Filmen Strul – succén som började med en lögn

I decennier hade Hollywoods toppregissörer bombarderat oss med fartfyllda filmfarser som Tillbaka till framtiden, Dödligt vapen och 48 timmar.

I Sverige var det betydligt trögare i farstun.

När landets första riktiga actionkomedi slutligen nådde biomörkret 1988, var det tack vare en ytterst oväntad pådrivare: En sjungande svärmorsdröm som 14 år tidigare toppat USA-listan med en låt där en basröst mässade den obegripliga frasen ”Ooga-Chaka, Ooga-Chaka, OogaOoga, Ooga-Chaka”.

En kulturell u-sväng som Björn Skifs dock fixade galant.

När han gjorde filmdebut som både manusförfattare och huvudrollsinnehavare i Strul, fick publikens hjärnor torktumlas i något som snarast kändes som en 101 minuter lång rockvideo: Knäppa kameravinklar. Snabba klipp. Galna biljakter. Öronbedövande explosioner. Konstiga frisyrer …

LÄS ÄVEN: Att angöra en brygga – den roligaste svenska filmen någonsin?

Ja, det var ingen hejd på vilka nymodigheter som plötsligt kunde drabba ett filmland som i åratal sjungit långsamhetens lov genom herrar som Ingmar Bergman, Jan Troell och Roy Andersson.

Jonas Frick regisserade Strul

Nu hette regissören istället Jonas Frick och var ett 25-årigt underbarn som skolats i reklambranschen.

Tv hade fyra år tidigare visat Fricks kortfilmsfars ”G – som i gem­utredningen”, där Staffan Ling spelade den förvirrade och plågade byråkraten Ivar Lo Denisovitj (en vindögd blinkning till Ivar Lo ­Johansson och Alexandr Solzjenitsyn).

Omsider skulle Frick göra de kultförklarade reklamfilmerna för Carlshamns mejeri – där tvillingbröderna Jeppsson myntade uttrycket ”Gott, gotti-gott gott” – värvas till Hollywood och avlida blott 39 år gammal i lunginflammation.

Men anno 1988 var han en nästan överpigg yngling, som tog sig an långfilmsmediet med helt nya idéer om vinklar, klipp och tempo.

”Strul måste vara den bildtätaste film som skapats i detta land” suckade Svenska Dagbladet, medan Sydsvenskan tyckte att ”objektivet far hit och dit i miljöerna som en skrämd fladdermus” och tillade: ”Stundtals kan det vara svårt att avgöra om det nya svenska filmgeniet är regissör, gymnastikdirektör, kameramasturbatör eller pyroman.”

Björn Skifs och Bengt Palmers skrev manus

Men SF-producenten Waldemar Bergendahl njöt. Det var han som förslagit Frick som regissör, efter att ha erhållit ett manus från Björn Skifs och dennes evige vapendragare Bengt Palmers.

”Walle hörde av sig och ville träffas efter succén med Spök! på Maxim”, minns Skifs.

”Han undrade om vi inte hade nån bra idé till en långfilm”. ”Jovisst” ljög vi.

”Vi har redan skrivit ett synopsis som vi tycker är hemskt kul.”

Det hade de inte alls.

LÄS ÄVEN: Hip hip hurra! En ljus film om ett mörkt kärleksdrama

Men båda älskade den amerikanske deckarförfattaren Donald E Westlake, som i en av sina böcker låter sin antihjälte John Dortmunder hamna i ett fängelse från vilket det nattetid går att smita ut för nya kupper.

En vecka senare var grundstoryn klar och duon knallade upp till SF-Walle, som snabbläste och glatt utbrast:

”För fan, grabbar, det här kan nog bli något!”

”Ja, det är ju en story som vi har jobbat rätt länge med.”

”Då är bara frågan vem jag ska sätta att skriva det färdiga manuset?”

”Det gör vi!” sa Bengt Palmers blixtsnabbt och påstod sig plötsligt veta allt om hur man skapar en dramaturgi, bygger scener och skriver repliker.

Vilket också var lögn.

Björn Skifs i huvudrollen som Conny

Men efter tretton omskrivningar och i händerna på regissör Frick gick den följande inspelningen mestadels utan … ja, strul.

Bland annat gjorde Stefan Sauk ett lysande porträtt av den elake fången Alf Brinke, medan den skarpögde tittaren även kan se en ung Thorsten Flinck flimra förbi som anonym plit.

Själv axlade Björn Skifs huvudrollen som den inburade kemiläraren Conny Rundqvist.

Gunnel Fred spelade dennes flickvän Susanne, tillika polis.

”Jag vill minnas att vi döpte min figur till ’Conny’ för att Gunnel fick så fina kyssläppar när hon sa hans namn.”

LÄS ÄVEN: Komikerpar från förr – kontrasterna som skapar dynamik

Detta sker dock först i slutet av filmen, eftersom kriminelle Conny länge påstår sig heta ”Rutger Jönåker”.

Ett efternamn som i sin tur hämtades från en sörmländsk ort väster om Nyköping.

Varför minns idag ingen. Inte ens Skifs.

”Men jag möter än idag folk som säger Tjenare Rutger Jönåker!”

Efter premiären – som för övrigt för­lades till Skifs födelseort Vansbro – mottog han dessutom med posten ett pannband från en takpannefirma från nämnda Jönåker.

De tackade för gratisreklamen.