Förmiddagen den 19 juni 1976 lyste solen över Stockholm och det låg spänd förväntan i luften. Idag skulle kung Carl XVI Gustaf äntligen få sin hustru, och Sverige skulle få en drottning.
Tiotusentals människor hade letat sig ut på gatorna i förhoppning om att få en skymt av den stilige kungen och hans vackra brud, denna fröken Silvia Sommerlath från Tyskland. Intresset för bröllopet var, föga förvånande, enormt. Det här skulle bli första gången på nästan 200 år som en svensk regent gifte sig, och det med en ickekunglig dessutom.
Träffades på OS i München 1972
Parets kärlekshistoria hade tagit sin början på OS i München fyra år tidigare då den unge kronprinsen fick syn på Silvia i publiken och det sa ”klick”. Hon var tolk och utbildningsansvarig för OS-värdinnorna och befann sig därför på vip-läktaren samtidigt som kronprinsen. Han betraktade den mörka skönheten genom sin kikare och tog senare mod till sig och bjöd in henne till en privat middag tillsammans med honom, prins Bertil och prinsessan Birgitta.
Stämningen var god och Silvia bar en lång, svart cape över sin OS-dräkt som hon fick låna ut när prins Bertil fick för sig att leka tjurfäktning. De svenska kungligheternas galna upptåg tycks inte ha avskräckt Silvia för kvällen fortsatte sedan på nattklubben Kinki, där hon och kronprinsen fastnade på bild tillsammans. Då var det nog ingen som anade att detta var Sveriges blivande kungapar.
Efter OS höll paret kontakt över telefon och snart började de också besöka varandra i Tyskland och Sverige.
Silvia var faktiskt inte helt främmande för Sverige. Hennes pappa Walther Sommerlath var affärsman och hade arbetat för det svenska stålbolaget Uddeholm, så Silvia hade besökt landet första gången redan som 24-åring. Nu återvände hon som kronprinsens hemliga flickvän.
Det började snabbt ryktas om att den unge Carl Gustaf hade träffat någon, men paret lyckades ändå hålla förhållandet hemligt i flera månader.
Klassiska bensinmack-bilden på kungen och Silvia
Tills den där sommardagen 1973 då de stannade för att tanka vid en bensinmack i Borgholm. Fotografen Bertil Jigert befann sig också på Öland och mitt under en frukost på Strand hotell fick han syn på prinsens ljusblå Porsche 911 Targa. Han packade genast ner kameran och följde efter. När bilen sedan körde in på macken gömde sig Jigert en bit bort och tog den berömda bilden på paret, den som gjorde Silvia känd för hela svenska folket.
Trots att de nu fångats på bild fortsatte paret att träffas i smyg, Silvia ofta iklädd peruk för att undvika nyfikna blickar och paparazzi, och i tre år höll de sin romans någorlunda privat. Samtidigt försökte veckopressen gräva fram allt de kunde om kungens flickvän. 1975 hade Allers letat reda på flera personer som varit i kontakt med Silvia och kunde avslöja att hon haft en mycket sträng uppväxt. Att hon kallats ”prinsessan” i skolan och att hon aldrig ens varit förälskad innan hon träffade Carl Gustaf.
Blir hon ändå vår drottning till slut, undrade Allers skribent, en fråga som skulle få ett svar redan året därpå.
För en fredag i mars 1976 friade Carl XVI Gustaf till sin Silvia. Kanske hade hon inte riktigt väntat sig frågan just då, för enligt anställda på NK besökte hon varuhuset samma dag för att panikhandla en förlovningsklänning till kvällens firande.
Valet föll på en svartvit chiffongklänning med volanger, högsta 70-taletsmode!
Pressträff efter förlovningen
Dagen efter kallade paret in till pressträff i Prinsessan Sibyllas våning på slottet och det gick inte att ta miste på kärlekslyckan, även om båda verkade lite nervösa. Sittande tätt intill varandra på en grön sammetssoffa, som enligt Kungen var ruskigt obekväm, svarade de på frågor från SVT:s Claes Elfsberg. På stapplande svenska berättade Silvia att hon var mycket lycklig, medan kungen delade med sig av mötet i München och hur det varit ”något som sa, som man alltid säger, ”klick”, och sedan dess sa det klick hela tiden.”
