My Nyström hade alltid känt att hon ville få barn tidigt. Men när hon blev gravid, då bara 14 år gammal, var hennes första tanke ändå att hon skulle göra abort.
– För att jag var för ung helt enkelt, förklarar hon. Först tänkte jag göra abort i smyg. Jag ville inte berätta för mina föräldrar alls.
Vid matbordet i villan i Sandviken sitter My, som nyss varit i skolan och haft hemkunskapsprov, tillsammans med mamma Lotta. Det är strax före lunchtid och med vid bordet finns även lilla Nicole. Hon föddes några dagar efter att My börjat nionde klass.
– Har man barn måste man finnas där för dem även om de gör dumma val, säger Lotta.
Hon ser på Nicole när hon lägger till:
– Men idag tycker jag inte att det var ett dumt val – vi har ju henne nu.
My bestämde sig nämligen ganska snart för att behålla bebisen i magen i stället för att göra abort. Men hon funderade igenom allt noga.
My Nyström
Ålder: 15 år.
Familj: Dottern Nicole, mamma Lotta, 52, pappa Per och syskon.
Bor: I Sandviken.
Gör: Går i nionde klass.
Hon var rädd att ångra sig om hon avslutade graviditeten. Hon gjorde research för att ta reda på hur vanligt det är att man ångrar sig. Hon övervägde att föda barnet och adoptera bort det. Kanske någon som inte själv kunde bli gravid skulle bli glad.
– Just där och då tänkte jag att det var en bra idé, fast jag hade nog inte klarat av det, inser jag nu.
Innan My berättade för sina föräldrar hade hon bestämt sig: Hon skulle bli mamma. Lotta fick en chock, pappa Per likaså. Abort var den enda lösning de kunde se.
Läs även: Aniella tvingades lämna bort sitt första barn – efter flera års letande fann hon honom
– Men när vi började diskutera förstod jag att My tänkt igenom allt både en, två och tre gånger, berättar Lotta. Jag kände: ”Hon har bestämt sig för det här, då får jag finnas där.”
– Mamma reagerade ungefär som jag väntat mig, säger My. Men pappa … Jag trodde att han skulle släppa det snabbare. Det är först nu han har börjat göra det.
Omvälvande besked
När My till slut gjorde ett graviditetstest på ungdomsmottagningen hade hon redan misstänkt ett tag att hon var gravid. Plusset på stickan kom inte som en chock, men det var ändå omvälvande.
– Jag kände mig både stressad, lättad och glad, säger hon och ler en aning. Det var många känslor.
Men ångesten över att behöva berätta för mamma och pappa fanns där, vilket My förklarade för kuratorn på ungdomsmottagningen. Hon fick då till svar att föräldrar ofta säger att de ska bli jättesura, men sedan finns de ändå där som stöd oavsett.
– Det gjorde att jag vågade berätta, fortsätter My.
Lotta minns stunden tydligt. Hon sneglar mot köket och säger:
Läs även: Elin blev Sveriges yngsta mamma: ”Oliwer är det bästa jag har”
– My satt där vid köksön. Jag hängde vid spisen. Jag hade ont i magen och My sa: ”Du kanske ska ha mens snart.” Jag svarade: ”Nej, det har jag haft nyss.” Då slog det mig …
Lotta insåg att My inte hade haft mens på ett tag. Samtidigt uttalade dottern orden” ”Jag är gravid.”
– Jag hade inte planerat att säga det just då, men det kändes som ett bra tillfälle, konstaterar My.
– Jag fattar inte att jag inte hade tänkt på det tidigare, säger Lotta. Jag brukar ha koll. Det är jag som köper hem bindor och tamponger – och vi har alltid pratat om mensvärk och sådant. Men då skrek jag bara: ”Va, vad säger du!?”
Pluggar hemifrån
Lotta reser på sig och vaggar Nicole i famnen.
– Livet är inte det samma. Vissa dagar är jobbigare än jag orkar med. Men det är det värt, för samtidigt är det helt underbart.
Efter en kort paus lägger Lotta till:
– Det var nog meningen att jag fick gå från mitt jobb. Jag blev uppsagd i somras med möjlighet att vara hemma under uppsägningstiden.
