Läkarens kommentarer
Diabetes är ärftligt – men det går att
skjuta upp eller undvika sjukdomen!
Här svarar vår "husdoktor" på Dalby vårdcentral, distriktsläkare Rickard Ekesbo, på våra frågor om diabetes typ 2, även kallad åldersdiabetes:
Vad är diabetes? – Det är en sjukdom som uppstår då du lider brist på hormonet insulin. Det leder i sin tur till förhöjda blodsockervärden.
– Diabetes uppstår när bukspottkörtelns produktion av insulin inte räcker till. Orsaken är ofta att man är överviktig och lever ett stillasittande liv.
Hur vanligt är det att man drabbas och kan man ärva sjukdomen? – Cirka 250 000 svenskar har diabetes typ 2 och lika många är odiagnosticerade.
– Om båda dina föräldrar har typ 2-diabetes har du 80 procents risk att drabbas. Om en av föräldrarna har sjukdomen har du 50 procents risk. Det går dock att skjuta insjuknandet framåt i tiden, eller möjligen undvika det helt, genom att hålla en bra vikt och att röra på sig.
Kan psykisk stress vara en riskfaktor för att utveckla diabetes?
– Vi vet säkert att olika sorters stress kan utlösa diabetes typ 1. Vid typ 2 är det, enligt min vetskap, dock mer osäkert. Men möjligen kan det vara så.
Vilka är symtomen vid diabetes? – De kan smyga sig på sakta, du kan gå minst ett halvår med typ 2-diabetes innan symtomen blir så uttalade att du söker hjälp. Det kan till exempel vara att du kissar mer, har en ökad törst, ont i halsen, är trött eller har uttorkade slemhinnor.
Hur ställer du en diagnos?
– Vi tar blodprov vid två olika tillfällen då du har fastat, och värdet ska vara högre än 6,1 mmol/l för att vi ska ställa få diagnosen. Har du inte fastat ska värdet vara över 11 mmol/l.
– Senare mäter vi även ditt långtidssocker, som visar hur medelblodsockret legat de senaste veckorna. Normalt ska det ligga under 5,3 procent, hos diabetiker är målet ofta satt under 6 procent.
Hur höga värden kan man egentligen få?– Vi har sett så höga värden som 40 mmol/l. Det kan ske när sjukdomen debuterar, när du har gått en längre tid utan att veta om att du har diabetes. Då kan du snabbt behöva komma under behandling.
Vilken behandling erbjuds vid typ 2-diabetes?
– De flesta patienterna är överviktiga så vi börjar ofta med kostbehandling för att försöka nå en viktminskning.
– Fungerar inte det brukar vi erbjuda olika typer av tabletter. Målet är att hålla sockermängden i blodet så jämn som möjligt. Det finns läkemedel som sänker blodsockerhalten, som ökar insulinfunktionen, och som verkar direkt mot nedsatt känslighet för insulin.
– Slutligen finns det insulin i sprutform. Det finns två sorter – ett basinsulin som verkar på lång sikt och ett snabbverkande som tas före måltid. Vi går numera rätt snabbt över till insulin om inte patientens blodsockervärden kvickt förbättras. Orsaken är att vi vill undvika risken för följdsjukdomar. För höga värden kan med tiden ge problem med åderförkalkning, ögon, fotsår, njur- eller hjärtsvikt.
Bör diabetiker låta undersöka ögon, fötter och njurar regelbundet?
– Ja, vi ser alltid till att det utförs. Njurfunktionen kontrolleras via urinprov. Vi undersöker även fötterna för att se att cirkulations- och nervfunktion fungerar som de ska. Ögonen undersöks hos en ögonklinik.
Vilka nyheter har kommit inom behandlingsområdet?
– Exubera heter ett inhalerbart insulin som kom i år. Du andas in det genom näsan och det ges framför allt till dem som har sprutfobi. Det är mycket dyrt, men kommer säkert att användas mer framöver.
– Byetta och Januvia är två nya mediciner som via tarmen också hjälper till att öka insulininsöndringen. Möjligen kan detta också innebära att man går ner i vikt.
