Advokaten Anne Ramberg står för sina åsikter: ”Jag har svårt att inte lägga näsan i blöt”

Det är lunchtid på Djurgården och vältränade löpare tar plats på grusgångarna. Anne Ramberg bor i närheten, och har promenerat hit.

Det här är andra gången jag porträtterar Anne Ramberg. Förra gången var för tio år sedan. Då var hon generalsekreterare i Advokatsamfundet och vi sågs i samfundets vackra lokaler på Djurgården, ett stenkast från den amerikanska ambassaden. Jag minns att Anne vägrade att låta sig fotograferas från balkongen, med balustraden, det vackra räcket, i förgrunden. Nej tack. Stå där och titta ner på omvärlden, det hade hon ingen lust med. Dessutom hade hon redan gjort det misstaget – till ett omslag till en finanstidning – och hon var inte förtjust i slutresultatet.

Debattglad familj

Jag minns också den höga takhöjden. Anne gillar när det är högt i tak – inte minst bildligt. Hon är uppvuxen i en debattglad Östermalmsfamilj, med två yngre och två äldre bröder. Anne var enda dottern, men fick för den sakens skull ingen särbehandling. Hon brukar säga att hon har ”gjort lumpen”. Hon lärde sig att ta för sig, och hon minns att familjen diskuterade sig genom middagarna.

– Alla var engagerade, alla hade olika åsikter. Vi var absolut inte alltid sams. Vi var rätt livliga och hade mycket temperament. Om någon blev tillräckligt arg gick han eller hon från bordet, men kom alltid tillbaka. Jag präglades av den miljön. Där föddes mitt samhällsintresse.

Säger Anne Ramberg, med tonvikt på m. Det är så efternamnet uttalas fick Anne Ramberg lära sig av sin före detta svärmor.

– När jag pratar i telefon, jag pratar ju alltid lite för fort, kan jag visserligen säga Raaaamberg. För att folk ska hänga med vad jag säger. Men det är ingen stor fråga för mig. Jag är helt okänslig för hur du uttalar mitt namn.

Anne Ramberg var generalsekreterare på Advokatsamfundet

Nu har det gått sju år sedan Anne RAMberg slutade som Advokatsamfundets generalsekreterare. Då hade hon – som första kvinnan på uppdraget – ­basat för organisationen i tjugo år.

– Jag har inga rena advokatuppdrag längre, men jag sitter i olika styrelser och organisationer. Jag uppskattar att jag jobbar ungefär 75 procent.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Dennis blev advokat efter fängelsestraffet: ”Det går att göra om och göra rätt – om man får en chans”

Och så räknar hon upp några av uppdragen: styrelseordförande i Uppsala universitet, Stockholm Criminology Prize Foundation och Expo. Styrelseledamot i International Bar Association, Human Right Institute, vice ordförande i Stiftelsen Skogssällskapet, Commissioner vid International Commission of Jurists och ledamot av the Ethics Committee of the International Ski Federation. Dessutom: ersättare för Sveriges ordinarie domare i Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter, och medlare i OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) domstol för medling och skiljedom.

Skulle inte klara pensionärlivet

Du drömmer inte om en pensionärs­tillvaro?

– Det skulle jag inte klara av. Och jag tror inte att jag är ensam om att ­tänka så. Vi lever ju allt längre och är mer ­aktiva upp i åldrarna idag jämfört med bara för tjugo, trettio år sedan.

Men det sagt, hon tillbringar mycket tid på gården i Dalsland. Nu är hon på blixtvisit i Stockholm i ett par dagar för att bocka av några möten, träffa vänner på middagar och gå till frisören. Men också i Dalsland verkar mycket handla om arbete.

– Men en annat slags arbete än att sitta vid skrivbordet. Vi lägger oerhört mycket tid på trädgården och odling. Och så går vi långa promenader med hunden. Det är en fridfull plats, och allt är väldigt down to earth. Det är en ­frihet att vara där – helt underbart faktiskt.

