Statistik är intressant, och ibland dessutom överraskande. Som Sifo-undersökningen som avslöjade att av alla de utfrågade svenskarna, så var det en procent som aldrig satt sin fot utomlands.
En hel procent!
Man baxnar ju. Finns det någon enda svensk som inte hugger chansen att resa utomlands så fort den yppar sig? En fjärdedel av oss gör minst en utlandsresa per år.
Så där kan man hålla på, det finns fler siffror att häpna över. Som att 54 procent av svenskarna under sin livstid rest till elva länder eller fler. Fast är det så mycket? Själv klämde jag minst åtta bara på min första tågluff. De där långa tågresorna drar ihop!
Läs även: 5 svenska resmål för dig som inte vill resa utomlands
Svenskar är besatta av att resa
Allt för att föra i bevis något vi kanske redan känner till, eller känner på oss, lite till mans. Nämligen att vi svenskar inte bara älskar att resa, utan är helt besatta av det. Vi sparar och gnetar och sen packar vi ihop oss som sillar i billighetsflygen till solen.
Här kanske någon väntar sig en jämförelse med våra förfäder vikingarna, som man kan tänka sig inledde traditionen med nordbor som beger sig på långfärd i väster- och österled, och alla andra tänkbara väderstreck.
Och visst har vi vår svenska reslust gemensamt med våra förfäder. Men det har vi å andra sidan också med mänskligheten i stort, idag och igår.
Allra första ”turisten”
…som vi känner till ger sig till känna 1500 år f Kr, då en resenär hackade in graffiti på en av Egyptens pyramider ”…efter att ha offrat åt Sekhem.” Pyramiderna och de andra makalösa byggena längs Nilen är förstås resmål än idag. Klassiker som håller!
Antik modern turism
Något som påminner om vår tids nöjesresor hittar vi hos antikens greker. Deras religiösa festivaler innefattade tävlingar i både idrott och dramatik. Olympiska spelen, som började hållas redan år 776 f Kr, blev snart ett populärt resmål liksom oraklet som med sina spådomar drog folk till Delfi. Akropolis lockade besökare då som nu. Kolossen på Rhodos, den 32 meter höga jättestatyn i brons rest ca 300 år f Kr, var en sorts antikens Eiffeltorn.
Läs även: 73-åriga Lars Gunnar reser gärna ensam: ”Nu kan jag bestämma själv hur dagarna ska se ut”
Turism = business redan under antiken
Under antiken blev det möjligt att försörja sig som reseguide. Det började även tillverkas särskilda små minnessaker för de många resenärerna: souvenirer, som broscher och små statyetter. Kristna pilgrimsresor till nuvarande Israel gjordes redan från 300-talet, och under medeltiden masstillverkades souvenirer för pilgrimerna. Mest populära var små behållare med jord eller vatten från heliga platser och metallbroscher med symboler för lokala helgon.
Faror på vägen
Forntida resenärer levde farligt. Medelhavet under antiken var fullt av pirater, som inte bara rånade sina offer utan kunde lika gärna kunde sälja dem som slavar. Den 25-årige Julius Caesar kidnappades av sjörövare år 75 f Kr och blev fri mot en lösensumma. Långt senare, 1575, togs Don Quijote-författaren Miguel de Cervantes till fånga av pirater som sålde honom vidare till Spaniens fiender morerna.
Mindre dramatiskt, men ändå farligt: en magsjuka på främmande ort kunde precis som idag betyda ett par dagar till sängs men också – om man hade otur – döden. Långresor var något för de rika och kanske dumdristiga, eller desperata. Ändå restes det.
Badorter och reseguider
Romarnas populäraste resmål togs över från grekerna - säkra kort som Olympia och Akropolis - men romarna reste längre. Hela väldet från Afrika till norra Europa knöts samman av nya, suveräna vägar (många sträckningar lever kvar i dagens motorvägar) och gemensam valuta. Nu stöter vi på de första badorterna. Exempelvis Pompeji, begravt av vulkanaska år 79, var en lyxdestination att jämföra med Nice eller Saint Tropez. I imperiet fanns semesterboende i olika prisklasser, precis som idag – ibland ingick till och med barrunda. De många resguiderna blev ökända för sin långrandighet. Skrivställaren Varro författade på 100-talet en satirisk bön: ”Zevs, skydda mig från dina guider i Olympia, och du Atena, från dina i Aten!”