Vad kan jag själv göra för att påverka sjukdomen?
– Man brukar säga att kvinnor med ett midjemått över 88 centimeter har större risk att få sjukdomen. Men egentligen mäter vi kroppen då patienten ligger på en brits. Det är höjden över britsen, kroppens tjocklek, som är det viktiga. Bukfetma är inte bra.
– En halvtimmes promenad om dagen räcker för att hålla dig i form, det är inte nödvändigt att gå på gym och svettas. Ett glas vin om dagen kan minska risken att få både diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Undvik att röka!
Med nya matvanor och motion kan Lena hålla sin diabetes i schack och samtidigt vara pigg och alert för upptåg med barnbarnen.
Hej då, mamma! Vi syns sen!
Det var de sista orden som Lena Nordahls 34-åriga dotter Anette sa till sin mamma en novembermorgon för åtta år sedan. Anette, hennes man och 5-åriga dotter Julia hade precis återvänt från Italien och nu bodde de tillfälligt hos Lena medan de renoverade sitt nyinköpta hus i Veberöd i Skåne. Kvällen före hade Anette varit uppe sent för att tapetsera.
På väg hem från jobbet i Lund den här kvällen somnade hon antagligen vid ratten, för plötsligt körde hon över på fel sida av vägen och krockade med en lastbil. Döden var ögonblicklig.
– Chocken var obeskrivlig, berättar 70-åriga Lena sakta när vi hälsar på i hennes brunröda tegelvilla i Veberöd. Stundvis har jag fortfarande svårt att förstå att min dotter är borta.
– Anledningen till att jag berättar det här är att jag tror att Anettes död har medverkat till att jag utvecklade diabetes. Psykisk stress är tydligen en riskfaktor för att få diabetes.
– Tack och lov har jag åtminstone min son Jörgen med familj kvar hos mig. De bor i Södra Sandby, som inte ligger långt härifrån.
Livet har varit hårt mot Lena, och hon är själv säker på att psykisk press kan vara en orsak till att diabetes bryter ut. Både mamma och mormor hade dessutom sjukdomen.
Somnade ofta
Numera bor Lena ensam i den stora tegelvillan. Hon har nämligen också haft den stora oturen att förlora sin man Stig, för 12 år sedan. Även den gången skedde det utan förvarning, Stig var bara 59 år.
– Så här i efterhand har jag förstått att han måste ha haft värk i kroppen en längre tid, men han gjorde allt för att undvika att gå till doktorn.
– Plötsligt fick Stig svårt att se, vi åkte till sjukhuset och han blev inlagd för undersökning. Tre dagar senare dog han. Tydligen hade han flera sjukdomar, bland annat en allvarlig kärlsjukdom.
– Det gick så snabbt att både läkarna och jag stod handfallna...
Ja, livet har drabbat Lena hårt. Själv har hon dock hållit sig frisk, ända tills hon började känna sig ovanligt trött omkring år 2000. Plötsligt kunde hon somna när hon satt upp.
– "Nej, nu sover du ju!" kunde min väninna säga där jag satt vid hennes köksbord. Det var riktigt pinsamt!
– Jag somnade alltid framför TV:n och gick plötsligt ner i vikt. Hur mycket jag tappade vet jag inte, men jag blev så smal och fin att jag fick en del snälla kommentarer av vänner, säger Lena och småler.
Det var inte förrän Lena var på en fest som hon började misstänka att något var fel. Plötsligt slog törsten till och hon drack ensam upp en stor flaska mineralvatten. Hennes vänner reagerade och bad att hon skulle söka hjälp.
Sköterskan ringde
Redan nästa dag gick Lena till distriktssköterskan och lämnade ett blodprov. Sedan gick hon tillbaka till sitt arbete på biblioteket i Veberöd.
– Det dröjde inte länge förrän distriktssköterskan ringde och bad mig komma tillbaka. Hon var mycket orolig eftersom mitt blodsockervärde låg på drygt 20 mmol/l. Normalvärdet ligger under 6,1 mmol/l — jag hade utvecklat diabetes typ 2!