”Juridiken är ju själva ramverket för samhället”

I hela sitt liv har Anne Ramberg ­varit omgiven av jurister. Mamman var ­jurist, första maken likaså, nuvarande mannen också.

– Jag tror att mamma påverkade mitt yrkesval. Men framför allt har jag alltid varit intresserad av samhällsfrågor, och då är juridik ett bra val. Juridiken är ju själva ramverket för samhället.

Samhällsdebatten – den hänger du med i, säger jag, och Anne ler.

– Ja, jag har svårt att inte lägga näsan i blöt. Jag tycker att fler borde göra som jag. Som människa tycker jag att man har ett ansvar för samhället. Man kan förstås inte kräva att alla ska skriva artiklar, men vi har alla ett ansvar för det samhälle vi lever i. Särskilt i dessa tider. 

– Vi ser en avdemokratisering runt om i världen, och det är otäckt. Och vi i Sverige är förstås inte immuna. Vi har levt i ett välfärdssamhälle där vi har varit omhändertagna av allt från fackföreningar till Konsum. Vi har levt i ett fantastiskt samhälle och det är det fortfarande om man jämför med hur det ser ut i många andra länder. Men vårt välfärdssamhälle håller på att urholkas, det är ingen tvekan om det.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Åsa Wikforss om Trump, fake news – och torsdagssnapsen: ”Det är allas vårt ansvar att det inte går åt skogen”

Anne Rambergs kritik av rätts- och kriminalpolitik

Men engagemanget kommer med ett pris. Anne Ramberg blir ofta ­kritiserad och bland annat har Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ­argumenterat för att hon borde fråntas sina offentliga uppdrag. Bakgrunden är att Anne Ramberg medverkat i en tv-­kanal med kopplingar till organisationen Folkets Mujahedin, där hon talade om kvinnors rättigheter i Iran.

Konflikten ska ses i ljuset av att Anne Ramberg under lång tid varit en av de mest profilerade kritikerna av den rätts- och kriminalpolitik som förs av Tidö­regeringen. Hon har återkommande varnat för att den politik som regeringen nu genomför riskerar att försvaga den enskildes rättssäkerhet och skydd mot statliga ingripanden.

– Vi har en demokrati och en parlamentarism som på papperet fungerar. Men regeringen och riksdag undergräver de demokratiska principerna genom att lagstifta som man gör. Den senaste tiden har det varit en flodvåg av stora omvälvande förslag, framför allt inom migrationsområdet och det kriminal­politiska området. 

– Regering och riksdag nonchalerar såväl remissinstansernas samstämmiga och lagrådets mycket omfattande och allvarliga kritik. Detta är uttryck för en arrogant faktaresistens som strider mot grundlagens beredningskrav. Remissinstanserna får heller inte tillräckligt med tid att granska de omfattande och komplicerade förslagen som handlar om allt från att sätta barn i fängelse till att retroaktivt dra in uppehållstillstånd. Dessutom har vi idag politiker som går till attack mot debattörer och enskilda journalister – i riktigt Trump-anda – och det är otäckt.

”Opposition som inte opponerar sig”

”Otäckt” ett ord som Anne Ramberg ofta använder när hon ska beskriva samtiden. Men vad är det egentligen som är så otäckt?

– Om jag ska tala klarspråk så tycker jag att det är otäckt att Sverigedemokraterna styr Sverige. För det är ju det de gör. Det innebär inte att alla som ­röstar på Sverigedemokraterna är otäcka människor. De flesta är sympatiska och omfattar inte den underliggande ideologi som präglar partiet. Men vi har en regering som helt låter sig styras av Sverigedemokraterna, och så har vi en opposition som inte opponerar sig.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Carl Bildt om världsläget, nya boken– och årets roligaste klipp på CNN: ”Vi är ju helt besatta av Trump”

Placeringen på en klassisk höger-vänster-skala går inte riktigt att tillämpa på Anne Ramberg. Hon är oförutsägbar. De senaste åren har hon tagit kunga­huset i försvar, ifrågasatt samtyckes­lagstiftningen och inte minst: kritiserat Israels agerande i Palestina.

