Jag blev bedragen på värsta tänkbara sätt

Idag har jag äntligen skrivit under kontraktet på min nya lägenhet, och jag ser fram emot att allt ståhej med flytten är över. Huset är sålt, och jag känner att det ska bli skönt att komma i ordning i en ny bostad.

Det är inte mer än två år sedan detta hus var det jag önskade mig mest av allt på jorden. Tillsammans med min väninna Jane från barndomen lade vi ett bud på den stora tvåfamiljsbostaden, och när vi fick tilldelningen, gick vi direkt ner till systembolaget och köpte en flaska champagne.

Jane och jag blev väninnor redan i grundskolan. Vi har följt varandra nära genom hela livet, vi var med varandra på semestrar under uppväxten, och det finns få hemligheter mellan oss.

Jane och jag har varit som två stadiga klippor i varandras liv, och vi har funnits där för varandra hela vägen. Det har varit graviditeter, samboskap, uppbrott, uppgångar och nedgångar. Som två ensamstående mödrar med två barn var satt vi i varsin hyresrätt och drömde om att bo i en villa.

- Tänk att låta barnen leka ensamma ute i trädgården, sa Jane.

Helt av en slump stötte vi på ett tvåfamiljshus till salu, och priset var relativt lågt eftersom det var en del att göra där. Det satte igång något hos både Jane och mig. Vi gjorde en budget, och vi gick till fastighetsmäklaren och banken. 

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Varför får jag aldrig en vänskap som håller?

Efter ett par veckor accepterades vårt bud, och jublet var stort. Jag såg aldrig några problem med att vi skulle bo i varsin våning. Barnen var i samma ålder och lekte fint tillsammans.

Vi kände varandra väldigt väl, och vi hade aldrig haft några stora gräl. Men vi satte oss ändå ner och gjorde några riktlinjer samt fördelning av arbetsområden. Underhållet och renoveringen gjorde vi också en plan för. Vi skulle ta en sak i taget.

Att bo i ett hus visade sig vara mer krävande än vi trodde. För vi var båda måna om att ha det fint och ordentligt runt oss.

Vi flyttade in på våren, och vi upptäckte att det gick åt mycket tid till att klippa gräsmattan och till vanligt underhåll. Vi gjorde blomsterrabatter och satte ut stora krukor med blommor. Allt för att skapa en fin miljö och för att kompensera att färgen på huset hade börjat flagna av. 

Den första sommaren njöt vi mycket. Och vi samarbetade bra, Jane och jag. Jag minns att jag tänkte i mitt stilla sinne att detta var den bästa investeringen jag någonsin hade gjort.

En drömman?

Både Jane och jag önskade oss partners. Vi pratade mycket om hur det skulle vara med varsin sambo. 

Då vi båda var barnfria varannan helg blev det därför så att vi ofta gick ut på stan. Hoppet var alltid detsamma, att drömmannen skulle dyka upp. Oftast slutade det med några tillfälliga förhållanden som inte varade så länge.

Men det var inte på stan jag träffade Torbjörn. Han kom in i blomsterbutiken där jag jobbar, för att köpa flera stora buketter. 

Vi blev stående och prata medan jag gjorde i ordning dessa buketter, och jag märkte att jag skrattade åt det han sa. 

Han berättade att han var på uppdrag för sin mamma och att hon skulle arrangera en stor fest för hans pappa. Torbjörn kom tillbaka dagen efter och bjöd mig på en kopp kaffe på kvällen. Jane ställde upp som barnvakt, som vi hade kommit överens om att göra för varandra.

Jag fann verkligen rätt ton med Torbjörn. Vi hade mycket att prata om, och vi träffades ofta de kommande veckorna. Jag var restriktiv när det gällde att låta honom träffa barnen, så när de var hos sin pappa, kom han till mig. 

Jag lagade middag, och han kom med en stor blomsterbukett. Jane smög i fönstren och var väldigt nyfiken på vem Torbjörn var. Och så fort hon hade sett honom, kom det ett meddelande om att han såg väldigt snygg ut.

- Lyckost, sa hon när vi pratade efter det.

Ja, jag kände mig lycklig. För Torbjörn var inte bara rolig och smart, han var också praktiskt lagd och kom själv med förslaget att hjälpa oss med huset. 

