Peter Jihde om nya jobbet, döttrarna och sjukdomarna: ”Min fru har räddat livet på mig två gånger”

Jag träffar Peter Jihde ute på soliga Lidingö i Stockholm där han bor sedan många år tillbaka. Exakt i tid, håret i den berömda tofsen och avspänt sommarklädd ger han fotografen fria händer. ”Jag kan klättra upp i trädet om du vill?”

På handleden syns en mindre tatuering med ordet diabetes. Det är en ständig påminnelse om att han bär på en sjukdom som kan vara livsfarlig. ”12-12-12” är en annan mental tatuering i huvudet. Det var då han fick det oväntade beskedet som kastade omkull tillvaron.

– Det var en chock som ­sedan omvandlades till sorg. Men efter ett tag bestämde jag mig – jag ska bli världens bästa diabetiker, säger han.

Det är, förstår jag, typiskt Peter Jihde. Uppvuxen som äldst av fyra bröder i Moheda och Växjö var det en ständig kamp om vem som skulle vara bäst i familjen. Peter var själv en begåvad hockeyspelare, medan brorsan Niklas tog sig ända till världstoppen med flera VM-guld som innebandyspelare. Idag är han också programledare.

Icakuriren Artiklar

Läs även: Lotus, masken, trippelkyssen – har du koll på målgesterna?

– Jag drömde om att bli hockeyproffs, men förstod till slut att jag inte var tillräckligt duktig. Däremot var jag en riktigt bra tennisspelare, vilket jag tyvärr satsade för sent på för att bli bäst.

Men det blev en hel del sport i livet ändå. Peter Jihde har som reporter och programledare bevakat det mesta i sportväg från flera VM och OS till nu senast Viaplay Vinter. Men han har också lett Idol och Nyhetsmorgon i TV4, intervjuat kungabarnen och mött den dödsdömde fången Travis Runnels i På gränsen med Peter Jihde.

Ny programledare på P4 i Stockholm

Gjort och sett det mesta med andra ord. Därför var det nog många som höjde ett ögonbryn när Peter Jihde i våras berättade om sitt nya jobb på P4 i Stockholm. Från tv-stjärna till program­ledare på lokalradion. Själv tycks han tämligen obrydd över uppståndelsen.

– Jag mår alltid bäst när jag har nya saker att göra. Jag har arbetat med tv i 30 år och gjort nästan allt som jag velat – vilket i sig är ett privilegium – men jag kände att jag ville testa något nytt.

Så Peter Jihde skrev själv ett kort mejl till P4 Stockholm och frågade om det möjligtvis fanns ”behov av någon som jobbat ganska länge med journalistik”. Det fanns det.

Icakuriren Kultur

Läs även: Popstjärna, skådespelare, regissör – Amy Deasismont har hunnit mer än de flesta

– Jag gillar blandningen av allvar och skoj. Det känns som att få dyka ner i en Gott & blandat-påse, säger han om nya jobbet.

Att han gått ner en del i lön spelar ingen roll.

– Det är klart att det är en annan lönenivå än i den kommersiella världen, men det struntar jag i. Det här är enbart lustdrivet, säger han och fortsätter:

– Jag ser också Sveriges ­Radio som den sista utposten där det finns tydliga regler om hur vi rapporterar och där vi berättar sanningen i så stor utsträckning som vi kan. Det känns både sympatiskt och viktigt idag när barnen kan komma hem och säga att Kina har brunnit upp eftersom de sett det på Tiktok …

På sätt och vis är det också en cirkel som sluts. Första jobbet var på Radio Kronoberg när han som 18-åring började på lokalradion i Växjö. Efter några år som reseledare på ”Mamma Mia-ön” Skopelos har det varit journalistiken som gällt.

Koll på blodsockret

När fotograferingen är klar lägger Peter Jihde upp telefonen på bordet tillsammans med ett paket druvsocker. Att han sneglar på telefonen då och då under intervjun beror inte på att han är oartig utan på att han vill ha koll på sitt blodsockervärde. Det går att följa i en app i telefonen via en mätare som sitter i armen. Sockret ska varken vara för högt eller för lågt för att han ska må bra.

– Det är det låga som kan bli livsfarligt och det höga som dödar en på sikt, förklarar han. Du har inte råd att gå åt någotdera hållet.