Det går inte att placera dig i ett fack.

– Jag har aldrig förstått det där att man ska bli inputtad i ett fack. Numera får jag till och med höra att jag är kommunist – det är väldigt fascinerande. Och nyligen kallades jag vänsterdebattör av självaste justitieministern. Det är ett billigt sätt att – i avsaknad av argument – nedvärdera den kritik som jag framförde. Om man står upp för rättsstaten och mänskliga rättigheter så är man per automatik vänster i den politiska debatten – det är så tröttsamt.

Även Israel-Palestina-frågan har blivit en vänster-höger-fråga, konstaterar Anne Ramberg.

– Det är helt obegripligt. Netanyahu och hans gäng gör sig skyldiga till folkmord, det råder ingen tvekan. Det som utspelar sig på Västbanken och Gaza är fruktansvärt, och det måste man kunna säga oavsett vilket parti man röstar på.

Stå för sina åsikter

Principfast och civilkurage är ord som återkommer när jag läser på om Anne Ramberg. Men när jag säger det ser Anne mest besvärad ut. Hon har ­inget behov av någon Florence Nightingale-­gloria.

– Men man ska stå för sina åsikter och inte backa när andra ifrågasätter dem. Samtidigt måste man respektera att människor har olika ståndpunkter. Och man måste också vara beredd att ompröva saker, för världen förändras hela tiden.

Hur tas dina åsikter emot i Öster­malmskretsarna, undrar jag och Anne dröjer med svaret.

– Jag kan avstå från att diskutera ­politik.

Så du driver inte dina frågor på middagar?

– Man måste ju vara lite hänsynsfull till värdinnan som har ansträngt sig, och inte direkt bli osams med de andra gästerna. Men ibland blir det dålig stämning, och då får det bli det. För man måste – tycker jag – stå upp för det man tror är riktigt och rätt.

Du är inte rädd för dålig ­stämning?

– Man måste nog skilja på mitt privata jag och hur jag är i den offentliga debatten. Professionellt har jag inga som helst problem med dålig stämning. Även privat ger jag ofta uttryck för vad jag tycker. Men jag vill ju ogärna bli osams med gamla, kära vänner. Ibland tänker jag att jag inte vill veta vad de egentligen tycker. Och om jag ändå aldrig någonsin kan påverkar någons åsikt…

… så kan ni ha en trevlig kväll ­istället?

– Nja, jag skulle nog säga: ”Vi kan väl ändå enas om att vi har helt olika åsikter”. Men jag låter det stanna där.

Anne Ramberg har fått ta emot hot

Hur kommer det sig att du har ­blivit så rättfram – ska vi skylla på de fyra brorsorna, eller de många åren i advokatyrket?

– Kanske är det en kombination av yrke och utbildning? Men det är väl också en läggningsfråga. Jag är rätt envis. Och det ska sägas: Jag får enormt mycket stöd, inte minst från människor som själva inte vill uttala sig. Det händer ofta att jag blir stoppad på gatan och får hejarop, vilket är väldigt uppmuntrande.

Men hon har också fått ta emot hot, även om hoten har blivit färre nu när hon inte längre är samfundets profilerade ordförande.

– Den här hot- och hatretoriken som har utvecklats de senaste åren är väldigt farlig och har fått hemska konsekvenser. Det gör att människor inte ­vill engagera sig i samhällsdebatten eller politiken. Samtidigt kan man ju inte gå runt och vara rädd hela tiden. Det är inte så jag vill leva mitt liv.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Journalisten Erika Bjerström om hatet som fick henne att hoppa av: ”Jag var rädd att framstå som ett offer”

”Man måste rösta”

Vi pratar om höstens val. Att fråga hur någon ska rösta är att gå över gränsen, och Anne skulle sannolikt inte svara. Men en sak konstaterar hon: Att man måste rösta. Det är en skyldighet som vi medborgare har.

