Vaktmästaren Johan Nilsson är it-ansvarig på äldreboendet där Irma Holm bor. Han hjälper henne att skriva ner sina formuleringar på datorn när hennes händer darrar för mycket.
Det här kan väl inte intressera någon, tänkte Irma Holm, 94 år, när hon skulle formulera det allra första inlägget på sin nystartade blogg. Vem skulle egentligen läsa och vad skulle hon skriva om? Men så plötsligt släppte spärren och orden började forsa ur henne. Nu har Irma en växande läsarskara på sin blogg, som handlar om livet på äldreboendet Björkgården i Solna.
– Bloggen betyder jättemycket för mig. Trots att jag har underbara barn, barnbarn och barnbarnsbarn som ofta kommer och hälsar på kan livet på ett äldreboende ibland kännas ensamt och lite isolerat. Då fungerar bloggen som ett litet fönster mot omvärlden, säger hon.
Att skriva är egentligen ingenting nytt för Irma, som i nästan hela sitt liv har skrivit dagböcker. Och när hennes man var inkallad under kriget skrev hon långa brev till honom om vardagsbestyren hemma, för att hålla hans mod uppe.
– Jag fick aldrig veta var han befann sig någonstans, men jag skrev till honom varje dag. Det kunde handla om precis vad som helst, berättar hon.
Liknar en dagbok
Det var inte förrän Irma började skriva på sin blogg som hon kände hur mycket hon hade saknat att skriva dagbok. För på många sätt liknar bloggen faktiskt en dagbok. Istället för i en bok skrivs dagboksanteckningarna på en webbplats på nätet – där de senaste inläggen hela tiden hamnar högst upp på sidan. Dessutom brukar det finnas möjlighet för bloggens läsare att kommentera det som skrivs.
Men även om det går att "skriva av sig" även på en blogg går det inte att ta med allt man kanske skulle ha skrivit i en dagbok, menar Irma.
– Man måste gallra lite, förstås, det går inte att skriva om precis allt. Man vill inte att folk ska behöva läsa om alltför tråkiga eller jobbiga saker. Fast man ska nog inte fundera för mycket heller, orden får komma som de kommer.
Även Irmas nära och kära läser hennes blogg. -- Min dotter skrev "mamma, jag är stolt över dig" när jag hade uppmärksammats i lokaltidningen. Det blev jag väldigt glad över att höra!
Själv skriver hon om allt från vardagen på äldreboendet och kärleken till barnbarnsbarnet Molly till hur jobbigt det var att bryta upp från sitt hem för att flytta in på Björkgården, där hon nu till slut har funnit sig till rätta.
När vi träffar Irma i hennes rum, där väggarna är fulla av vackra tavlor, är vaktmästaren Johan Nilsson på besök. Han är även ansvarig för äldreboendets it-profil och hjälper Irma att skriva ner sina formuleringar på datorn, eftersom hennes händer darrar för mycket för att hon ska kunna göra det själv. Under året som gått har han och Irma blivit goda vänner och båda värdesätter den tid de varje vecka har tillsammans för att skriva ihop nya blogginlägg.
Efter ett fall har Irma dessutom fått problem med smärtsam ischias och kan bara sitta upp korta stunder.
Men när hon bloggar glömmer hon allt annat runt omkring, även sin ischias.
– Irma är glad, nyfiken och inte rädd för att testa nya saker. Fler borde vara som hon, säger Johan, som ibland lite på skämt kallar sig för Irmas spökbloggare.
Med i tidningen
Sedan Irma började blogga har hon uppmärksammats i både lokaltidningar och i Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat – och därmed fått många nya läsare. Hittills har hon haft cirka 1 500 unika besökare på sin blogg och av dem är nästan 600 återkommande. Många kommenterar det hon skriver och på så vis får hon också ett hum om vilka läsarna är. Flera är till exempel finlandssvenskar som har läst artikeln om henne i Helsingin Sanomat, och en läsare är en kvinna från Birmingham. Många är själva pensionärer, men hon har också flera yngre läsare – bland annat en 13-årig flicka som skrivit och berättat att hon följer Irmas blogg för att få höra mer om hennes vardag.
Läsarnas kommentarer betyder oerhört mycket för Irma.
– Helst skulle jag vilja träffa alla mina läsare, dricka kaffe med dem och småprata om livet. Tänk vad spännande att få prata med en 13-åring och höra hur hennes liv ser ut! Det mesta är förmodligen helt annorlunda från när jag själv var ung, säger hon.
Med bloggandet har också ett helt nytt intresse för internet och ny teknik tagit fart. Äldreboendet där hon bor har en speciell inriktning på informationsteknik och de boende brukar ibland ha speciella träffar där alla tittar på Youtube, en webbsajt med mängder av olika sorters videoklipp. Där har hon tittat på allt från Mozarts opera Trollflöjten till prins Daniels bröllopstal till prinsessan Victoria. Dessutom spelar hon ibland golf på tv-spelet Wii eller brädspelet Mahjong på äldreboendets Ipad.
– Det är inte klokt vilka möjligheter det finns, att man kan leta upp precis allt man vill på internet. Jag skulle gärna vilja göra det ännu oftare än vi gör idag, säger hon.
Irma önskar att fler skulle få chansen att starta en blogg. Hennes tips till den som är sugen på att blogga är att ta hjälp av någon som kan visa hur en dator fungerar – och att sedan sätta i gång.
– Man ska inte tänka för mycket. Skriv om sådant som händer och dina egna funderingar, säger hon.
Fler borde använda nätet!
Olle Findahl är professor i medie- och kommunikationsvetenskap och har nyligen skrivit en rapport om svenska folkets internetvanor. Han har kommit fram till att det fortfarande är en stor del av den äldre befolkningen som inte använder internet alls, trots att användningen ökar i resten av befolkningen.
Internetanvändningen ökar bland svenskarna – men många äldre väljer bort nätet helt. – Många saknar kunskapen som behövs, säger forskaren Olle Findahl.
– Det flesta uppger ointresse som skäl, men i våra intervjuer har det visat sig att det bakom ointresset döljer sig okunskap och ett slags rädsla för den nya tekniken. Det finns också en klasskillnad, de som hade tillgång till datorer i sitt tidigare arbetsliv använder internet i mycket större utsträckning än de som inte hade det, säger Olle Findahl.
Han tycker att samhället måste bli bättre på att erbjuda äldre människor stöd och utbildning.
– Mycket av vår samhällsservice har flyttat ut på internet, som möjligheten att betala räkningar, köpa biljetter eller läsa tidtabeller. Då är det viktigt att alla vet hur man gör!
