Johnny Kääpäs bilder gör succé: ”Ekorrarna sprider ett lugn”

– I vår oroliga tid är det många som tycker det är en sorts andlig vila att titta på mina ekorrbilder. Ekorrarna sprider ett lugn utan att det blir tråkigt, säger Johnny Kääpä.

Så fungerar ekorrprojektet för honom själv också. 

Johnny Kääpä

Ålder: 60 år.

Bor: I Göteborg.

Familj: Sambo, två vuxna barn och två vuxna bonusbarn.

Gör: Fotograf.

Gillar: Musik, speciellt 60- och 70-talsrock.

Aktuell: Med ständigt nya bilder och filmer på ekorrar på Facebook, Instagram, YouTube och TikTok under namnet squirrels_by_fotoscenen.

Blev konsertfotograf som 50-åring

Efter många år som säljare insåg han, strax innan han fyllde 50, att det var nu eller aldrig om han ville göra något som engagerade honom mer än att sälja lamineringsplast. Så Johnny kombinerade sina två största fritidsintressen – musik och foto – och sadlade om till fotograf med speciell inriktning på konsert­fotografering.

– Jag har gjort minnes­värda plåtningar av bland annat Rolling Stones, Kiss och Bruce Springsteen, berättar Johnny.

Började fotografera ekorrar under pandemin

Idag är han glad att han 2015 vågade ta språnget ut i en osäker frilanstillvaro för det innebar att han hann etablera sig och lära upp sig själv som fotograf innan pandemin bröt ut och alla konserter försvann. Liksom de flesta andra av hans uppdrag, som porträtt-, event- och bröllopsfotograferingar. Plötsligt hade han massor av tid över till något som börjat fascinera honom allt mer: ekorrar.

– I början var jag ute och letade efter ekorrar att fota. Fick jag syn på en så stack den iväg och jag sprang efter. Sedan hittade jag en avskild glänta i skogen. När jag satte mig där och började vänta på ekorrarna så kom de till slut. För de var ju nyfikna på mig också.

Johnny Kääpä lade ut nötter och frön. Och väntade. Bit för bit flyttade han fodret lite närmare där han själv satt med kameran redo.

– En dag tog maten slut och då var det en ekorre som kom ända fram till mig och liksom ville säga ”Hallå! Fyll på!”. Och då förstod jag att jag kunde lägga maten precis framför mig.

Tålamod krävs för att fota djur

Johnny Kääpä är en man med stort tålamod när det gäller saker som verkligen intresserar honom. Det tog kanske fem år från att han började plåta ekorrar tills de åt ur hans hand.

– Men jag sitter ju inte i skogen hela tiden. Det går i perioder. Mina ekorrar brukar vara aktiva på våren, sedan försvinner de ett tag på sommaren och då får man vänta mycket längre på att det ska dyka upp någon enstaka. Sedan kommer de tillbaka.

– Om jag ändrar något eller har med ny fotoutrustning, då blir de misstänksamma och så får man vänta ut dem igen. En gång ville jag plåta dem bland svampar på hösten, och flyttade till ett ställe där det växte svamp. Och fick börja vänta igen.

Johnny Kääpä har kommit djuren nära

När ekorrarna blivit så vana vid Johnny att de började klättra på honom och han kände fåglar landa på ryggen och huvudet, ville han fånga även det på bild. Han skaffade en 360-graderskamera som kan filma åt alla håll samtidigt. Johnny riggar numera upp en hel liten studio i gläntan, med olika kameror, små strålkastare, ljudupptagning plus 360-kameran som står och filmar honom när han fotar och umgås med djuren.

Johnny lägger ut bilder och filmer dagligen i alla stora sociala kanaler. Sammanlagt har han över en halv miljon följare över hela världen.

– Det ser man på kommentarerna, de kan vara skrivna på alfabet som är helt okända för mig.

Johnny är ingen naturfotograf i största allmänhet, ekorrarna är hans nisch.

– Jag gillar att försöka fånga deras personligheter, skillnaderna i deras beteenden. En av dem fick jag särskilt bra kontakt med. Jag döpte henne till Halvöra. Hon blev sex eller sju år, vilket är mycket för en ekorre. De flesta blir bara tre–fyra år.

Aldrig haft en karriärplan

Johnny Kääpä skojade en gång i en intervju med P4 Göteborg om att Halvöra nästan betydde mer för honom än hans sambo. Det föll inte helt väl ut hemma.

Om sin väg till att bli ekorrfotograf med internationell publik säger Johnny:

– Jag har aldrig haft någon karriärplan, aldrig tänkt långt framåt. Att plötsligt satsa på fotografi kändes nästan som ett uppdrag från Gud, att jag var tvungen att göra det. Och jag tänkte att då ser han väl till att jag kan leva på det också.

– Det var inte så att jag visste vad uppdraget var när jag började fotografera, men steg för steg har ju allting lett fram till det här. Att sprida glädje och tillförsikt med mina ekorrbilder och ­-filmer. Många hör av sig och tackar för det jag gör. 

En religiös association som en del följare gör, är att likna honom vid Franciskus av Assisi, helgonet som kunde prata med fåglar och som ­djuren tydde sig till.

– Fast ännu vanligare är att de kallar mig Disneyprinsessa, säger Johnny med ett gott skratt och syftar på Snövit, Törnrosa, Askungen och andra tecknade figurer som brukar avbildas med fåglar på axlarna och djur i händerna.