Drygt trettio år sedan det senast begav sig är Sarajevo tillbaka på tronen bland städer i gamla Östeuropa. Då väntade vinter-OS i Sarajevo, och nere i dalen till Dinariderna förberedde sig Sarajevo för 1984 års olympiska spel.
Denna multietniska och kulturella smältdegel till stad tillhörde ju då Jugoslavien och stadens alla olikheter var dess styrka. Under nära 500 år hade staden formats till något unikt. Från grundandet av den bosniska huvudstaden Sarajevo under ottomanska riket på 1400-talet, via en viktig del av Österrike-Ungern på 1800-talet till Titos Jugoslavien var Sarajevo på 80-talet en av Östeuropas pärlor.
Uppe i bergen byggdes bobbanor, skidbackarna gjordes i ordning och nere i dalen stod minareterna sida vid sida med kyrkorna. Det turkiska kaffet och vattenpiporna samlade såväl muslimer som kristna, och inget skvallrade om vad som väntade.
Belägrad stad
Bara ett par år senare bröt helvetet lös. Kriget i det forna Jugoslavien slet sönder ett land, grannar blev fiender och våra nyhetssändningar berättade varje dag om grymheter svåra att ta till sig. Bergen ovanför Sarajevo, som tidigare var de olympiska spelens stolthet, blev dess akilleshäl. Sarajevo stängdes av från resten av världen i ett krig som dödade närmare 100 000 människor. Den fyra år långa belägringen av Sarajevo är än idag den längsta belägringen av en huvudstad i modern krigshistoria.
– Min pappa jobbade där uppe i bergen, skötte pistmaskinerna, berättar taxichauffören Jospeh.
– Som liten tittade jag upp dit på väg till skolan för att försöka se honom. När jag blev vuxen var det granaterna jag såg komma därifrån.
Sarajevo av idag är en stad märkt och präglad av sin historia. Men staden och dess invånare har alltid rest sig lite stoltare än tidigare och är återigen drottningen i gamla Östeuropa.
En stad så varierad att besökarna som kom dit för att flygbiljetten var billig ständigt återkommer; på vintern lockar bra, spännande skidåkning till fyndpriser och på våren och sommaren är det framförallt uteserveringarna längs kuller-
stenarna i gamla staden som drar.
Sarajevo har just det ett utmärkt weekendresmål ska ha. Det är en stad lätt att få grepp om, och det är lätt att nå de flesta sevärdheter till fots. Bästa sättet att uppleva staden är att försöka vara en del av det dagliga livet längs gator och torg. I en stad som Sarajevo behövs egentligen inga museer. Det går inte undgå den smältdegel Sarajevo är. Här ligger synagogan och moskén vägg i vägg, och människor med olika religioner lever sida vid sida.
– Själv är jag muslim. Jag har gjort ett boutiquehotell av ett av stadens gamla hamam. Vilken religion mina gäster tillhör spelar väl ingen roll, alla ska sova gott och bekvämt, säger ägarinnan till trendiga Isa Begov Hotel medan hon fortsätter att checka in västerländska turister till sin egen version av Tusen och en natt.
En bra första bekantskap med Sarajevo är att ta sig till Sebilj-fontänen och torget som de boende kallar för "duvtorget" då just duvorna gjort fontänen till sin. Här – mitt i den gamla staden – Bašcaršija bland kullerstenar, smala gränder, synagogor och gamla moskéer behövs varken kartor eller guideböcker.
Engagerade schackspelare
Att flanera planlöst bland små mysiga fik, minibazarer med nyfikna försäljare och känna doften från små hål-i-väggen-restauranger är en stor del av vad att turista i Sarajevo handlar om.
Utanför ortodoxa kyrkan längs gågatan pågår ett parti schack som engagerar ett gäng äldre farbröder. Alla verkar veta hur partiet bäst ska spelas. Inte ens under kriget avstannade schackspelandet utanför ortodoxa kyrkan längs gågatan Ferhadija, gatan som sträcker sig från stans gamla delar till nyare områden.
Det diskuteras högljutt om priserna på fikon vid ett av alla marknadsstånden. En liten plakett i brons berättar om det som hände där för drygt tjugo år sedan. På just den här öppna marknadsplatsen slog granaterna ner och dödade över 60 civila. Också längs gågatan slog granaterna ned, idag är de röda färgklickar i asfalten och kallas för Sarajevo Roses. Symboliken är talande för hela Sarajevo – att vandra runt i staden är att ständigt bli påmind om det som hänt men aldrig att det tillåts överskugga det positiva som omger Sarajevo idag.
En öl uppe på kullarna
En promenad längs gatorna upp från Veliki Park mot bergen är ett träningspass.
Gatorna klättrar brant uppåt, och det känns som att befinna sig i en by.
– Det är sällan jag lämnar kullarna för stressen där nere, säger Ermina när hon häller upp ölen på den lokala gastropuben Avilja.
Här finns några av Sarajevos bästa restauranger och på de små barerna uppe på kullarna serveras den lokala ölen Sarajevska. Taxiresan ner till gamla staden slutar sällan på mer än fem euro och nattlivet som väntar i gamla stan och längs gågatan är pulserande.
En helg i Sarajevo är allt det här. En myriad av kulturer, tidsepoker, arkitektur och historia. Det är staden som fascinerar och inte släpper taget. Ett besök i Sarajevo är också en påminnelse om något vi hoppas aldrig händer igen samtidigt som det ger en bild av en tolerant värld där alla går sida vid sida.
Av Filip Adamo, foto: Lina Adamo