Läs även: Vakna utvilad på semestern – 5 sömninga resmål i Sverige
Paketresor uppfanns på medeltiden
…när tusentals troende reste i grupp till heliga platser runt Medelhavet: pilgrimsfärderna. Mat och husrum ingick i priset. Folkmassorna som strömmade mot Jerusalem, Rom eller Santiago di Compostela, i synnerhet från år 1300 och framåt, blev rejält lönsamma och orterna längs vägen kunde bygga hela sin ekonomi, och ibland överflöd, på turism. Rhodos hängde med. Kolossen var raserad sen länge (jordbävning), men nu hade ön blivit en port mot det heliga landet.
Adeln skickade sina söner på bildningsresor
Adeln som växte sig stark från 1500-talet prioriterade krigföring och sina egna gods, men skickade ändå sina söner (nix, inte döttrarna) på bildningsresor till orter som Rom, Florens och Aten i södra Europa. Vilket gyllene tillfälle att i förbifarten dammsuga Rom och Grekland på antikviteter! På exempelvis Castle Howard i Yorshire finns 62 romerska statyer som minne av en bildningsresa 1738, och även Gustav III:s italienska resa 1784 innebar statyshopping. Men massturism kan denna priviligierade resform knappast kallas. Den föddes först på 1800-talet.
Kurorter och brunnfeber
Kurorter var redan ett inarbetat fenomen, men under det tidiga 1800-talet exploderade intresset. Att ”dricka brunn” ansågs vara hälsan för halsen och resten av kroppen. Det blev en årlig ritual inom över- och borgarklass: Bath i England, Vichy i Frankrike, Baden-Baden i Tyskand och förstås Ramlösa i Sverige. I början av 1900-talet blev skånska Mölle ökänt som ett syndens näste. Här fanns Europas första gemensamhetsbad för män och kvinnor, hu!
Thomas Cook uppfann resechecken
Thomas Cook var en baptistpredikant som ville hjälpa nyväckta godtemplare att resa till det heliga landet, precis som medeltidens pilgrigmer. Därför uppfann han resechecken, och tog åter upp den gamla idén med paketresor. Samt organiserade den första sällskapresan via nymodigheten järnväg. Nu trycktes moderna resguider, som Baedeker från 1832 och framåt, i jätteupplagor och resandet med ångdrivna tåg och båtar gav upphov till den eviga resebestsellern ”Jorden runt på 80 dagar” av Jules Verne 1873.
Charterdags
Svenskarna fick tre veckors semester 1951, utökat till fyra 1963. Och så uppfanns charter – till att börja med bussar, billiga och förbokade mot sydliga nejder. Flygcharter är en företeelse från 1954. Sexton timmar till Mallorca, bara fyra mellanlandningar!
”Naturligtvis förekommer inga som helst drickspengar ombord.”
En tidig katalaog från Vingresor undervisar svenskar om vett och etikett på flyget.
Läs även: Kicki och Lotta kör husbil till värmen: ”Det är resan som är äventyret”
Kris i kaffefrågan
Enligt en svensk resehandbok från tidigt 1960-tal var spanskt kaffe ”svart som natten och med en besk smak”. Fritidsresor lämnade hänsynsfullt en påse svenskt kokkaffe på varje flygstol. Nu föddes det vi kan kalla klassisk charter, komplett med taxfree, välkomstdrink på hotellet, grisfest och bamseklubb.
Miljöbekymmer och hemester
Håller vi på att turista sönder de vackraste delanar av jordklotet? Resorter och hotellkomplex breder ut sig ohejdat i fattiga länder som har svårt att stå emot utländsk valuta. I turistorter som Venedig och Barcelona protesterar lokalbefolkningen. Flygtransporter slukar olja och orsakar föroreningar. Lägg till detta klimatförändringar och internationella konflikter. Kanske blir ”hemester” framtidens melodi?
