Vilken glädje när Måns sjöng in nya skolan

Det ser ut som en vanlig turistbuss, men på Chwakeme High School vet man att det är det nya livet som kommer stånkande uppför kullen i ett moln av damm.

För det finns möten som förmår förändra världen. Hemmet Journals resa till Sydafrika blev en sådan. Från Sverige 29 Hemmets Journal-läsare som ville vara med och inviga en skola som ska betvinga både aids och fattigdom. I bagaget en rejäl check, 1 500 blyertspennor, Måns Zelmerlöw och en gitarr. Och så 900 elever som denna dag mötte upp på skolgården i provinsen Kwazulu-Natal med en sång på läpparna och en ny glans i ögonen.

Kanske har de aldrig varit mer förväntansfulla, mer nyfikna, mer vetgiriga.

– Ni kommer från Sverige? Vår lärare säger att det är ett mycket kallt land, ibland minus 20 grader. Men med människor med varma hjärtan. Är det verkligen sant? Frågar Myeni Mzwakhe som är 14 år och föddes i en misär som trotsar all beskrivning. Både pappa och mamma döda i aids. Varken vatten eller elektricitet i lerhyddan. Dömd till ett liv där man ofta blir bortgift vid 16 och får barn vid 17. Där dagslönen är 20 svenska kronor och spritflaskan enda flykten från arbetslöshet, hunger och ångest.

Oförglömlig resa

I många år var nordöstra Sydafrika platsen som Gud tycktes ha glömt. Hit kom den skånske IT-miljardären Dan Olofsson för att skjuta lejon och bygga Afrikas lyxigaste vildmarkshotell. När han anställda började dö, en efter en, hade han två val: Antingen blunda för aidskatastrofen – eller utmana den.

Han valde det senare. Idag finns hundra sydafrikanska skolor som jobbar enligt Star for Life-modellen, en banbrytande läroplan som ökat självkänslan och självförtroendet hos ungdomar som tidigare ingen trodde på, allra minst de själva. Att Hemmets Journal skulle gå in i projektet blev klart förra våren – och en chans för 29 läsare att vara med om den högtidliga invigningen på plats.

Det skulle förstås ha blivit en oförglömlig resa enbart på grund av flodhästarna vid hotellpoolen och den kaxiga elefanthannen som jagade efter safarijeepen. Men det var ändå besöket i Chwakeme High School som tog priset.

En dalgång med torra tegar och hukande hyddor. En skolgård bestående av röd jord och några förbrända grästuvor. En fotbollsplan med sönderskjutna ribbor och bollar av ihopsurrade plastpåsar. Klassrum som egentligen borde klassats som uttjänta skjul, med slitna läroböcker och flagnande väggar, men som istället blivit en trampolin för nya drömmar, nya möjligheter.

Allsång

När den vita bussen med Hemmets Journals läsare rullar in genom grindarna går det som en stöt genom hela området. Snart väller eleverna ut ur sina skolsalar för att nyfiket betrakta besökarna som rest över halva jordklotet för deras skull. Framför allt när Star for Life-ambassadören Måns Zelmerlöw plockar fram gitarren och klämmer i med Han tog av sig sin kavaj, sparkade av sig båda skorna av Lasse Berghagen – ett udda val, kan tyckas – är det som om alla murar rasar.

Plötsligt är det allsång på skolgården. Svarta ungdomar fattar händerna på vinterbleka svenskar och inom kort ska det kramas, tas kort, ritas adresser i sanden och förevisas klassrum där Star for Lifes motton sitter upptejpat på väggarna eller sjungs trestämmigt: "I´m aids free that´s me", "I go for my dreams", "No boom boom without a condom".

Rektor Siphile leder både lektionen och sången. Snart dryper hans svarta kavaj av krita och svett. I zulukulturen finns ingen skarp gräns mellan boklig lärdom och musik. I Star for Lifes program ingår både körsång, fotboll och en stadig lunch – och i denna blandning av kropp, själ och hjärta ska alla elever kunna hitta just sitt mål, sina drömmar.

"Vill bli pilot"

– Jag vill bli affärsman, få en vacker fru och två barn, och kunna anställa många människor, säger 15-åriga Mseleku Mangoba och får stormande applåder av sina kamrater.

– Och jag vill bli pilot, säger 14-åriga Minenkh Mdawondo, som hittills bara sett flygplan på 10 000 meters avstånd när de klyver himlen ovanför hennes lerhydda.

Den som utbildar sig blir inte lika lätt ett offer, så lyder Star for Lifes filosofi. Den som har en framtidsdröm får också en annan kraft att säga nej till droger, kriminalitet och destruktivt sex. 200 kronor räcker för att ge en elev ett års skolgång, inklusive allt. Redan har tiotusentals elever slussats vidare till högre utbildningar eller skaffat en egen rörelse i form av en frisersalong, en brödbutik, kanske en bilverkstad,

– Det bästa jag gjort, säger artisten Måns Zelmerlöw som enligt egen utsago själv var "lat, trångsynt och självupptagen" tills han insåg att kändisskap också innebär ansvar.

– En fantastisk möjlighet att betala tillbaka för allt gott vi själv fått av livet, säger sjuksköterskan Marie Bodén som rest från Varberg för att hitta nya djup i både sin egen och andras själar.

Nytt hopp

– Första gången pappa tror att jag duger till någonting mer än att hämta ved och vatten, säger 19-åriga Nomasabatha Khumalo och får hela klassen att stämma in i sången som i en enda mening sammanfattar vad Star for Life egentligen går ut på: Jag är en lysande stjärna. Ingen, ingen, ingen ska ta det ifrån mig!

Samma kväll vandrar 14-åriga Minenkh Mdawondo hem längs de forna elefantstigarna med ett nytt hopp i hjärtat. I fickan ligger en ihopvikt papperslapp med namnet på nya vänner från ett fjärran, nordligt land. Och för första gången känns tvåtimmarspromenaden som en vandring rakt in i framtiden.

För nu har hon, Hemmets Journal och Måns Zelmerlöw en skola ihop.

Ett personligt tack till HJ-läsarna från Måns, i form av en videohälsning, kan du se här.

Måns Zelmerlöw skickar hälsning från Sydafrika
Måns Zelmerlöw i Sydafrika: Nu är det min tur att ge!