Resor och fritid

Victoria invigde Storkriket – och ringmärkte ungarna

Kronprinsessan Victoria var på besök i Storkriket i Skåne för att inviga det av Unesco utsedda nya biosfärområdet – och för att ringmärka två av de nykläckta storkungarna.

Kronprinsessan Victoria var på plats när Storkriket skulle invigas.
Annons

Det är en strålande vacker försommardag när kronprinsessan Victoria kommer till Vombsjöområdet i Skåne. Hon ska inviga Storkriket som utsågs till ett biosfärområde av Unesco den 27 september förra året.

Det artrika och natursköna området är Unescos 784:e biosfärområde och Sveriges åttonde.

Lite lätt försenade bromsar hovets bilar in på parkeringsplatsen vid utsiktsplatsen Bligehöj vid Harlösa Kyrka. Där väntar en stor delegation med Skånes landshövding Peter Danielsson och förtroendevalda politiker från de berörda kommunerna Sjöbo, Lund och Eslöv.

Med ett stort leende stiger kronprinsessan ur en av bilarna och går fram för att hälsa. Hon är ledigt klädd i en beige kavaj och kakifärgade byxor.

”Oj så söta”. Här ringmärker kronprinsessan Victoria de fyra veckor gamla storkungarna vid Hemmestorps Mölla. Petter Albinsson har fått äran att assistera.

– Hej, säger hon, kul att vara här.

Från Bligehöj har man en fantastisk utsikt över hela det nya biosfärområdet som sträcker sig mellan Linderödsåsen och Romeleåsen och som omfattar Vombsjön och Krankesjön.

Det 110 hektar stora området utgör bara 0,25 procent av Sveriges yta, men här finns inte mindre än 25 procent av våra hotade och rödlistade arter (närmare 1 400).

Storkmamman hovrar oroligt över sina små ungar men får snart tillbaka dem.

Antalet storkar minskade drastiskt

Från Bligehöj går färden sedan vidare med buss genom Storkriket med biosfärkoordinatorn och verksamhetsledaren för de tre kommunernas gemensamma kansli Anna-Karin Poussart som ciceron.

– Vi är alla särskilt hedrade över att ha kronprinsessan Victoria med oss under denna viktiga invigningsdag, säger hon.

Under bussturen förklarar Anna-Karin Poussart också för kronprinsessan hur Storkriket fick sitt namn. Det var Carl von Linné som under sin resa genom Skåne 1748 reagerade på att det fanns enorma mängder stork i landskapet.

Snart ringmärkt av kunglig hand. – Det känns tryggt att ha en blivande regent som kan ringmärka storkar, säger Petter Albinsson och får kronprinsessan att skratta högt.

Storken var förr en karaktärsfågel i Skåne och ett självklart inslag i det skånska jordbrukslandskapet långt in på 1900-talet. Men genom utdikningar och hårdare tryck på livsmedelsproduktionen förändrades landskapet och antalet storkar minskade drastiskt.

Det sista vilda storkparet i Skåne häckade 1956 i närheten av Hemmestorps Mölla, som ligger inom det nyblivna biosfärområdet. Tills man bestämde sig för att hjälpa dem på traven.

För sedan 1979 är Hemmestorps Mölla platsen för Storkprojektet som arbetar för att återinföra storken i det skånska landskapet genom att föda upp storkungar och placera ut dem i sin naturliga miljö.

– Man kan säga att vi har lyckats. Sedan 2014 häckar vilda storkar åter i Skåne och i år har vi 52 häckande storkpar utanför hägnen, säger Anders Ekdahl som tillsammans med Petter Albinsson från Storkprojektet väntar på att kronprinsessan ska komma dit.

– Det här var en fantastisk upplevelse – oj, oj, oj, säger prinsessan om dagen bland storkarna.

Kronprinsessan ringmärkte storkungarna

Det är Petter Albinsson som fått äran att assistera kronprinsessan när hon ska ringmärka två av årets storkungar. Ett ansvarsfullt uppdrag eftersom storkungarna knappast är några dunungar.

– De kan hugga till med näbben och från den andra änden av dem kan det komma sådant som man inte vill ha på kläderna, säger han.

Pigg och glad Victoria efter detta hedrande uppdrag.

Man kan säga att en cirkel sluts när kronprinsessan kommer till Hemmestorps Mölla för att symboliskt ringmärka storkungarna. Här var hennes pappa kungen 1979 för att formellt inviga Storkprojektet och prata med volontärerna som stod bakom det.

Vid storkhägnen har det också samlats några nyfikna som hoppas få se när kronprinsessan fäster ringarna på storkungarnas långa ben.

– Jag tycker storkar är så coola för att de är så stora, säger Rebecca Sandmark, 11, som väntar på kronprinsessan tillsammans med sina föräldrar Erika och Nicholas Sandmark och småsyskonen Elton, 1, och Elve, 3.

– Vi bor i Veberöd som inte ligger så långt härifrån. Det finns gott om storkar i området och det händer ofta att vi ser dem på ängarna när vi är ute och kör. Barnen är fascinerade av dem, säger Erika Sandmark.