Peter Jihdes diabetes upptäcktes av en slump. Visserligen hade han känt sig trött och törstig under en längre tid, men det var först när han kom till vårdcentralen i ett annat ärende som han fick svar på varför.

– Jag var där för att få antibiotika för en infektion och det var en rätt skämtsam ton inne hos doktorn först. Jag var helt svullen i ansiktet så vi skojade om att inte ens tv-sminket skulle kunna rädda mig. Sedan tog de en blodsockerkontroll för säkerhets skull och när resultatet kom blev det alldeles tyst. ”Ditt blodsocker är väldigt högt, så det är bäst du åker till akuten.”

Han blev inlagd på sjukhus och fick två dagar att ställa in sig på ett nytt liv.

Idag lever cirka 600 000 personer i Sverige med diabetes. Majoriteten, runt 85–90 procent, har typ 2-diabetes, medan cirka 50 000–60 000 personer har typ 1-diabetes. Dessutom finns ett stort mörkertal där många lever med odiagnostiserad typ 2-diabetes.

– Jag fick acceptera att jag skulle få leva med detta livet ut. Det är som att stå på en bowlingbana. Jag måste kasta klotet rätt så att det inte hamnar i rännan. En ickediabetiker kan bowla med barnskydd.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Mischa Billing om självupptagna bordskavaljerer: ”Om de bara visste hur osexigt det är”

Ville minska skammen kring diabetes

De första åren låg Peter lågt med sin diabetes offentligt, men 2015 startade sitt instagramkonto ”Jihdesdiabetes” .

– Jag märkte att det fanns en viss skam kring diabetes som jag ville minska. Mammor som berättade att deras barn blev mobbade för att de tog sprutor … Med kontot vill jag visa vad det innebar att ta en spruta 7–8 gånger per dag dagen och hur det är att försöka äta rätt mängd mat av ­något du aldrig ätit tidigare.

Vad är den stora skillnaden mot ditt tidigare liv?

– Att jag aldrig slappnar av, jag måste hela tiden ha kontroll över hur jag ligger till. Någon annan har tagit över förarsätet i min bil – och jag har förpassats till kartläsare.

När det gäller diabetes typ 1 så spelar det heller ingen roll hur bra du sköter dig, det går inte att kontrollera sjukdomen helt och hållet. Lyckas inte en diabetiker höja blodsockret i tid kan personen bli medvetslös och behöva akut hjälp. ­Peter har ”gått ner i svart” som han säger, ett par gånger under de senaste 13 åren.

– Min fru Karin har nog räddat livet på mig två gånger. Vi har en spruta hemma som hon kan ge mig, säger han och fortsätter:

– Det här är något du måste acceptera med diabetes, att oavsett hur bra du försöker vara så kan du aldrig, aldrig, aldrig bestämma över sjuk­domen.

Varför han fick diabetes typ 1 vet han inte. Sjukdomen är ärftlig, men han har ingen nära i släkten som är drabbad.

– Tekniken att behandla ­diabetes har gått framåt, men vi har fortfarande inte kommit nånstans om att lösa ­gåtan varför.

På vägen tillbaka efter ­intervjun blir Peter Jihde stoppad av en äldre man som ropar: ”Den där småländskan känner vi igen!” Peter stannar nyfiket och frågar varifrån han kommer och det visar sig att han har arbetat tillsammans med Peters pappa vid olika sportevenemang.

Att vara en känd person tycks inte ha förändrat Peter Jihdes personlighet i någon större utsträckning

– Nej, det är som vi säger i Småland: ”Varför ändra sig? Du ska vara som du är”, förklarar han på extra gnetig småländska.

– Jag har aldrig jobbat med journalistik för att bli känd. Jag gör det för att jag är en nyfiken person som alltid vill veta mer.

Peter Jihde menar också att ”laget alltid är viktigare än ­jaget”.

– När jag arbetade med Tilde de Paula på Nyhetsmorgon var det väldigt tydligt att ett plus ett blev tre. Tillsammans var vi ännu bättre än var och en för sig.

Han har också fått slåss för sina principer. 2004 skulle han intervjua alla tre kungabarnen med kravet att få dua dem. Det uppskattades inte av hovet, men Peter Jihde fick som han ville.

– Alla människor är lika värda, menar jag. Och jag duar alla. Det blir skillnad på ett samtal som förs nerifrån och upp och ett samtal som förs på samma nivå.