Tills vidare kan hon därför hjälpa My med Nicole vid de tillfällen då My behöver åka till skolan, i samband med prov till exempel. My har hela tiden varit inställd på att gå ut nian med klasskompisarna, trots den nya vardagen.
En robot, placerad i klassrummet, gör att hon kan sköta skolan hemifrån och vara med på lektionerna digitalt.
Läs även: Olivia var drogberoende som 15-åring – graviditeten blev hennes räddning
– Först sa de att det bara fanns två alternativ: att vara i skolan på heltid eller hoppa av och gå om nian, berättar My. Men min moster kollade upp det och man har rätt att få hjälp med anpassning om man vill gå i skolan.
– Då kom de på det här med roboten, fyller Lotta i.
I skolan har de andra eleverna inte reagerat nämnvärt på Mys graviditet. Men de få dagar hon hann vara på plats efter sommarlovet, innan Nicole föddes, märkte hon att de nya eleverna i sjuan var lite fundersamma.
– ”Är hon gravid?” hörde jag någon gång i korridoren. Men det är ju förståeligt. Jag skulle också bli förvånad om jag såg någon i min ålder dom var gravid. Mina kompisar har bara varit stöttande.
Förlorat flera vänner
Lotta däremot har förlorat några vänner, berättar hon.
– Jag vet inte varför, men de har vänt mig ryggen …
– De tycker väl att det är fel, säger My.
– Skulle jag ha tvingat dig att göra abort?
Lotta skakar lite på huvudet.
– Jag har varit öppen med att jag inte tycker att det är bra – det var inte det här jag ville för My. Men när jag väl bestämde mig för att stötta henne visade det sig vilka som var mina vänner. Man får heller inte tvinga någon till abort. På ungdomsmottagningen var de väldigt bra och lyhörda, men också hårda mot mig och påpekade att ”det är hennes kropp”.
Lotta räcker över en hungrig Nicole till My.
– Jag tycker fortfarande att det är konstigt att My ville genomföra det, så ung, säger Lotta sedan. Men jag är glad att hon inte kan vara ute och festa. Jag slipper jaga henne på stan om nätterna.
Med ett snett leende lägger Lotta till:
– Min man, som är tio år äldre, sa tidigt: ”Du får ta nattvandrandet.” Då trodde vi inte att det skulle komma ett barnbarn redan nu.
Önskar inget ogjort
Men egentligen var det faktiskt vid just 15 års ålder My såg framför sig att hon skulle bli mamma, när hon som 8-åring fantiserade om livet. Men mamma Lotta sa bestämt: ”Nej, inte förrän efter studenten.”
– När jag var 12 år hade jag planen klar, säger My och skrattar lite. Precis efter studenten skulle jag bli gravid.
– Det har hon sagt hela tiden, så jag var ändå förberedd, säger Lotta. Men inte på att det skulle bli så här tidigt. Det hade jag aldrig trott.
My förklarar hur planen såg ut: Efter det första barnet skulle hon bli gravid igen när hon var runt 20, sedan ännu en gång vid 22.
– Fram tills jag fått fyra –fem barn. Men jag hade också tänkt att jag skulle jobba sista året före studenten och sedan flytta hemifrån. Nu? Ja, jag har väl typ en liknande plan.
Läs även: Annika Jankell om tiden som ensamstående: ”Hur fan klarade jag av allt?”
Hon ser på Lotta och båda brister ut i skratt.
– Det kan du glömma, säger Lotta.
My är inte längre tillsammans med Nicoles pappa. Närmast siktar hon på att gå ut nian för att därefter läsa fordons- och transportprogrammet på gymnasiet. Drömmen är att bli lastbilschaufför och bo på landet.
– Jag kan själv tänka: ”Det är klart att jag skulle ha ordnat min ekonomi innan jag blev mamma”, säger hon. Men nu blev det så här.
– Det är inte optimalt, men inget vi vill ha ogjort, konstaterar Lotta. Det är supermysigt att få vara med Nicole så mycket. Vi tar vara på tiden. Men jag har aldrig längtat så efter ett höstlov, som nu senast.
Hon tittar på klockan och säger sedan till My:
– När har du nästa lektion? Det är väl snart dags att koppla upp roboten.
