Jag har funderat på att döpa om min palm till Erwin. Han har hetat Olof sen jag planterade honom för tre år sen, Olof Palm(e). Jag ska ärligt säga att jag inte vet om han är en han. Olof är nämligen en himalayapalm och de kan vara både han och hon (men oftast inte samtidigt, som en del andra palmer). Men de blir inte könsmogna förrän någon gång mellan fyra och åtta års ålder, och han (som kanske inte är en han) är bara drygt tre än så länge. Så småningom ska jag kunna se om Olof är en han eller hon på blommorna, som är gulare och mer lågt hängande om han är en han i stället för en hon.
Om han lever så länge, vill säga. Han har mått hur bra som helst sen jag planterade honom i vår tropiska trädgård i Båstad, precis som jag förväntade mig efter mina efterforskningar för att hitta en palm som överlever i en tropisk trädgård som enligt konventionella klimatbegrepp inte är särskilt tropisk.
“Här ville han inte vara. Samtliga blad i hans vackra krona tackade för sig.”
Båstadsklimatet bjuder både låga temperaturer och i värsta fall någon gång snö. Inte lika kalla temperaturer och rikliga snömängder som Stockholm där jag bor mest, ska jag tillägga, det är nämligen poängen med att jag planterat Olof i Båstad – att manifestera att det är vårt (med stockholmsmått) tropiska sommarparadis året runt. Och ett sånt ”tropiskt” paradis ska en himalayapalm tåla, som namnet skvallrar om har de genom generationer härdats på Himalayas sluttningar.
Läs även: Micael Dahlen: Konsten att både äta äppelkakan och ha den kvar
Aldrig så snöigt i Båstad
Men så hände den här vintern. Den här VINTERN som parkerade på varenda kvadratcentimeter i landet hur länge som helst, med hur många minusgrader som helst och med hur mycket snö som helst.
Så här kallt och snöigt är det aldrig här, bedyrade båstadsgrannarna, aldrig förutom den här vintern då, den här VINTERN. Himalaya kan slänga sig i väggen, där har Olofs förfäder trivts genom generationerna och där hade han förmodligen betydligt hellre varit den här VINTERN, för här ville han inte vara. Samtliga blad i hans vackra krona tackade för sig.
Vi klippte av alla blad för en månad sen, i hopp om att ge utrymme för nya skott. Men en månad senare ser vi inga tecken på liv.
Läs även: Micael Dahlen: Snön faller – och vi blir snälla
Men ett glas kan ju vara både halvtomt och halvfullt har jag påmint mig om och därför börjat tänka att vi inte heller ser några tecken på att Olof är död. Ingen bark som åker av eller sitter löst (vilket förvisso är svårt att avgöra eftersom Olof liksom andra himalayapalmer är hårig på stammen, men han eller hon har i alla fall inte blivit tunnhårig).
Schrödingers palm
Jag har läst på mig och kommit fram till att jag skulle kunna skrapa på Olof, ett skrapprov ska visa om det finns liv därinne eller inte på ett träd. Men jag vet inte om jag vill göra det. Så länge jag inte gör det kan han (eller hon) vara både död och levande.
Lite som Schrödingers katt. Schrödingers palm. Erwin hette han i förnamn, Schrödinger. Kanske får den heta så palmen, tills jag vet hur det ligger till. Erwin som är både död och levande. Och är både en han och en hon.