– Alldeles uppriktigt så får jag väl rösta på det parti som är minst illa. Det är så jag resonerar. Vi är många som känner oss vilsna inför höstens val.

Om samhällsfrågor pratar hon gärna och länge, men när mer privata spörsmål ska avhandlas så går det trögare. Till skillnad mot många andra som jag intervjuar verkar Anne Ramberg helt ointresserad av att tala om sig själv, och ju mer privata mina frågor blir, desto kortare blir Annes svar. Jag undrar om hennes föräldrar hann uppleva hennes framgång, och hon drar på svaret.

– Mamma dog alldeles för tidigt. ­Men jag hade hunnit bli advokat och också startat egen byrå. Så jag tror att mina föräldrar var rätt nöjda med mig redan då.

Så småningom blev du en av ­Sveriges mest tongivande jurister – vad tror du att dina föräldrar hade tänkt?

– De hade nog varit stolta, och de hade absolut stått upp för mig.

Brorsorna då…? Försöker jag.

– De tycker nog att jag är okej…

Säger Anne och skruvar på sig i ­stolen. Och tillägger:

– Alltså jag blir så generad när du ställer sådana här frågor.

Hon är på sin vakt, väl medveten om att det hon säger kan misstolkas i skrift. Hon vet att folk kan reta sig på henne, och det handlar inte bara om hennes åsikter, utan också om hennes lite östermalmiga aura och till synes priviligierade liv. I en intervju med ­Aftonbladets Åsa Linderborg för några år sedan berättade Anne om sin uppväxt på Östermalm. Hon deklarerade att det inte hade det så fett, och att ­pappa sjöofficeren tjänade förhållandevis lite jämfört med andra välbärgade Östermalmspappor. För att illustrera hur vardagslivet kunde te sig ut berättade hon att mamman brukade promenera till NK – för att slippa betala för spårvagnen.

”Jag är jättepriviligierad”

Ops. Öppet mål. Värre öden än att ­använda apostlahästarna för att ta sig till NK kunde de flesta tänka sig, och kritikerna kastade sig över henne. Anne ler när ämnet kommer på tal.

– Jag fick ju läsa intervjun innan den publicerades och tänkte att jag har ju sagt det där. Så jag hade inga invändningar. I efterhand kan jag säga att det var väldigt ointelligent uttryckt av mig, och trots att det har gått flera år så påminns jag nästan dagligen om mamma och NK. Det framstod som att jag ­klagade över min barndom, men det var inte så jag menade. Jag inser att jag är jättepriviligierad, framför allt för att jag växt upp i en trygg och kärleksfull familj. Men jag står fast vid min ­ståndpunkt: Vi fem barn var inte ­bortskämda.

Hur ser du på inställningen att du – som bor i en stor våning på Östermalm – inte borde yttra dig om ­vissa frågor?

– Ett fullständigt idiotiskt argument. Engagemang handlar ju om principiella överväganden. Hur jag bor och lever saknar fullständig relevans för hur jag ska förhålla mig till mina medmänni­skor. Det där är vulgärpropaganda.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Anders Borg om politiken, finanserna – och att ångra en skilsmässa: ”Jag är nog inte helt lätt att leva med”

Efter att ha hängt med Anne Ramberg under en dag kan man i alla fall konstatera en sak: Hon är ambitiös och hårt arbetande, och har uppenbarligen alltid lagt mycket tid på sitt jobb.

– Ja, det har varit en del av livet. Häromdagen frågade jag min son om han tycker att jag jobbade för mycket? Men jag fick bekräftat att han inte tyckte det. Som mamma har jag nog snarare varit lite kontrollig av mig. Jag har velat försäkra mig om att han har det bra.

Anne Ramberg ångrar att hon slutade rida

Säger Anne och tillägger att det faktiskt finns en sak som hon ångrar, och som hon nog kommer att tänka på den dagen hon ligger där på dödsbädden.

– Och det är att jag slutade rida efter att ha råkat ut för en ridolycka i tonåren. Det är ett stick i hjärtat. Varje gång jag ser en häst tänker jag på det.