Peter Jihde om sina döttrar

Den som numera följer Jihdes Instagramkonto kan se att han inte längre är aktiv med sin diabetesinformation, även om han gärna ställer upp och informerar om sjukdomen på olika vis. Men det händer att det dyker upp bilder på någon av de tre döttrarna, Mollie, 23, Alice, 17, Amanda, 15, samt hunden Bella, 6 år.

Hur är det att växa upp med tre döttrar, som en av fyra bröder?

– Det är otroligt stimulerande att få umgås nära med tjejer under en så lång tid. Med mina bröder var det mer som att bo i ett omklädningsrum. Det var mycket ”bit ihop” och ”upp och hoppa igen”. Det kan jag säga att vi inte jobbat lika mycket med i vårt hem. Jag har fått träna på att bli en mer empatisk människa och det tror jag har varit nyttigt för mig.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Sportjournalisten Jennifer Kücükaslan: ”I grunden är jag en liten surpuppa”

Hur är du som pappa?

– Vi är en superfin familj som är väldigt glada över varandra. Jag försöker att sätta gränser och så får man hålla tummarna för att de följs. Det gäller att förklara att vi inte sätter gränser för att vara otrevliga utanför att vi älskar dem. De kanske inte känner så just då, men om tio år kanske …

Har du fått offra något för din karriär?

– Jag har tänkt på det ibland. Men jag har ett jobb jag tycker mycket om, en familj jag tycker mycket om, ett dito boende och en hund jag tycker allra mest om. Så nej, det kan jag inte säga.

– Det har aldrig varit ett ­offer att arbeta, utan tvärtom den roligaste delen av livet. Jag har fått uppleva så många konstiga och roliga personer.

Är bipolär

På Radio Stockholm arbetar han tre dagar i veckan och det är ett liv som tycks passa 54-årige Jihde perfekt. Övrig tid är inte svår att fylla.

– Jag tränar, går ut med hunden, är moderator ibland. Men allra helst hänger jag med familjen – då blir livet fantastiskt.

Annars gillar han att läsa och har en stor passion för bio.

– När jag flyttade till Stockholm kunde jag gå på fyra biofilmer om dagen, klockan 12, 15, 18 och den sista klockan 21. Favoritfilmen är Once upon a time in America. Tror att jag sett den tre eller fyra gånger.

Strax efter diabetesen diagnostiserades han också som bipolär, typ 2.

– Min läkare var också psykolog och skickade mig på en utredning. Han frågade om han skulle skriva in diagnosen i journalen ”för den kommer följa med dig hela livet”. Men jag har inga problem med det. Jag tycker det är lättare att veta saker. Då har jag förutsättningar att jobba efter.

Hur märker du av bipolariteten?

– Då, kring 2012, var jag ­deprimerad. Mycket kändes mörkt. Men jag hade också maniska skov som när jag byggde en friggebod på tre dagar i rad utan att äta mat.

Idag vet han att träning är den bästa medicinen. Det ger endorfiner som motar de mörka perioderna och håller bipolariteten i balans.

– Jag äter rätt, tränar och sover bra. Allt det där är samma sak som gäller för diabetesen. Det är två sjukdomar man hanterar på samma sätt, säger han.

Stolt över Niklas

Vad drömmer du om för framtiden?

– Att bo och jobba i ett ­annat land. Det vore väldigt roligt. Det finns ju ett litet hålrum nu när barnen snart lämnar hemmet, men ännu inte skaffat egen familj och barn.

Att möta så många superstjärnor, vad har det lärt dig?

– Det har varit nyttigt att följa människor som lagt ner så mycket jobb på att bli bäst. Det är hela deras liv, så jag är ändå glad att jag inte satsade på en idrottskarriär. Livet är så mycket mer än en sak och det säger jag med respekt.

Så du är du inte lite avundsjuk på din bror Niklas ändå?

– Absolut inte. Jag är stolt över honom. Niklas kan stå på en parkering och ändå sätta bollen i mål. Han har en sådan gåva – och han tycker det är ännu roligare att vinna än jag gör.

En summering av tillvarons lärdomar blir också en perfekt sammanfattning av Peter Jihdes liv och karriär:

– Man ska göra rätt för sig, vara förberedd, vara schyst – och så ska man tävla, förklarar han.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Diskuskastaren Vanessa Kamga har dubbla rekord: ”Jag visste, jag hade det i mig”