Oppositionen går till val med en höjning av bensinskatten med 29 öre per liter från 2011, och ytterligare 20 öre året därpå. Den sittande finansministern Anders Borg utesluter inte en "mindre justering" (läs: höjning) av bensinskatten. Oavsett vem som vinner valet, kan vi vara säkra på en sak: bilägande är alltid en dålig affär.
Riktigt hur dålig är vi märkligt nog inte riktigt medvetna om, eftersom vi så ofta väljer att blunda för den enskilt tyngsta posten på bilägarkontot: värdeminskningen.
Så fort nyckeln sätts i låset på en ny bil tickar den i gång, och sedan bara fortsätter värdeminskningen att undergräva hushållsekonomin under bilens hela existens.
Det kan vara tusenlappar som försvinner, varje månad, utan att det riktigt märks som en fysisk kostnad i plånboken.
Om inte förr kommer sanningen ikapp när bilen ska säljas, och man bara får ut hälften eller en tredjedel mot vad bilen en gång köptes för.
Mest dramatisk är värdeminskningen för helt nya bilar, som är oerhört svåra att försvara ur rent ekonomisk synvinkel.
Teknikens Värld har räknat ut att en ny Volvo V 50 tappar 132 900 kronor i värde på tre år – det är nästan halva ursprungsvärdet som går upp i rök. Poff!
En annan uträkning, från Motormännen, avslöjar att en ny bensinbil i 175 000-kronorsklassen som körs 2 500 mil per år medför en totalkostnad, inklusive värdeminskning, på 253 kronor. Per dag.
Att skippa bilen helt skulle därmed kunna innebära en besparing på minst 92 000 kronor på ett år, vilket går att åka oerhört mycket taxi och hyrbil för.
Eftersom egen bil ändå känns nödvändig för så väldigt många, blir det mer realistiska plånbokstipset att varken satsa på en splitterny bil, eller en riktigt gammal som bara går sönder hela tiden.
En begagnad kärra med ett par–tre år på nacken är enligt Motormännens expert Terje Eklund det mest ekonomiska köpet, särskilt om planen är att byta vart tredje till fjärde år. Värdeminskningen har planat ut, grejorna håller ihop och fabriksgarantin gäller i bästa fall fortfarande.