– Jag fick medicinen Mindiab utskriven, men det tog några månader innan värdet sjönk ordentligt och jag blev av med tröttheten. I samma veva fick jag också veta att jag hade högt blodtryck, 170/110, och fick medicin mot det.
Lena var först förvånad över att hon drabbats av diabetes. Men hon är inte ensam om det i släkten – både hennes mormor och mamma hade samma sjukdom.
– Min mormor hade "socker", som man sa på den tiden, berättar Lena. Jag minns hur sjuk hon var, hon låg ofta i sängen och hade enormt svullna ben. På den tiden fanns det ju ingen hjälp att få för diabetiker.
– Mamma fick däremot tabletter, hon tog flera olika. Det intressanta är att mormor, mamma och jag har samma kroppsbyggnad – kort och smått rund. Min syster, som är lång och smal, har däremot aldrig fått diabetes. Antagligen har hon inte ärvt de generna.
En gottegris
Omställningen till ett liv som diabetiker har varit svår för Lena. En anledning är att hon tidigare var en gottegris.
– Jag har stoppat i mig massvis med godis, i synnerhet kakor, under årens lopp, säger Lena med ett stort leende. På jobbet hade vi alltid kakor till fikat och vem hade köpt dem? Jo, jag!
– Och som jag har slarvat med maten! Om jag arbetade i trädgården en hel dag glömde jag ofta att äta. När jag jobbade på biblioteket hann jag många gånger inte äta, jag fick slänga i mig något snabbt under en kafferast.
En gång i veckan tar Lena fram blodsockermätaren. Värdena lagras sedan i mätaren.
Lenas blodsockervärden har fluktuerat en del under åren och det har lett till att hon har fått prova olika mediciner. Slutligen fick hon insulinsprutorna Novorapid och Insulatard, som hon tar i kombination med tabletten Metformin Teva.
– Nu har jag tagit sprutor i tre år och fortfarande är det en smula obehagligt, antagligen beror det på att jag spänner mig. Jag gruvar mig alltid lite innan jag sticker mig i magen, fyra gånger om dagen måste jag göra det. Det svider till lite, det gör inte ont, men jag klarar av det!
För mycket...
Under det senaste året har Lenas värden legat på en bra nivå. Men i somras var hon bjuden på flera grillfester hos vänner och till kalas för barnbarnen. Det blev helt enkelt lite för mycket av det goda.
– Ja, fastän det är kräftskiva bjuds det alltid på någon rätt som ofta innehåller grädde. Det ledde till att mina värden steg och när jag besökte diabetessköterskan i augusti fick jag en riktig utskällning. Då låg mitt långtidssocker på 7,3 procent jämfört med mitt tidigare normala 5,5 procent.
– Jag har mig själv att skylla. Men nu har jag skärpt mig. Jag äter nyttigare — sallader, olika sorters fisk och omeletter — fast jag måste erkänna att det ibland är lite tråkigt. Titta bara på den här osten med 17 procent fetthalt, säger Lena och pekar på maten på frukostbordet – kalvsylta, magra skinkor, ost, grönsaker och fullkornsbröd.
– Ibland känns det trist att inte kunna äta pizza med barnbarnen. Eller grönmögelost. Det som är så gott!
Trycker till
– Men nu slarvar jag inte mer utan kontrollerar hädanefter mina värden hos distriktssköterskan en gång i månaden istället för en gång i halvåret, säger Lena och plockar fram sin blodsockermätare. Vi har precis ätit ett par fullkornssmörgåsar med skinka, tomat och gurka och nu vill hon se hur blodsockret har stigit.
Lena tar fram något som liknar en penna. Hon sätter dess ände mot sitt långfinger och trycker till. Blixtsnabbt kommer en nål ut och en blodsdroppe visar sig. Lena sätter en papperssticka mot blodsdroppen och för sedan in stickan i mätaren. Vips kommer ett mätvärde fram: 9,2 mmol/l.
– Det är fullt acceptabelt efter att ha ätit, säger Lena förnöjt.
