Kultur

Svenska kungahusets kronjuveler – historierna bakom diadem, tiaror och smycken

I år riktas strålkastar­ljuset lite extra mot det svenska kungahuset, med kungaparets guldbröllop och kungens 80-årsdag. Vi firar ­jubileumsår­et med att ­lyfta på locket till de kungliga smycke­skrinen – där varje tiara och ­garnityr bär på en egen historia.

Kollage med ett bröllopspar, ett kungaporträtt med krona och en viftande kunglighet i folkmassa.
Kronprinsessan Victoria, kronprinsessan Josefina och drottning Silvia i kamégarnityret, en gång i tiden beställt av Napoleon I.
Annons

Glittrande diamanter, skimrande pärlor och glänsande guld. I hundratals år har smycken av dyrbara metaller och ädla stenar varit viktiga symboler för makt och rikedom bland Europas ­monarker. Juveler som än idag plockas fram för verkligt högtidliga tillfällen slutar aldrig att fascinera.

För en tid sedan fick också hela världen upp ögonen för kronjuvelerna från det franska kungahuset som till ett värde av närmare en miljard kronor blev stulna blev stulna i den fräcka juvelkuppen på museet Louvren i Paris.

Vad är kronjuveler?

Men vad är egentligen kronjuveler? Jo, enligt Nationalencyklopedins definition är det en ”samling av dyrbara, vanligen ädelstensbesatta föremål och smycken, i statlig eller kunglig ägo”.

Den svenska ­kungafamiljen har tillgång till en ­fantastisk samling kronjuveler av ­högsta kvalitet. Här är ­historien bakom några av de fina smycken du säkert ­känner igen från Nobelfester och kungliga bröllop! 

Brud i vit klänning och krona håller en bukett bredvid en uniformerad brudgum utomhus.
Den 19 juni 1976 – för 50 år sedan nu i sommar – vigdes kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath. Till sin stilrena brudklänning valde Silvia, som samma dag blev Sveriges drottning, att bära det eleganta kamégarnityret, en gång beställt av Napoleon I.

Kamégarnityret

Runt år 1809 lät kejsar Napoleon I tillverka det vackra kamé­garnityret som gåva till sin hustru, kejsarinnan Joséphine. Garnityret hamnade så småningom hos sondottern Josefina av Leuchtenberg, som tog med dem till Sverige när hon gifte sig med Oscar I. 

Målat porträtt av en kvinna med krona, pärlhalsband och ljus päls över axlarna.
Kronprinsessan Josefina (1807–1876). Målning av Fredric Westin från 1837.

Kamégarnityret är ett mästerverk i guld, pärlor, briljanter och stora utsökta kaméer – det vill säga ädelstenar med reliefgravyr. Ett garnityr betyder en uppsättning av smycken som hör ihop, och just detta set består av diadem, halsband, örhängen, brosch och armband. 

En leende brud med krona och slöja sitter bredvid en man i kostym och håller en vit blombukett.
Även kronprinsessan Victoria bar kamégarnityret under vigseln med prins Daniel i juni 2010.

Särskilt diademet har blivit välkänt, kanske mest för att det blivit lite av ett bruddiadem inom familjen Bernadotte. Förutom att ha prytt kronprinsessan Victoria på bröllopsdagen 2010, bars det även av drottning Silvia när hon gifte sig för precis 50 år sedan. Dessutom har det burits av två av kungens systrar vid deras respektive bröllop.

Kvinna i vit klänning bär tiara och smycken; ett infällt porträtt visas i nedre vänstra hörnet.
På den lilla bilden: Drottning Victoria, Victoria av Baden, (1862–1930), med Stråldiademet samt det 13-radiga pärlhalsbandet i ett porträtt från 1928. Samma diadem bar kronprinsessan Victoria på Nobelbanketten 2005.

