I påsk är det två år sedan Kaj Nielsen gick i pension. Som bankanställd hade han ett fördelaktigt avtal som gav honom möjlighet att gå redan vid 62 år. Dessutom kunde han trappa ner till 80 procent två år tidigare och ändå behålla nästan hela lönen.
– Många äldre kollegor inspirerade mig. De hade inte ångrat pensioneringen en sekund, hävdade de.
– Samtidigt kände jag att jag hade arbetat hårt hela livet och att jag borde ta chansen när den fanns.
Styr sin egen tid
Vad som främst lockade Kaj var att få styra sin egen tid. Ingen som bestämde vad han skulle göra eller var han skulle vara klockan åtta varje morgon.
– Familjen hade också köpt ett hus i Skåne och jag längtade efter att få vara där oftare.
Han hade möjlighet att gå redan före jul, men valde att vänta till våren.
– Det var ett tips jag fick. Att sluta jobba när det är som mörkast kan bli tungt och deppigt. Det är lättare att aktivera sig när det börjar bli sommar.
Viktigt med olika nätverk
Han hade inga direkta planer för sitt nya liv, mer än att få tid till sina intressen. Att träna, spela golf, träffa vänner.
– Jag tror att det är viktigt att ha olika nätverk. Jag har några olika ”kluster” med kompisar som hittar på lite olika saker. Vi är till exempel ett gäng gubbar från Älta som äter lunch en gång i veckan och kanske går på en utställning eller något museum.
Med facit i hand blev livet som pensionär ännu bättre än han trodde.
– Att slippa stressa, att inte ställa klockan. Nu kan jag unna mig att äta en lång frukost och läsa tidningarna i flera timmar.
Finns det inget du saknar från arbetslivet?
– Nej faktiskt inte, möjligtvis arbetskompisarna ibland.
Kallar sig inte pensionär än
Hans fru Ann arbetar fortfarande, men enligt Kaj så har det inte inneburit några större förändringar i familjelivet, ”även om hon blir glad när jag fixat middagen”.
– Du måste ta egna initiativ och inte bara sitta hemma och vänta på att frun eller sambon ska komma hem. Du måste söka upp ett umgänge, ingenting kommer gratis.
Själv kallar han sig inte pensionär ännu.
– Njae, jag brukar kalla mig arbetsbefriad. Kanske ska jag säga pensionär när jag fyller 65!
