Norbert Kröcher ville hämnas på Sverige – genom att kidnappa politkern Anna-Greta Leijon

Under flera täcknamn och beväpnad med pistol anlände Norbert Kröcher i en stulen Renault för första gången till Stockholm.

Året var 1972, han var 22 år gammal och efterlyst av polisen i Västtyskland för inblandning i terrordåd och bankrån, knutna till Röda arméfraktionen RAF, som också kallades Baader-Meinhofligan.

Terroristattack mot västtyska ambassaden Stockholm 1975

Attacken mot den västtyska ambassaden i Stockholm 1975 skakade om det svenska samhället.

Mitt på dagen den 24 april i de lugna diplomatkvarteren tog sig sex terror­ister in på ambassaden. De tog 12 anställda som gisslan och krävde att 26 fångar från RAF skulle släppas ur västtyska fängelser. För att visa att de menade allvar sköt de två ambassad­anställda och hotade med fler mord om inte kraven hörsammades.

Men Västtyskland ville inte förhandla. Troligen av misstag detonerade därefter en sprängladdning inne på ambassaden, vilket ledde till döden för två av terroristerna. De övriga greps och överlämnades till västtyska myndigheter.

Norbert Kröcher ville hämnas på hur Sverige behandlat RAF-medlemmarna. Istället för vård på Karolinska sjuk­husets brännskadeklinik skickades en av de svårt brännskadade terroristerna till en fängelseklinik i Västtyskland där han avled.

Rånade banker för att kidnappa ministern Anna-Greta Leijon

Ansvarig för utvisningen av gärningsmännen var den socialdemokratiska ministern Anna-Greta Leijon.

”Operation Leo” började planeras. I en källarlokal inredde Kröcher ett ljudisolerat ”folkets fängelse” där ­ministern skulle förvaras i en låda medan förhandlingar pågick om frigivning av hans fängslade vänner.

För att planen skulle kunna sättas i verket behövdes pengar.

Kröcher rånade två banker och en butik, en kompis bidrog med sitt studielån.

I förberedelserna ingick också att skaffa vapen, öva sig på förklädnader och karateträning.

Norbert och hans svenska flickvän började spana på Leijon för att kartlägga hennes vanor. De tog sig till ett politiskt möte i Södertälje där hon skulle tala. De upptäckte då att hon var gravid och planerna fick skjutas upp.

”Operation Leo” innehöll sadistiska inslag

Tanken var att kidnappa henne nära hennes bostad i nordvästra Stockholm. Hon skulle därefter transporteras till en brygga vid Mälaren och fraktas med båt till Södermalm i innerstan. Ner­sövd och gömd i en trälåda skulle hon sedan med bil föras till källarlokalen.

För att sprida skräck och kaos skulle terrorgruppen detonera sprängladdningar i centrala delar av staden. Om hon hade livvakter skulle de oskadlig­göras.

”Planen innehöll sadistiska inslag. Sannolikt hade Anna-Greta Leijon avlidit av kvävning om ­Norbert Kröchers grupp lyckats genomföra kidnappningen”, hävdar Clas ­Örjan Spång i sin bok Den ­perukprydde terroristen.

Kröcher försökte övertala svenska vänsterungdomar att delta i hans aktioner. Han fick några att råna butiker och köpa vapen.

Hans forna vänner vittnar i polis­förhören om hans vålds­fixering. Att studera vid universitetet tyckte han var småborgerligt. Bättre att åka på ett militärt utbildningsläger i Nordafrika, ansåg han. Han blev alltmer hotfull och krävande.

Säpo grep Kröcher och andra i ligan

Säpo och den västtyska polisen hade samlat på sig mängder av tips om Kröcherligans aktiviteter. En vecka före den planerade kidnappningen slog man till. Ett gäng civilklädda poliser hängde utanför den krog Kröcher brukade besöka. När han ensam och berusad lämnade krogen greps han och kördes till häktet. Den skarp­laddade pistol han hade innanför byxlinningen upptäcktes i tid.

Ett sjuttiotal personer med anknytning till Kröchers terrorkommando greps. Fjorton av dem dömdes till fängelse.

RAF fortsatte med sina våldsamma aktioner

I en upptrappad våldsspiral fortsatte RAF sina aktioner. I september 1977 genomfördes kidnappningen och mordet på arbets­givarorganisationens chef, Hanns Martin Schleyer i Köln. I samband med kidnappningen sköts hans chaufför och tre ­poliser.

Man krävde fri­givning av de tre RAF-ledarna Andreas Baader, Jan-Carl ­Raspe och Gudrun ­Ensslin som var dömda för mord och terrordåd och satt i Stammheimfängelset.

Förhandlingarna gick dåligt. RAF fick förstärkning av en radikal pale­stinsk grupp som kapade ett flygplan med ett hundratal turister ombord.

Efter många turer blev de fyra ­kaparna skjutna av en västtysk specialstyrka, samtliga passagerare överlevde.

Samtidigt som kapardramat upplöstes hittades de tre RAF-ledarna döda i fängelse.

Den officiella förklaringen var självmord.

Kröcher beskrevs som en depressiv våldsromantiker

Under rättegången om kidnappningsplanerna i Stockholm vittnade några av de åtalade om Kröchers personlighet. Någon kallade honom en depressiv våldsromantiker och misslyckad gerilla­kämpe som övervintrade i Sverige.

– Han var en våldsbenägen psykopat, anser författaren Clas Örjan Spång. Norbert stod nära Ulrike Meinhof och följde RAF:s föreskrifter om att agera under falsk identitet och att alltid vara beväpnad.

Norbert Kröcher dömdes till 11,5 års fängelse av en västtysk domstol efter en lång rättegång.

I domen påstods att han ”kommit ­under inflytande av ensidigt, indoktrinerande, radikala sam­hällsgrupper.”

Efter åtta år släpptes han ur fängelset.

Undervisade skinheads

Några år senare, 1995, var jag utrikes­korrespondent för SVT Nyheter i det förenade Tyskland. Det hade gått 20 år sedan det blodiga dramat på väst­tyska ambassaden i Stockholm och jag hade hört att Norbert Kröcher bodde i östra Berlin. Innan han sa ja till en tv-intervju ville han träffas över en öl och snacka lite. Han dök upp i svarta skinn­byxor och ”hade farliga ögon som var fulla av liv” skrev jag i en krönika senare.

Efter en kväll på en av Berlins många sunkiga ölställen var jag och fotografen välkomna hem till honom.

I taket i hans kök hängde röda fanor med anarkistiska svarta stjärnor. På golvet låg en gammal Norton-motorcykel sönderplockad i små delar, ett av hans många intressen. Han påstod att han lärt sig kinesiska under sin tid i fängelset. Om det var sant är svårt att veta.

Kröcher gav ett mycket aktivt intryck. Han undervisade högerradikala skinheads från betongförorterna i foto­grafi, något han lärt sig i Stockholm. Han visade fotoböcker han medverkat i. Livfullt berättade han om sitt engagemang i poesiaftnar på den avant­gardistiska teater­scenen Volksbühne.

Många av hans medhjälpare och vänner hade blivit en del av den västtyska statsapparat de avskytt och bekämpat.

Vi filmade honom när han skulle få läsa den personakt som den östtyska säkerhetstjänsten Stasi samlat om honom. Kvar fanns ett enda papper med ett litet passfoto av Kröcher. Han blev ­rasande och anklagade den västtyska säkerhetstjänsten för att ha stulit alla uppgifter om honom.

Clas Örjan Spång har hittat dokument i Stasiarkivet som visar att Kröchers grupp i Stockholm hade 21 medlemmar av många nationaliteter. Enligt Stasi hade svenska och väst­tyska Säpo missat en hel del tongivande personer.

– En av Stasis agenter i Stockholm var imponerad av Kröcher. Han beskrevs av denne som ”en kunnig ­led­are för anarkisterna”. Stasi ville utnyttja anarkister för att undergräva den västtyska staten, säger Clas Örjan Spång.

Distanserade sig från RAF

I min tv-intervju med Kröcher för­sökte han tona ner kidnappningsplanerna – trots de tydliga bevis och vapen som polisen samlat in.

”Vi var unga och radikala och vi hatade politikerna och staten. Vi tänkte faktiskt aldrig utföra dådet. Det handlade mycket om revolutionsromantik och droger”, påstod Norbert Kröcher.

På sajten ”Haschrebellen.de” hävdar han att han radikaliserades i kampen för Vietnams befrielse. En militant socialrevolutionär stadsgerilla utvecklades under namn som De svarta råttorna och Tupamaros Westberlin, senare 2. juni-rörelsen.

Staten slog tillbaka hårt. Många fängslades, isolerades och behandlades rättsvidrigt i ett land som var präglat av gamla nazister, ansåg Kröcher.

”Vårt våld riktades mot statens ­organiserade våld. Vi ville aldrig skada vanliga människor”, skrev han.

Kröcher distanserade sig senare från RAF som han ansåg hade börjat bete sig som en mindre sekt som bedrev ett privatkrig mot resten av världen.

Själv hade han förstått att de aldrig skulle kunna vinna kriget.

När Norbert Kröcher fick veta att han hade obotlig cancer sköt han sig.

Han blev 66 år och ligger begravd i sin hemstad Berlin. På hans gravsten finns en svart stjärna ingraverad med texten: Anarquia – si!