Han tog sig tid att byta plankor utvändigt. Han reparerade, skruvade och snickrade. Under tiden hade även Jane fått möjlighet att lära känna honom lite, och hon hade bara positiva saker att säga om honom.

- Han är en drömman, sa hon, och jag kände att det värmde mitt hjärta att hon gillade honom.

Jag tänkte aldrig att Jane var ett hot. Vi har alltid haft olika smak när det gäller män, så jag tog hennes entusiasm som komplimanger. Dessutom njöt vi båda av allt Torbjörn gjorde med huset. 

Så kom helgen då jag skulle ta med barnen för att besöka mina gamla morföräldrar. De bor många mil bort, så vi skulle sova över hos en kusin. Vi reste tidigt lördag morgon, och det var avtalat att Torbjörn skulle sätta upp en ny trappa ner till källarvåningen medan vi var borta.

Relationer

Läs även: Mina svärföräldrar invaderade vårt hem – till slut fick jag nog

Tog dem på bar gärning

Väl framme hos mina morföräldrar hann vi knappt komma in genom dörren och smaka på mormors hembakade kaka innan morfar föll ihop på vardagsrumsgolvet. Ambulansen kom, och allt blev väldigt kaotiskt. 

Mina föräldrar blev uppringda, och de satte sig i bilen med en gång. Själv valde jag att åka därifrån, eftersom barnen blev så skärrade.

- Gammelmorfar får hjälp på sjukhuset, sa jag tröstande.

På vägen hem fick jag veta att allt hade gått bra med morfar, men att han skulle stanna på sjukhuset till dagen efter. När vi kom hem fann jag till min överraskning att Torbjörns bil stod i uppfarten trots att det var så pass sent på kvällen, men jag tänkte att det säkert hade blivit några problem med snickeriet och att han antagligen fortfarande höll på.

Eftersom barnen hade somnat i baksätet, bar jag ut våra väskor från bilen och gick in i huset. Jag lyssnade efter ljud. Jag öppnade dörren ner till källaren, som är precis innanför vår gemensamma ytterdörr, men där var allt tyst. 

Relationer

Läs även: Vi hade redan separerat när mitt ex föreslog att vi skulle ha ett barn till

Men inifrån Jane hörde jag ljud. Skratt och låg musik. Jag kände doften av att hon hade lagat mat. Med en knackning på hennes dörr öppnade jag den innan hon hann svara, och där var det inte svårt att se vad som pågick. Jane låg på soffan, knappt täckt av en filt, och Torbjörn satt upprätt framför henne med bar överkropp. Han tog sig en cigarett.

Jag smällde igen dörren efter mig, tog med mig väskorna ut i bilen igen och körde iväg. Jag åkte hem till mina föräldrar. Jag hittade reservnyckeln och ringde min mamma för att förklara att barnen och jag lånade källarrummet över natten. 

De sov över hos min kusin för att följa upp hos morfar dagen efter.

Jane ringde mig på mobilen, men fanns det egentligen något att säga? Torbjörn försökte också ringa, men jag avvisade honom också. Jag har aldrig varit så arg, men ändå så lugn förut. 

Jag klarade att hantera detta, men det var nog för att jag redan var fast besluten om en sak. Huset skulle säljas, och vänskapen mellan Jane och mig var över för alltid.

Jag har inte växlat ett enda ord med Jane efter detta. Hon har skickat meddelanden och mail. Men jag är helt färdig med henne, för det hon har gjort är och förblir oförlåtligt. Mina föräldrar har stöttat mig hela tiden, och det är min pappa som har haft dialogen med Jane om försäljningen av huset. 

Nu flyttar jag och barnen snart ut våra saker därifrån, men vi har lyckligtvis kunnat bo hos mina föräldrar under tiden efter att detta hände.

Jag ser fram emot att börja helt på nytt, och idag är jag bara lättad och glad över att jag tog dem på bar gärning. Jag hade inte varit tillsammans med Torbjörn så länge, så honom kom jag snabbt över. 

Och Jane förtjänar på inget sätt min vänskap. För mig har hon alltid varit som en syster, och i min värld gör man inte sådana saker mot varandra. Det är att gå långt över gränsen. 

Var och en får själv bedöma om det var värt det, för enligt vad jag har hört, har inte Jane och Torbjörn något mer med varandra att göra heller. 

Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad. Namnen i texten har ändrats för att värna om anonymitet.