Måns Zelmerlöw: För inte så länge sedan var jag Lunds lataste tonåring!

Måns kopplar av inför allsångspremiären och är inte nervös. – Lasse Berghagen kom ju av sig ibland och det tyckte jg bara var charmigt, säger han.

Karriären har gått med närmast svindlande hastighet för Måns Zelmerlöw sedan han för sex år sedan för första gången dök upp i TV. Nu tar han över Allsång på Skansen, lika tungt och prestigefyllt i artistbranschen som en VD-post i ett storföretag i näringslivet.

Det är därmed mycket bråda dagar för Måns just nu. Kanske är det tack vare det lugn, som varje skåning lär ha inom sig, som han ändå glatt tar sig tid att slå sig ner i Hemmets Journals bekväma solstol för en intervju.

Skrikande flickor framme vid scenen, när en ung, manlig idol framträtt, har varit ett vanligt inslag under allsången. Hur ska det gå nu när allsångsledaren själv är flickidol? Blir det en konstant hög ljudnivå under hela programmet?
– Nej, det är jag inte det minsta orolig för! Jag har aldrig haft hysteriska fans. Min publik finns nog i alla åldrar.

– Och de där skrikande tjejerna framme vid scen tycker jag är ett rätt kul inslag i programmet, som säkert ger energi till artisterna.

Du har framträtt i Allsång på Skansen, nu leder du programmet – men hur mycket erfarenhet har du egentligen av att vara alldeles vanlig tittare hemma i TV-soffan? – Det har jag faktiskt väldigt mycket erfarenhet av! Under många, många sommarkvällar under min barndom, satt jag och mormor i vårt sommarhus hemma i Skåne och tittade på programmet med Lasse Berghagen och sjöng med i allsångerna. Det minns jag med stor glädje, jag har alltid gillar programmet. – Allsångsfavoriter? Ja, Sjösalavals och inte minst En kväll i juni. Den förknippar jag väldigt mycket med Allsång på Skansen!

Anders Lundin lämnar över rollen som allsångsledare till Måns.

Din sambo, Marie Serneholt, var programledare för den svenska uttagningen till Melodifestivalen i våras. Talas det mycket om programledarskap hemma hos er?
– Nej, det kan jag inte säga. Allt som rör jobbet stannar egentligen utanför tröskeln när vi kommer hem. Men visst händer det ibland att vi diskuterar och frågar varandra om råd. Och när man ska läsa in manus, då är det väldigt praktiskt att ha en kollega att läsa emot!

Hur blir det med semester denna hektiska sommar?
– Ja, det blir förstås ingen sammanhängande semester under själva sommarmånaderna. Men jag och Marie hade två veckor på Tobago i maj och vad gäller sommaren med allsången så är det faktiskt inte så omöjligt med lite ledighet. Helgerna är i princip alltid lediga och då åker jag ner till Skåne. Min familj har sedan länge ett sommarhus i Kattvik utanför Båstad och där hinner jag njuta och koppla av.

– Jag trivs bra i Stockholm, men för mig finns det inget bättre än Skåne – i synnerhet på sommaren.

Hur var din barndoms somrar?
– Alldeles underbara! Jag har haft en väldigt fin barndom och uppväxt, särskilt barndomssomrarna var härliga. De tillbringade jag just i Kattvik.

– En typisk sommardag steg jag upp vid sju, stack ner till farbröderna i fiskebåtarna i hamnen, fick följa med ut och ta upp garn och lägga ut nya. Lite senare cyklade jag ner till “Paradisbadet”för att bada. Och så blev det mycket fiske med kastspö. Vi spelade dessutom fotboll och tennis och käkade våfflor i kiosken.

Du kommer från en akademisk miljö, din mamma är professor och pappa läkare. Är det en fullkomligt omöjlig tanke att du sadlar om och börjar plugga och har ett helt annat yrke om tio år?
– Ja, det är det nog – det är ju det här jag vill! Men det är inte omöjligt att jag inte står på scen utan arbetar bakom. Jag har ju startat ett skivbolag tillsammans med några kompisar och att i framtiden hjälpa unga talanger skulle vara väldigt roligt.

– Än så länge tycker jag dock att det finns väldigt mycket jag vill göra, framför allt som solosångare.

Du fyllde 25 år den 13 juni. Hur firade du dagen?
– Med stor fest tillsammans med familj och vänner i trädgården hemma i Lund!

Tvekade du att ta dig an allsången?
– Ja, det gjorde jag. Jag kände att jag kanske var för ung och jag är ju onekligen betydligt yngre än de andra som lett allsången. Men jag ska ge allt och jag är väldigt glad. Jag inser vilken ära det är.

“Det märks att han är tacksam över framgången” sa veteranen Lasse Lönndahl spontant när jag frågade honom vad han tycker om dig. Är du det?
– Inte varje sekund, det ska villigt erkännas. Det här livet innebär en hel del resande och när det har blivit väldigt mycket av det där, då är det nog dåligt med tacksamheten, trots att jag är så lyckligt lottad. Men varje gång jag står på scen och märker uppskattningen från publiken – då känner jag verkligen tacksamhet!

– Jag har haft en väldig tur, så är det bara! För inte så väldigt många år sedan var jag Lunds lataste tonåring. Jag var lat genom hela Idol och om inte min danspartner i Let´s Dance, Maria Bild, visat mig vad arbetsdisciplin vill säga, så vet jag inte hur det hade gått.

Nu är det ett fasligt ståhej kring den nye, unge allsångsledaren på Skansen. Men vilket har hittills varit ditt livs största ögonblick i karriären?
– Det är lätt att svara på, men det handlar inte om ett scenframträdande. Det var när jag en dag för några år sedan var Östermalms saluhall och Benny Andersson kom fram till mig och sa att han tycker att det jag gör som artist är väldigt bra.

– Så stolt och lycklig som jag blev den gången, tror jag aldrig jag har blivit!

En tom Sollidenscen – en syn vi inte får se under tisdagarna i sommar!