Läkarens kommentarer
Gå till doktorn så fort du får symtom!
Här svarar Rickard Ekesbo, distriktsläkare på Dalby vårdcentral, på våra frågor om urinvägsinfektioner:
Vad är orsaken till urinvägsinfektion?
– Att bakterier, oftast tarmbakterier, kryper upp i urinblåsan där de har det varmt och gott och växer i antal. Hos vissa patienter fungerar ytskiktet av slemhinnan i urinröret som en stege, där bakterierna lätt kan få fäste och klättra uppåt.
Vilka är symtomen?
– Alla reagerar olika men de klassiska symtomen är sveda och trängningar, att du måste kissa ofta. Ibland kan du få feber, ont i magen, vara lös i magen, få blod i urinen eller värk i kroppen.
Du kan ha en allmän illabefinnande känsla och känna dig riktigt dålig.
Hur kommer det sig att en del drabbas gång på gång?
– Olika personer har olika skyddsmekanismer mot infektioner. Har du tunna och sköra slemhinnor i urinröret är risken större. Många gånger är det en östrogenbrist som orsakar detta. Sexuell aktivitet och ett flitigt partnerbyte innebär även en förhöjd risk.
Hur vanligt är det att drabbas?
– Långt fler kvinnor än män drabbas, cirka hälften av alla kvinnor får en urinvägsinfektion någon gång i livet. Hälften av dem får någon gång upprepade infektioner.
– Kvinnor har ett kortare urinrör, som även har en större närhet till de egna tarmbakterierna jämfört med män.
När bör jag söka hjälp?
– Så fort du får symtom, du ska inte gå hemma och lida. Har du inte sparat din morgonurin kan det dock vara bättre, om möjligt, att vänta till nästa dag. Om du bara har haft urin en kort tid i urinblåsan, 1–2 timmar, kan urinprovet nämligen vara negativt trots att du har en urinvägsinfektion.
Hur ställer du en diagnos?
– Jag lyssnar på patienten och försöker få symtomen bekräftade via ett urinprov, en så kallad urinsticka. Då kan man med stor sannolikhet göra en bedömning om urinvägsinfektion föreligger. I utvalda fall skickar vi urinprovet på odling till ett labb för att se vilka bakterier som ställer till med bekymmer. Det tar tre dagar att få ett svar.
– Om jag misstänker att bakterierna har stigit upp till njurarna tas ett infektionsprov (blodprov) för att utesluta njurbäckeninflammation.
– Under sensommar och höst finns det bakterier som ger urinvägsinfektion men som inte dyker upp och ger utslag på urinstickan i vårt labb, utan bara på odling. Då ser vi mer till symtomen, det vill säga uttalade besvär, och kan vissa gånger ge medicin direkt innan vi får odlingssvaret.
Beror symtomen alltid på urinvägsinfektion?
– Nej, du kan ha en irritation i urinröret, urinrörskatarr, utan att det är en infektion. Den är ofta svår att behandla eftersom medicin inte alltid hjälper. – Om vi inte får något napp på odlingen och du fortfarande har symtom bör man utesluta att du har klamydia, som ger liknande besvär. Det kontrolleras också via urinprov.
Bör jag söka hjälp om jag har blod i urinen?
– Om du har en urinvägsinfektion och samtidigt blod i urinen har du antagligen en slemhinneinflammation i urinröret, vilket inte är ovanligt. Men blöder du vid andra tillfällen bör du naturligtvis söka hjälp.
Vad finns det för behandling?
– Antibiotika i korta doser, 3–5 dagar eller ibland en vecka. Någon gång kan längre behandling bli aktuell. Oftast används en av tre mediciner: Selexid, Trimetoprim eller Furadantin.
– De som har kroniska besvär kan ta en låg dos under längre tid och då finns även den förebyggande medicinen Hiprex, som gör urinen sur.
När remitterar du vidare till specialist?
– I stort sett aldrig, om inte njurarna blivit påverkade. Barn och män som drabbas måste däremot för det mesta utredas hos specialist för att utesluta andra sjukdomar.
Vad kan jag själv göra för att undvika att drabbas?
– Undvik kyla eftersom den leder till att slemhinnorna blir tunnare och att bakterierna lättare får fäste. Drick mycket vatten och kissa efter samlag. – Hos äldre kvinnor kan lokalt östrogen i slidpiller (vagitorier) verka positivt eftersom de stärker slemhinnorna i hela underlivet. Prata med din doktor om du är intresserad av det.
Nu känns det som att mina urinvägsinfektioner är under kontroll, säger Inga Sjöstedt. Tack vare längre antibiotikakurer drabbas jag allt mer sällan.
Vi har åkt till Dalby för att hälsa på 73-åriga Inga Sjöstedt, som har drabbats av återkommande urinvägsinfektioner sedan hon var barn.
Hon vet precis hur det börjar — med en outhärdlig sveda när hon kissar och att hon måste springa som en tätting till toaletten.
Efter ett par dagar försvinner besvären. Men någon dag senare får hon ont i ryggen vid njurarna och känner sig slutkörd. Urinen blir grumlig och luktar ammoniak.
– Men om jag besöker doktorn redan då jag har sveda och trängningar brukar det inte ge utslag på urinstickan.
