Kristian och jag blev tillsammans på min 21-årsdag. Egentligen kände jag honom inte särskilt väl, trots att vi kom från samma by. Men jag hade bjudit in en av hans kompisar till min fest, och den här kompisen tog alltså med honom med sig dit.
Jag bodde fortfarande hemma hos mina föräldrar, men de var bortresta den helgen, så jag hade bjudit in massor av människor.
Kristian hade plockat några vackra ängsblommor och satt ihop dem till en underbar bukett till mig. Han var så fin den kvällen, hade en snygg kostym på sig och gav mig hela tiden världens finaste komplimanger. Jag smälte totalt.
Lite senare på kvällen frågade han så fint om jag ville vara hans flickvän. Trots att allting gick väldigt fort, och vi egentligen inte kände varandra, sa jag ja.
Läs även: Jag blev bedragen på värsta tänkbara sätt
Man måste ju ta några chanser i livet, sa jag till mig själv. Dessutom handlade det inte om ett äktenskap. Vi skulle ju bara vara tillsammans...
Att Kristian var en drömmare upptäckte jag ganska snart, men det tyckte jag bara var charmigt. Han hade stora planer för framtiden och pratade mycket om hur mycket pengar han skulle tjäna och vad han skulle använda dem till.
I början verkade det som om han hade gott om pengar, för han bjöd mig på solresor, dyra middagar ute och smycken.
Jag förstod aldrig riktigt vad hans jobb gick ut på, bara att han höll på med affärer utomlands och försäljning av diverse varor. Han var ständigt i Japan för att köpa in varor för försäljning i Norge.
Efter ungefär ett halvår flyttade vi ihop i en lägenhet. Jag reagerade lite när han insisterade på att hyreskontraktet skulle stå i mitt namn, men han svarade bara undvikande när jag frågade om det.
Räkningarna strömmade in
Jag är uppvuxen i en kristen familj och van att lita på folk, så när Kristian började låna pengar av mig såg jag inget märkligt i det.
Vid den tiden hade vi varit tillsammans i ett halvår, och jag jobbade heltid och tjänade relativt bra. Klart att jag kunde låna ut lite pengar till min pojkvän nu när han var i en svår ekonomisk situation.
Men efter hand som tiden gick och situationen inte förbättrades bad jag honom att skaffa sig ett ”vanligt” jobb för att komma på fötter igen. Räkningarna i hans namn kom i en strid ström, och det var inte längre möjligt för mig att betala dem.
Men Kristian hade aldrig haft ett vanligt jobb och ville inte heller ha det nu.
När jag började tjata hade han en miljon planer på hur han återigen skulle tjäna mycket pengar och vad han skulle göra med alla pengarna. Det innebar alltid dyra presenter till mig och resor utomlands.
Läs även: Mina svärföräldrar invaderade vårt hem – till slut fick jag nog
Ju mer tid som gick desto mindre såg jag av honom i vår gemensamma lägenhet, och jag trodde och hoppades att det var för att han nu hade några affärer på gång.
Räkningarna slutade komma, och en kväll försäkrade han mig om att det nu bara var en tidsfråga innan han kunde inkassera en rejäl summa pengar.
Jag blev jätteglad, både för hans och för vår skull. Den skrala ekonomin hade nämligen lagt sordin på vårt förhållande.
Den kvällen firade vi med mina sista hundralappar, och jag kände verkligen att trots de ekonomiska problem vi hade haft på sistone, så var han mannen jag älskade och ville leva livet tillsammans med.
Men tiden gick, och även om Kristian inte sa något direkt till mig, förstod jag på hans humör att det inte hade blivit något av de pengarna som han nästan hade lovat.
Jag blev förstås jättebesviken. Det här kunde inte fortsätta längre, jag hade helt enkelt inte råd att försörja oss båda.
Älskar honom fortfarande
Jag började återigen tjata på Kristian om att han måste skaffa sig ett vanligt jobb. Men det ledde bara till att han undvek mig och höll sig borta från vår lägenhet.
Jag var förkrossad över den utveckling vårt förhållande tog, samtidigt som jag insåg att vi var tvungna att ge upp lägenheten och hitta ett billigare ställe att bo på. Det slutade med att vi flyttade hem till våra föräldrar, var och en för sig.
Det var ett stort steg tillbaka i vårt förhållande, men vi var överens om att vi fortfarande skulle vara tillsammans. Faktum är att vårt förhållande blev bättre under den här perioden, kanske för att vi lät bli att prata om hans ekonomiska situation.
Men så började räkningarna komma igen, adresserade till mig hemma hos mina föräldrar. Det var inkassokrav på varor och tjänster som jag inte visste något om. Jag blev rasande, och om jag inte hade varit så hysterisk tror jag nog inte att han hade erkänt.
Skamsen erkände han att eftersom han var skyldig så mycket pengar, var det omöjligt för honom att använda sitt eget namn när han beställde eller köpte något. Han hade tänkt betala innan jag märkte något. Jag frågade honom varför i hela friden han beställde något över huvud taget när han inte kunde betala för sig. På det hade han inget vettigt svar, men han försäkrade mig om att räkningarna skulle bli betalda.
Det blev de inte, och till slut fick jag pengar av mina föräldrar för att reda upp det.
När fler och fler räkningar strömmade in, bröt jag all kontakt med Kristian. Han hade ljugit för mig, och jag insåg att det inte fanns någon framtid i ett förhållande där jag inte kunde lita på min pojkvän.
Det kommer fortfarande räkningar i mitt namn, och nu är det ett år sedan vi var tillsammans. När jag ringer honom har han som vanligt både en och annan plan för hur han ska bli rik, men något vanligt jobb har han fortfarande inte haft.
Läs även: Vi har varit tillsammans i ett år, men jag älskar honom inte
Jag försöker så långt det går att undvika honom, men när jag ibland stöter på honom tar mitt hjärta ett skutt. Jag älskar honom fortfarande, men jag kan inte leva i ett förhållande där jag aldrig vet vad morgondagen kommer att föra med sig.
I efterhand har jag fått veta att han är skyldig pengar både till sin familj och alla sina vänner.
Jag hoppas att han en dag inser att vägen till pengar går genom hårt arbete och inte genom skumma affärer.
Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad. Namnen i texten har ändrats för att värna om anonymitet.