Stråldiademet

Det stilrena Stråldiademet har fått sitt namn efter de 47 diamantprydda strålformerna som pryder det, och kom till Sverige via drottning Victoria år 1881. Enligt hennes testamente ska smycket framför allt användas av landets kronprinsessa, och visst är det ett av kronprinsessan Victorias favoriter! Men diademet används också av andra medlemmar i kungafamiljen. Precis som med prinsessan Sibyllas diadem går Stråldiademet att använda som halsband.

Två svartvita porträtt av kvinnor med diadem, pärlor och formella dräkter.
Till vänster: Prinsessan Sibylla (1908–1972) som bar sin svärmors diadem så ofta att det kom att kallas just Prinsessan Sibyllas diadem, i ett foto från Svensk Damtidning 1947. Till höger: Kronprinsessan Margareta (1882–1920), även kallad Daisy, ca 1905, iklädd vad som senare kom att kallas Prinsessan Sibyllas diadem.

Prinsessan Sibyllas diadem

Namnet till trots så var det från början en bröllopsgåva till prinsessan Margareta (barnbarn till drottning Viktoria av Storbritannien) när hon gifte sig med svenske prins Gustaf VI Adolf år 1905. Diademet gick sedan i arv till deras son, prins Gustaf Adolf, som i sin tur gav det i bröllopspresent till sin hustru, prinsessan Sibylla 1932. Prinsessan Sibylla tyckte mycket om diademet och bar det ofta, vilket gjorde att det med tiden kom att kallas Prinsessan Sibyllas diadem. 

En leende kvinna i ljus klänning bär en gnistrande tiara och smycken vid en uppklädd tillställning.
Prinsessan Madeleine på 2016 års Nobelmiddag.

­Diademet består av fem blomsterkransar i briljanter, dekorerade med gnistrande briljantkläppar och går faktiskt att förvandla till ett halsband. Smycket är mycket omtyckt inom kungafamiljen och har använts återkommande genom åren, bland annat av prinsessan Christina Fru Magnusson vid hennes bröllop, samt flera gånger av drottning Silvia, kronprinsessan Victoria och prinsessan Madeleine vid högtidliga sammanhang.

En kvinna i ljusblå klänning bär krona, halsband och örhängen med blå stenar.
Drottning Silvia vid Nobelbanketten 2012 i De leuchtenbergska safirerna.

De leuchtenbergska safirerna

Även detta praktfulla set kommer från Josefina av Leuchtenberg, som blev drottning av Sverige och Norge. De leuchtenbergska safirerna är några av de mest praktfulla smyckena i de svenska kungliga samlingarna och hör till drottning Silvias ­favoriter. 

En man och en kvinna sitter vid ett dukat bord och samtalar under en högtidsmiddag.
Drottning Louise, här med nobelpristagaren i fysik Fritz Zernike, 1953, i safirerna.

Detta kompletta set med diadem, halsband, örhängen, brosch och hårnålar består av gnistrande briljanter och djupblå safirer. Diademet är ledat och kan bäras på flera sätt, och anpassas lätt till bärarens huvud.

Kvinna i lila klänning med tiara, halsband, örhängen och ljusblå sash.
Drottning Silvia bar De rosa ädeltopaserna – tillsammans med Det brasilianska diademet – på kronprinsessan Victoria och prins Daniels bröllop 2010.

Det brasilianska diademet, ”Kröningsdiademet”

Det brasilianska diademet, som också kallas Kröningsdiademet, är ett av de mest storslagna smyckena i den svenska kungliga samlingen. Det är ett stort briljantdiadem i silver och guld som tros ha tillverkats i slutet av 1700-talet i Frankrike. 

Tre porträtt av kvinnor med diadem, pärlor och kungliga smycken.
Tre drottningar i Kröningsdiademet, från vänster: Drottning Josefina (1807–1876), drottning Victoria (1862–1930) år 1910, drottning Louise (1889–1965) år 1963.

