Att sopa damm i källaren eller ta in ved från uthuset kan medföra vissa risker. Det vet Inger Häggström, som plötsligt insjuknade i sorkfeber.
Inger Häggström bor i ett renoverat timmerhus vid Klingerfjärden, med en skogsdunge alldeles inpå knuten. Just denna dag är det slaskigt och grått därute och kvicksilvret tycks ha landat runt nollan. Men inne i huset sprider täljstenskaminen en behaglig värme.
– Kaminen är det bästa i hela huset, menar Inger Häggström.
Veden hämtar hon i omgångar från boden, ett enkelt skjul med jordstampat golv, strax intill huset.
– Jag brukar vara noggrann med att använda handskar i vedboden. Men när man kommer in är man kanske lite slarvigare. Det är inte alltid som jag tvättat händerna efter att ha lagt in ett vedträ i kaminen, medger hon.
På senare tid har familjen anat att huset haft fler inneboende. Uppifrån vinden har hörts prassel och skrap från små gnagare som kilat omkring bland takbjälkarna. Oförargligt kanske, men Inger har ändå satt ut råttfällor för att försöka bli av med de objudna gästerna.
Strax före jul blev hon varse om att sådana påhälsningar kan få betydligt allvarligare konsekvenser.
Snurrade till
Det var fredagen den 12 december, dagen före lucia, och Inger jobbade veckans sista pass på infektionskliniken vid Sundsvalls sjukhus.
– Plötsligt snurrade det till i huvudet, som om jag fått ett plötsligt blodtrycksfall.
Yrseln höll i sig ett tag och Inger tog sig till den närliggande akuten för att bli undersökt.
– Doktorn lyssnade på hjärtat, men kunde inte se något konstigt. Och efter en stund kände jag mig pigg igen.
Luciahelgen gick och Inger mådde bra. Men på måndag morgon vaknade hon med värk i hela kroppen.
– Jag hade svårt att kliva ur sängen och ta mig in på toa. Ändå var jag helt inställd på att köra till jobbet. Först när jag satt i bilen insåg jag att det faktiskt inte skulle gå.
Hon tog sig tillbaka till huset och lade sig, och sov i flera timmar. När hon vaknade hade febern stigit till 39 grader.
– Jag gissade att jag hade fått influensa. Men det verkade ändå konstigt; jag var ju inte förkyld och hade ingen hosta.
Värken och febern höll i sig över natten och dagen därpå tog hon sig till vårdcentralen. Då hade hon själv hunnit fundera över symptomen, och anade vad hon drabbats av: sorkfeber.
– Ibland har det kommit patienter med sorkfeber till infektionskliniken. Och så kom jag att tänka på ohyran på övervåningen här hemma. Jag har trott att det var möss, men det kunde ju lika gärna vara sorkar. Dessutom kan det säkert finnas sork bland vedträna i skjulet.
Långdragen plåga
Doktorn på vårdcentralen var först lite tveksam. Ofta är symptomen på sorkfeber tydligare, i form av smärtor i magen och ryggen, och mörkfärgad urin. Men blodprovet konstaterade att Inger faktiskt haft rätt.
De påföljande dagarna skulle bli en långdragen plåga. Illamåendet gjorde att hon hade svårt att få i sig mat och vätska.
– Kroppen ville bara inte. Så jag blev tvungen att åka in till sjukhuset och få vätskeersättning.
Inger berättar lugnt och sakligt. Som sjuksköterska är hon van vid att se och behandla allehanda sjukdomstillstånd.
– Ja, kanske är man lite lugnare om man själv jobbar inom vården. Man vet ungefär vad man har att vänta sig.
Men efter fem dagar, då febern äntligen började avta, tog en intensiv huvudvärk vid.
– Det var fruktansvärt – jag stod nästan inte ut. Jag har aldrig varit så sjuk i hela mitt liv!
Allt var jobbigt; att sitta upp var en plåga och att resa sig var nästan omöjligt. Så Inger blev liggandes i sängen medan de två tonårssönerna fick sköta om henne och hushållet.
– Ja, jag kan ju inte påstå att det blev något stressigt julfirande för min del. Jag låg till sängs i nästan två veckor, ända fram till julafton.
Dittills hade matlusten varit helt försvunnen, allt luktade konstigt och oaptitligt. Men på julafton masade hon sig upp, och lyckades rentav få i sig lite av julmaten.
– Jag fick ta det steg för steg; gå ut med soporna, skjutsa pojkarna till träning. Framåt nyår kände jag mig någorlunda frisk, om än medtagen. Efter flera veckors sängläge är det ju som om varje muskel i kroppen förtvinat.
Hade tur
Idag har alla symptom försvunnit. Inger kan konstatera att hon ändå hade tur som drabbades av en lindrigare variant av sorkfeber, där njurarna inte påverkades.
– Och nu är jag ju dessutom immun, så jag riskerar inte att drabbas igen.
Ändå är hon numera betydligt mer uppmärksam – särskilt som detta år har benämnts som ett typiskt sorkår. Hon har sett till att lägga ut gift på vinden för att få bort gnagarna. Hon är också noggrann med att tvätta händerna efter att ha tagit i vedträna från boden.
– I början var pojkarna lite oroliga för att gå ut i vedboden, och i brist på munskydd höll de en halsduk för munnen. Men sedan handlar det förstås om tur och otur. En del kan säkert klyva ved ett helt liv utan att drabbas, för andra räcker det med att vara ute i skogen en gång och grilla korv.
Idag kan Inger Häggström åter njuta av värmen framför brasan. Men efter insjuknandet är hon mer noggrann med att tvätta händerna efter att ha tagit i vedträna.