Nu hade paret bara tre månader på sig att planera drömbröllopet. 1200 inbjudningar skickades ut, till statscheferna från de nordiska länderna, presidenter, representanter ur sex kungahus, släkt och vänner. Blommor skulle beställas, kläder sys upp, menyer avsmakas och kortegevägar planeras. Samtidigt skulle den nu 32-åriga Silvia förberedas inför ett liv som Sveriges drottning.
Kvällen före vigseln fick paret en paus från alla bröllopstankar när det bjöds på en sprakande galasoaré på Kungliga Operan. Silvia bar sin första tiara och paret hade sällskap av hennes föräldrar i den kungliga logen. Tillsammans fick de bland annat se superstjärnorna i ABBA framföra Dancing Queen för allra första gången och höra Kjerstin Dellert stämma upp i ”O, min Carl Gustaf”, ackompanjerad av Benny Andersson på dragspel. Trots allt som väntade dem dagen efter såg både kungen och Silvia avslappnade ut och skrattade hjärtligt när Dellert sjöng ”O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf, du som har kärlek mig lärt”.
Kungen och Silvia gifte sig 19 juni 1976
Så kom äntligen den stora dagen. Den 19 juni var Storkyrkan i Stockholm fylld till brädden när Kungen och Silvia stegade fram till altaret, hand i hand till tonerna av en ouvertyr skriven av den svenska musikens fader Johan Helmich Roman. Kungen bar amiralsuniform, Silvia en stilren klänning i elfenbensvit sidenduchesse, skapad av Marc Bohan på modehuset Dior. Till det bar hon en slöja av fin brysselspets, som gått i arv inom ätten Bernadotte, och ett 3,6 meter långt släp som tidigare burits av prinsessorna Birgitta och Desirée. På huvudet satt drottning Josefinas kamédiadem från 1809, samma diadem som kronprinsessan Victoria skulle komma att bära på sitt bröllop på dagen trettiofyra år senare, och i handen höll hon en bukett bestående av doftranka, liljekonvalj, orkidéer och myrten.
Vigseln följdes av en halv miljard tv-tittare runtom i världen, men i boken Bilder ur mitt liv berättar Silvia att det var som om omgivningen inte fanns: ”jag var upprymd, men jag kände samtidigt en inre ro och harmoni. Det var som om jag var ensam i världen med min blivande man”.
Vigselförrättare Olof Sundby, Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop, läste ur Galaterbrevet och uppmanade paret att ”Tjänen varandra genom kärleken”. När de sagt sina ”ja” till varandra konstaterade tv-kommentatorn att kungen hade fått en hustru och Sverige en drottning.
En kyss före vigseln fångades på bild
Någon bröllopskyss blev det inte, åtminstone inte inför gästerna och tv-kamerorna. Men före vigseln, när paret stod och väntade på att gå in i kyrkan, lyckades Expressens fotograf Jonny Graan zooma in på dem just som kungen böjde sig fram för att pussa sin blivande hustru. Dagen efter prydde bilden Expressens framsida, tillsammans med ett enda ord: KYSSEN.
Den dagen såldes nästan en miljon exemplar av tidningen. Rekordmånga för en svensk dagstidning då.
Efter vigseln var det dags för kortege, ledd av livgardets dragoner, genom ett soligt Stockholm vars gator kantades av mer än hundratusen lyckönskare. Kortegen avslutade vid Skeppsholmen där kungaslupen Vasaorden låg och väntade på att ta paret till Skeppsbron och Stockholms Slott. Där inne, i Vita Havet, bjöds det på bröllopslunch komponerad av Werner Vögeli, bestående av bland annat köttconsommé, skogsduva och gåslever. Prins Bertil var värd och höll ett tal där han välkomnade Silvia till familjen och Sverige.
Efter månader av förberedelser och ett dygn av firande var det nog rätt skönt för det nya kungaparet att få lite tid på tu man hand. Bröllopsresan gick till Hawaii och sedan flera länder i Afrika. Några härliga lata veckor innan det var dags att återvända till plikterna i Sverige – och sitt nya liv som man och hustru.