Diademet kom till Sverige genom drottning Josefina, som ärvde det efter sin syster Amélie, kejsarinna av Brasilien, på 1800-talet. Smycket har en dramatisk historia och har vid ett tillfälle till och med pantsatts för att finansiera krig i Portugal. ­Idag räknas det som kungahusets mest värdefulla diadem och används mycket sparsamt, och då endast av drottningen.

Porträtt av en kvinna med tiara, örhängen och halsband med stora smycken mot mörk bakgrund.
På drottning Silvias första officiella porträtt från 1976, bar hon både det brasilianska diademet och ädeltopaserna.

De rosa ädeltopaserna

Ett garnityr är en uppsättning smycken som hör ihop. Det vackra garnityret med stora rosa topaser och briljanter tillverkades i Ryssland omkring 1811 och härstammar från den ryska tsarfamiljen, där det först tillhörde storfurstinnan Maria Pavlovna. Från början bestod garnityret av ett halsband och en brosch, men senare lät man göra om delar av halsbandet till örhängen, vilket gav smycket fler användningsmöjligheter. 

Juvelerna kom till Sverige 1923 genom ett arv till drottning Victoria och har burits flitigt genom åren av drottning Silvia, bland annat på hennes första officiella porträtt.

Porträtt av en kvinna med krona, halsband och örhängen med gröna stenar mot beige bakgrund.
Drottning Sonja i Smaragdgarnityret 2012.

Smaragdgarnityret och Cartierdiademet

Precis som smycken kommit i den svenska kungafamiljens ägo har flera smycken också försvunnit till andra länder, oftast genom arv och särskilt till kungliga familjemedlemmar i Norge och Danmark. Idag pryder till exempel drottning Josefinas smaragdgarnityr Norges nuvarande drottning Sonja, och det sirliga Cartierdiademet, som från början var en del av kronprinsessan Margaretas samling, hamnade hos dottern Ingrid, som blev drottning av Danmark. 

Svartvitt porträtt av en kvinna med diadem, örhängen och pärlhalsband.
Ingrid, (1910–2000) som blev drottning av Danmark, ärvde det eleganta Cartierdiademet av sin mor, kronprinsessan Margareta.

Diademet, även kallat ”Khedive of Egypt tiara”, skapat av Cartier 1905, var ursprungligen en bröllopsgåva från khediv Abbas II av Egypten som ett minne av att kronprinsparet Gustav Adolf och Margareta träffades under en resa just i Egypten. Ingrids tre döttrar, prinsessorna Benedikte och Anne-Marie (som äger det idag) samt drottning Margrethe bar alla Cartier­diademet på sina bröllop.

Ett brudpar står tätt intill varandra och delar en kyss utomhus.
Vid vigseln med Carlos Morales Quintana 1999 bar prinsessan Alexia av Grekland Cartierdiademet, som idag ägs av hennes mor Anne-Marie – tillika Greklands drottning 1964-1973 – och yngsta syster till Danmarks tidigare regerande drottning Margrethe II.

Lovisa Ulrikas drottningkrona

Det finns ett flertal kungliga kronor i Sverige, men kanske är drottning Lovisa Ulrikas krona från 1751, den mest intressanta. Den är tillverkad i förgyllt silver, besatt av diamanter och kröns av ett korsprytt klot. Men bakom den glittrande fasaden döljer sig en smärre skandal. 

Historiskt porträtt av en kvinna i vit klänning som håller en krona och bär en blå mantel.
Drottning Lovisa Ulrika med sin krona i ett verk av Antoine Pesne, samt ett mindre foto på kronan.

Lovisa Ulrika bytte nämligen ut de 44 största diamanterna i kronan till slipad bergkristall, och pantsatte sedan diamanterna. Pengarna var tänkta att finansiera den statskupp som planerades 1756 för att stärka kungamakten. Men, kuppförsöket misslyckades och drottningen fick under förnedrande omständigheter ta tillbaka diamanterna, som nu åter igen sitter på sin plats i kronan. Kronan ingår i de så kallade riksregalierna, som är en samling föremål som används vid kungliga ceremonier.

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos