Hunden Tassen återförendas med husse efter två månader på rymmen – hittades ute till havs

– Jag hade tagit bort efterlysningen av Tassen från Facebook-sidan ”Rymlingen” och försökt acceptera att jag inte skulle få se honom igen, säger Leo André Berg i Alta.

Han har just återförenats med sin bästa kompis, omplaceringshunden som han tog hand om i vintras, och är full av varma känslor. 

Hund och ägare har en speciell historia. 

– Tassen är en pensionerad draghund på åtta år. Jag snubblade över honom och tog med honom hem. Så fort vi lärde känna varandra förstod jag att han och jag hade ett starkt band. Han är som jag: lugn, balanserad och gör inte så mycket väsen av sig. Dessutom är han snäll och reserverat gosig. Med det menar jag att han inte tycker om att bli kramad, förklarar ägaren med ett snett leende. 

I Tassen fick han en vän som följde med honom överallt. Leo André jobbar som hovslagare i Finnmark och reser från stall till stall i ett stort geografiskt område, och den fyrbenta följeslagaren följde med honom till jobbet så ofta det var praktiskt möjligt. 

– Han låg i boxen hos hästarna jag skodde och väntade på att jag skulle bli klar. Han sov i höet och låg med nästan slutna ögon, men följde ändå med. På kvällarna, när vi kom hem, gick vi promenader tillsammans. Mitt liv blev mer aktivt när Tassen flyttade in, berättar hovslagaren. 

Hunden bet av kopplet och rymde

Tassen var Leo Andrés första egna hund, och allt kändes rätt. Det var de två. Men en dag i maj, när Leo André var tvungen att flyga till Hammerfest för jobb, hände det som inte fick hända.

Hundvakten som hade satt Tassen i koppel utomhus upptäckte att han hade bitit av kopplet och stuckit iväg. Hunden var spårlöst borta. 

Det här var i början av maj, och en stor och intensiv sökinsats inleddes. Den första veckan var Leo ute och sprang och ropade om nätterna i hopp om att locka till sig sin kära familjemedlem. 

– Tassen observerades, men ingen lyckades fånga in honom. När hundar är på rymmen blir de ofta skygga och flyr från människor. Han var redan lite skygg inför främlingar, och nu förstärktes det, förklarar husse.

Veckorna gick, och han fortsatte att leta. Det fanns efterlysningar av Tassen på flera ställen, och folk engagerade sig och höll utkik hela tiden. 

– Men efter ett tag var jag ju tvungen att jobba och tjäna pengar. Jag reser från Kirkenes till Salangen för att sko hästar och är borta mycket. I början fick jag andra att leta åt mig. Hela tiden tänkte jag på honom och föreställde mig vad som kunde ha hänt.

Gradvis förvandlades hoppet till sorg. På sätt och vis gav Leo upp Tassen. När två månader hade gått utan att han hittades insåg han att han kanske var död. 

Såg en hund ute på havet

Insikten om att ha förlorat sin fyrbenta kompis blev starkare. Men en sak klarade han inte av att göra: att ta bort efterlysningen från Facebook-sidan ”Anslagstavla i Alta”. Det är han glad för i dag.

Solskenshistorien om hur Tassen hittades har redan berättats av NRK. Den handlar om en hund som räddades upp ur havet av en förbipasserande i båt, Oleg Iorga.

Det råkade vara så att läkaren i Kvænangen, Oleg Iorga, var på väg hem från en fisketur i Alta-området en varm julidag när han såg något sällsynt i havet, cirka 100 meter från stranden.

Först kunde småbarnspappan inte förstå vad det var han såg, men när han kom närmare förstod han att det var en hund. Han körde fram till den och försökte flera gånger få upp hunden i båten, men lyckades inte eftersom den flydde från honom. 

Kanske var Tassen fysiskt utmattad, eller så insåg han att han behövde hjälp. För till slut stannade han där vattnet var grunt. Han bara stod där och flåsade och skakade. 

– Det såg ut som att han inte orkade simma längre, för han bara stod där helt stilla i vattnet och andades. Framför honom var det en väldigt brant klippvägg, så det gick inte att ta sig någonstans, förklarar Oleg, som själv har vuxit upp med schäferblandningar och tycker om hundar. 

– Att skaffa hund är ett stort ansvar. De ska ha det bra, poängterar han. 

Tassen lät sig räddas

Oleg ringde polisen, och de lovade att skicka räddningspersonal.

Men medan han väntade på dem lyckades han till slut komma nära hunden, så att han kunde ta tag i halsbandet. Det skedde utan dramatik. Tassen fann sig i det.

– När jag fick tag i hunden och drog upp den ombord kändes det som att den samarbetade. Jag tror att Tassen förstod att han blev räddad, säger han.

Han kontaktade polisen igen och avblåste hjälpen. Sedan publicerade han ett inlägg i den lokala anslagstavlegruppen på Facebook innan han styrde hemåt mot Kåfjord, som ligger en bit från Alta.

Att en bortsprungen hund får nätet att engagera sig vet de som har haft en hund på rymmen. Alla vill hjälpa till. Norrmän är utan tvekan ett djurälskande folk. Allt detta fick Oleg uppleva denna varma julidag. 

Det blev snabbt tydligt att många förstod vilken hund det handlade om. De hade sett efterlysningen. ”Det är Leos hund, den som har varit borta i mer än två månader”, skrev många. 

Hundägaren hade hittats långt innan Oleg kom i land. ”Här är ägaren, här är telefonnumret”, skrev folk. Så det var bara att ringa ägaren och skicka honom bilder.

– Tassen ser inte ut som en helt vanlig husky, så det var lätt att förstå att det var han. Lättnaden och glädjen jag kände går inte att beskriva, säger Leo André och klappar och kliar sin bästa kompis.

Mirakelhunden sitter med smala ögon och njuter av närheten. Han är hemma igen. Nu är det de två. Leo och Tassen. För alltid. 

– Lova mig att du inte rymmer iväg igen, viskar ägaren i Tassens öra.

Tassen trycker nosen mot hans kind. Och det ser ut som om han svarar: Kompis, jag lovar. Så kul var det inte trots allt.

Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.