På stranden har ett stort antal människor samlats för att se när kronprinsessan tillsammans med landshövdingen och ordförandena i de tre kommunerna gemensamt klipper bandet och avtäcker symbolen för biosfärområde Storkprojektet – ett storkbo i miniatyr. Anders Almgren, Johan Andersson, kronprinsessan Victoria, Peter Danielsson och Magnus Weberg.

Victoria storkfadder

De har besökt storkhägnet i Hemmestorps Mölla tidigare och när de hörde att kronprinsessan skulle komma på besök bestämde de sig för att själva åka dit med barnen trots att det var en vanlig torsdagseftermiddag.

– Det är alltid kul att få se någon ur kungafamiljen, säger Nicholas Sandmark.

När kronprinsessan anländer till Hemmestorps Mölla hälsas hon välkommen av Staffan Åkeby i Storkprojektets ledningsgrupp. Han informerar landshövdingen och kommunpolitikerna om att man kan stötta projektet genom att bli fadder till en storkunge och tillägger sedan att han vet att kronprinsessan redan har varit det.

– Jag tycker storkar är så coola för att de är så stora, säger Rebecca Sandmark, 11, som väntar på kronprinsessan tillsammans med sina föräldrar Erika och Nicholas Sandmark och småsyskonen Elton, 1, och Elve, 3.

Därefter får Victoria gå fram till ett bord där Petter Albinsson lagt upp två av årets storkungar – M8X6 och M8X7 som är drygt fyra veckor gamla.

– När de förses med sändare så kommer de även att få personnamn, men de är inte bestämda än, berättar han.

Kronprinsessan är mycket intresserad och tittar fascinerat på de båda storkungarna.

– Men de bara ligger där, säger hon.

– De spelar döda, förklarar Petter Albinsson. De gör det när de känner sig hotade.

Trygg framtida regent

Victoria erbjuds sedan ett par gummihandskar. Kronprinsessan tackar först nej, men ändrar sig och tar på sig dem. När Petter Albinsson förklarar att det inte bara är näbben utan även bakdelen som man ska se upp med och kontrollera att den är riktad åt ett annat håll, svarar hon med ett leende.

– Det tar vi med ro.

Kronprinsessan vill veta allt om storkungarna. Hon frågar om allt från hur gamla de är och vad de väger till hur gammal en stork kan bli (cirka 20 år).

Under tiden som Petter visar Victoria hur hon ska fästa ringen klappar hon storkungen lugnande längs den vita fjäderdräkten. När hon sedan, i samband med att hon håller upp en storkunge för att fotograferna ska få bra bilder, får frågan om hon skulle kunna tänka sig att ta med den hem, säger hon med glimten i ögat:

– Så kan det gå.

– Det känns tryggt att ha en blivande regent som kan ringmärka storkar, säger Petter Albinsson och får kronprinsessan att skratta högt.

Kronprinsessan tackar för besöket och vinkar hejdå.

Imponerande upplevelse

Efteråt när Hemmets Journal går tillsammans med kronprinsessan mot bussen som ska ta henne, landshövdingen och politikerna till Vombsjöns östra strand, är hon märkbart imponerad av vad hon har sett.

– Det här var en fantastisk upplevelse – oj, oj, oj, säger hon.

På stranden har ett stort antal människor samlats för att se när kronprinsessan tillsammans med landshövdingen och ordförandena i de tre kommunerna gemensamt klipper bandet och avtäcker symbolen för biosfärområde Storkprojektet – ett storkbo i miniatyr med en informationstavla.

– Här krävs det samarbete och att vi drar åt rätt håll, säger någon av dem när de gemensamt klippt banden till täckelset.

Sveriges senaste biosfärområde är invigt och kronprinsessan sätter sig i en av hovets bilar för att åka tillbaka mot Stockholm, förmodligen med förhoppningen att ”hennes” storkungar M8X6 och M8X7 en dag ska häcka vilt i det skånska landskapet.

Storkprojektet i Skåne

Unescos biosfärområden är pilotområden där nya metoder och ny kunskap testas för att nå en långsiktig och hållbar samhällsutveckling.

Det är det viktigaste verktyget inom ramen för Unescos vetenskapliga program ”Man and the Biosphere” (MAB).

Det finns 785 biosfärområden i 142 länder, varav åtta i Sverige. Det senast tillkomna är biosfärområde Storkprojektet i Skånen som utsågs den 27 september förra året.

Biosfärområde Storkprojektet omfattar 110 000 kvadratmeter och ligger inom tre kommuner: Sjöbo, Lund och Eslöv. Inom området finns de fågelrika sjöarna Vombsjön och Krankesjön.

Trots att ytan bara motsvarar 0,25 procent av Sveriges yta finns här 25 procent av antalet rödlistade och hotade arter i landet.

Sedan 1979 drivs Storkprojektet i Hemmestorps Mölla av en samling volontärer som arbetar för att storken ska återinföras som en karaktärsfågel i det skånska landskapet.

Volontärerna föder upp storkungar i hägn som de sedan släpper ut med förhoppningen att de ska flytta söderut på hösten och sedan återvända till trakten för att häcka kommande år.

Sedan 2014 häckar storken åter vilt i Skåne. Förra året räknade man 52 häckande vilda storkpar i Skåne.

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos