sänkan kom det sedan att hamna ett växthus. För just ett sådant klättrade högt upp på önskelistan när Marisha upptäckte hur roligt det var med frösådder. Någonstans ska ju alla dessa frösådder sedan bo, ihop med den snabbt växande samlingen av de många dahliaknölarna. Så nu klättrar också hemsnickrade odlingslådor från växthuset och vidare uppför slänten.

Det finns fortfarande gott om plats för att förverkliga fler drömmar, men även om Marisha och Marcus är ett drivet team så behöver det inte gå så fort med trädgården. Marisha är annars ganska impulsiv och vill att saker ska gå undan, men så kommer vintern och sätter helt naturligt allt på paus.

En övning i tålamod

– Jag har börjat tänka att det är bra, skrattar hon. Trädgården är en sorts mental övning i tålamod och under vintern hinner man tänka efter. Varje år drömmer jag om något nytt och framåt våren kanske jag till och med har en plan på hur det ska gå till.

Nu drömmer hon om att få in mer växtlighet i sänkan, så att det känns mindre ”grusigt”. Fler fina träd står också på önskelistan, men zon 5 innebär en del begränsningar och att chansa på träd kan bli kostsamt. Marisha hoppas att den nyplanterade magnolian för zon 4 har planterats på en skyddad plats, så att den ska klara vintrarna också här i Dalarna.