Åh nej, hur ska det här gå? På transferbussen från flygplatsen i Las Palmas till hotellet kliver ett helt gäng herrar i yngre pensionsåldern på och sätter sig längst bak och stojar. De har testat en ansenlig del av planets sortiment av miniflaskor fast vi lyfte från Arlanda redan i gryningen. Nu är de mer än glada och min förhoppning om en fridfull semester verkar grusas direkt. Men, tack och lov, gubbdagiset kliver av vid ett annat hotell.
På mitt hotell, Sunprime Atlantic View Suites & Spa lägrar sig lugnet direkt. Det stora och välskötta poolområdet är välbesökt. De flesta solstolarna är upptagna av par varav påfallande många fördjupat sig i Jonas Jonassons succéroman Hundraåringen om klev ut genom fönstret och försvann. Då och då lämnar någon sin stol för en stunds värdigt bröstsim i någon av de tre uppvärmda poolerna.
Här riskerar man inte att behöva trängas i vattnet, ingen gör bomben i bassängen. Och barnpoolen, ja, den finns inte ens. Hotellet ingår i Vingresors Sunprime-koncept där gäster under 12 år helt enkelt inte är tillåtna.
Utan barnskrik och vattenlek känns det är nästan overkligt tyst och stilla. Det är bara när gymledaren Anna drar igång vattengympan som det blir full fart för en stund. Vattengymnastik är dock inte den enda aktiviteten för den som vill röra lite på fläsket på semestern. Här kan man bland annat träna yoga i olika former, qigong eller afrikansk dans. Extra populära är alla former av spa-behandlingar, ett tips är att beställa behandlingar i samband med resebokningen, här blir det snabbt fullt.
Hotellrummen är stora och snyggt möblerade, några av dem också specialinredda med designmöbler. Sängen har en skön kudde vilket är en glad överraskning för den som alltid undrat vilken naturlag som ligger bakom att hotellkuddar måste vara stenhårda. I köksdelen finns kitchenette eller pentry för den som vill laga måltiderna själv.
Men Christina och Rolf Johansson från Göteborg är inte så imponerade av köket som de tycker är dåligt utrustat. Hotellet i övrigt får dock godkänt av de rutinerade Gran Canariaresenärerna. Första besöket här gjordes1980 och sedan dess har de återvänt många, många gånger.
– Vi åker alltid på vintern, då behöver man komma bort, säger Christina.
Catarina Hammarström-Johansson och hennes man Anders Johansson från Staffanstorp tycker också att det är skönt att lämna rusket för en resa till solen under vintern. Att det blev just Gran Canaria beror på att båda deras vuxna söner jobbar här just nu.
– Vi brukade åka till Vings familjehotell när barnen var små, berättar Catarina. Nu känns det naturligt att välja deras vuxenhotell. Man känner igen sig, det är lugnt och skönt och man får bra service.
– De flesta som väljer Sunprimehotellen är par, berättar reseledaren Tobias Ögren. Och de som kommer hit gör det för att ta det lugnt, koppla av vid poolen, promenera till den halvmillånga sandstranden ett par kilometer bort och kanske hyra en bil för någon utflykt.
Den som ändå söker mer spänning kan följa med på en vandring, på Gran Canaria finns 800 kilometer vandringsled. Här finns alla svårighetsgrader och utrustning går att hyra på plats.
Själv nöjer jag mig med en bussutflykt längs sydvästra Atlantkusten.
Svenska Annika som guidat på Gran Canaria i 20 år berättar att det öde vulkaniska landskap vi färdas genom tidigare var täckt av tomatodlingar. Men odlingarna är borta och efter några kilometers färd förstår vi varför. Här verkar någon jätte ha sått hotellfrön istället för tomatfrön. Hotellkomplex av obegripliga dimensioner klättrar längs bergväggarna i varje vik och de blir bara fler och fler på Gran Canarias södra sida. Numera försörjer sig så gott som varenda kanarisk medborgare på turism i någon form. Inte många ser framtiden i tomatodling.
Vårt mål är den pittoreska lilla hamnstaden Puerto de Mogán. Här befinner vi oss äntligen på det genuina Gran Canaria. Smala gränder med bouganvilleaöversållade vackra kritvita hus med färgranna detaljer. En vacker hamn med segelbåtar sida, vid, sida. Men allt är en illusion. Puerto de Mogán byggdes så sent som 1984. I dag är de eftertraktade 49 kvadratmeter stora lägenheterna i de små tvåvåninghusen värda uppemot fem miljoner kronor.
Lunch äter vi i den lilla sömniga bergsbyn som också heter Mogán några kilometer upp i bergen.
Här få vi en god och rustik måltid där förrätten består av tapas. Höjdpunkten är papas arrugadas, små skrynkliga potatisar som kokat med stora mängder salt och serveras med mojo rojo, en smakrik röd paprikasås.
Tillbaka på hotellet igen har det hunnit bli sen eftermiddag. Ännu återstår någon soltimme vid poolen, sedan klär många om för en drink i hotellbaren innan det är dags för middag. Andra dröjer på balkongen med sin bok medan den blå Atlanten sakta blir grå. En stilla dag övergår i stilla kväll.