Bakterierna syns bara på en odling, som det tar några dagar att få svar på. Vid det laget har bakterierna hunnit få fäste ordentligt, helt i onödan eftersom läkarna inte vill ge mig medicin förrän bakterierna dyker upp…
Blivit expert
Vid det här laget har Inga hunnit bli expert på sina urinvägsinfektioner eftersom hon drabbats minst tre gånger om året sedan hon var sju år!
På 40-talet, när Inga var liten, gick flickorna klädda i kjol, långa strumpor, strumpeband och livstycke. Och urinvägsinfektionerna kom regelbundet varje vinter när den isande blåsten ven kring benen. Familjen hade utedass och Inga drog sig ofta för att springa dit i snålblåsten. Skammen var sedan stor när hon misslyckades med att hinna dit i tid.
– Mamma var sömmerska och sydde till slut ett par byxor åt mig av en gammal kappa, minns Inga. Hon ville att jag skulle vara varm – men det ledde till att jag blev mobbad, jag var nämligen den första flickan i skolan som hade långbyxor. Fast året därpå började byxmodet bli populärt och många flickor följde efter. Urinvägsinfektionerna försvann emellertid inte. Ingas mamma skrev till en naturläkare och skickade efter beskt örtte som flickan fick dricka när hon blev dålig. På början av 1940-talet besökte man inte doktorn för urinvägsbesvär.
Daglig medicin
När Inga gick ut skolan fick hon arbete i köket på Lunds lasarett. Nu gick hon till doktorn, och fick medicin, tabletter stora som 5-öringar, som skulle sväljas hela.
– Men jag krossade dem ändå, de var omöjliga att få i sig annars, säger Inga med ett skratt. Medicinen hjälpte väl ett tag, men snart drabbades jag av min första och enda njurbäckeninflammation. Bakterierna hade krupit upp till njurarna, jag fick hög feber och blev inlagd på lasarettet.
Sedan dess har urinvägsinfektionerna kommit och gått i snitt 3–5 gånger om året. När penicillinet kom blev besvären däremot lättare att bli av med. En period åt Inga en liten dos medicin dagligen i flera månaders tid och mådde prima. – Numera vet jag precis vad jag inte ska göra om jag vill hålla mig frisk, berättar hon. Jag ska t ex inte bada eller sitta kallt. Jag brukar ha med mig en hopfällbar sittdyna som jag använder om jag vill slå mig ner utomhus under vinterhalvåret.
– Min cykel har ett sadeltäcke och jag klär mig alltid i mamelucker och tjocka strumpbyxor under den här årstiden. Hellre det än att frysa och bli dålig.
Andra sjukdomar
Under sitt liv har Inga drabbats av två sjukdomar av det större slaget. Då hon fött sin yngste son 1960 började värken komma smygande i axlar och fingrar. Under årens lopp spred sig smärtan till hela kroppen och hon ökade kraftigt i vikt.
– 115 kilo vägde jag som mest, men diagnosen kom inte förrän 20 år senare, år 1980. Jag har morbus dercum, fettvävsreumatism. Sjukdomen leder bland annat till att man ökar kraftigt i vikt. Tyvärr finns det ingen bra behandling, bara värktabletter att tillgå.
– När min man gick bort för 19 år sedan tappade jag 20 kilo. Sedan dess har jag följt en benhård diet för att hålla mig i trim. Jag tar många promenader — det är viktigt att röra på sig. Utöver det har jag fullt upp med att sy kläder, tidigare arbetade jag som sömmerska, säger hon och visar syrummet i sitt lilla radhus som är fullspäckat med tyger i allehanda färger.
– Jag läser hellre än ser på TV, njuter av att lösa korsord och så brukar jag tillverka marmelad som säljs på olika julmarknader. Dessutom älskar jag att umgås med mitt barnbarn Séan, 12 år.
Inga är före detta sömmerska, men bara för att hon är pensionär har hon inte slutat att sy. En stor del av hennes tid går åt till detta.
Tar förebyggande
För 30 år sedan opererades Ingas livmoder bort och efter det började hon få problem med inkontinens. Plötsligt tvingades hon springa på toaletten ofta och läckte även urin då hon hostade eller skrattade. – Det var jobbigt att ständigt behöva använda trosskydd, säger Inga. Till slut opererades jag på kvinnokliniken. Vilken lättnad att bli helt symtomfri!
– Men för åtta år sedan började jag få lite problem med urinläckage igen så nu äter jag medicinen Detrusitol som gör att jag kissar mindre. På så vis slipper jag besöka toaletten så ofta. Det känns som att jag har läget under kontroll. Och det gör Inga även när det gäller urinvägsinfektionerna. – Jag äter den förebyggande medicinen Hiprex dagligen, den gör urinen så sur att bakterierna inte trivs så bra. Dessutom dricker jag tranbärsjuice. Jag vet att det inte är bra att hålla sig från att kissa men man ska heller inte använda toaletten för ofta. Det gäller att hitta en bra balans.
– Numera har jag förstått att jag måste äta medicin lite längre än de flesta när jag får en urinvägsinfektion. Det räcker inte med en fem dagar lång antibiotikakur, då får jag bara tillbaka besvären efter en kort tid. – Nej, under tio dagar måste jag ta medicin, i höstas tog jag dessutom tabletter tre gånger om dagen. Sedan dess har jag hållit mig frisk!
