Maj-Briths ord på vägen
De vanligaste frågorna till Maj-Brith
– Då brukar jag ge dem beröringsövningar, tio övningar att göra under en och en halv timma.
– Då frågar jag: När förlorade du den? Vad är det som gör att du inte känner den? Det finns inga gränser för samliv. Om inte ens partner har lust kan man alltid ha sex med sig själv.
Maj-Briht Bergström Walan, 83, är en pionjär och kan idag kalla sig medicine hedersdoktor vid Uppsala Universitet.
– Jag är alltjämt verksam som sexolog och kommer snart att börja föreläsa om sex på ålderns höst.
Åttiotre år gammal får Maj-Briht Bergström Walan, legendarisk sexolog, fortfarande svara på den eviga frågan: “Hur gör man när man kysser?” Så tog hon också tillfället i akt och avslutade sitt omtalade sommarprat i P1, med att just beskriva hur man går tillväga. Lika rakt på sak och oblyg som alltid. För varför ska man skämmas över blommor och bin, det mest naturliga i världen?
– Jag har alltid varit fullständigt ohämmad!, säger Maj-Briht Bergström Walan när vi träffar henne hemma i den vackra villan i Enskede. Under hela mitt liv har jag aldrig känt obehag inför min kropp eller varit rädd att tala om tabubelagda ämnen. Och för det har jag fått positiva reaktioner.
Klädd i en duvblå sidenblus, mörka långbyxor och det vackra vita håret som änglaludd runt huvudet, ser hon ut som stereotypen för den bullbakande farmodern. Inte som en kvinna som i över 60 års tid gått i bräschen för att förbättra svenska folkets sexvanor. En pionjär som startade som barnmorska men som sedermera blev Sveriges första auktoriserade sexolog, startade ett sexforskningsinstitut, undervisade tiotusentals skolbarn om sex, skrev böcker, medverkade i skandalfilmen “Kärlekens språk”, hade sexspalter i bland annat Expressen, Kamratposten, Mitt livs novell och herrmagasinet Private. Och som även hunnit bli medicine hedersdoktor vid Uppsala Universitet.
Med sitt mod och sin gärning är Maj-Briht Bergström Walan ett unikum för sin generation, 20-talisterna. Vem hade kunnat tro det om den lilla Stockholmsflickan som en gång flyttades från barnhem till barnhem?
Tillsammans med biologiska modern Elin som tidigt lämnade bort dottern till ett barnhem.
– Jag har aldrig tagit reda på varför hon lämnade mig. Men jag har aldrig känt agg emot henne. Jag fick det ju jättebra.
– Jag bodde på flera barnhem innan jag adopterades av min moster Hanna och hennes man Arvid på Lidingö. Jag vet inte varför det blev så många barnhem, jag har aldrig frågat. Men jag har aldrig känt agg mot min biologiska mamma. Mina nya föräldrar var ju underbara!
Hon berättar om ett tidigt minne, hur hon tre år gammal hoppar upp och ner i de nya föräldrarnas säng, överväldigad av glädje.
– ”Får jag stanna?, Får jag stanna?”, minns jag att jag ropade. Jag blir tagen bara av att berätta om det. Jag var så lycklig! Med Hanna och Arvid öppnade sig en helt ny värld. Varje kväll kom pappa Arvid hem med en present till mig – det kunde vara en cykel, en spark eller en chokladbit.
Maj-Briht som ung flicka, längst fram på trappan. När hon adopterades av moster Hanna och hennes make Arvid fick hon äntligen den familj hon längtat efter.
– ”Jag släpper dig aldrig!”, sa pappa och kramade mig hårt. Jag var så lycklig!
Djupt troende
Det barnkära paret såg den lilla flickan och lät henne förstå att hon var älskad, betydelsefull och fullkomlig. Inga ämnen var förbjudna att tala om och inga känslor förknippades med skuld och skam. Tryggheten omslöt Maj-Briht som en varm filt.
– Jag läste Bibeln mycket och noga som ung. Har du läst Höga Visan? Där finns ett avsnitt om bruden och brudgummen. Jag var 13 år när jag läste det första gången. “Det här berör min kropp”, minns jag att jag tänkte. Jag rörde min kropp och förstod att det var ett organ för stimulans. Jag började att onanera som 13-åring och det var fullständigt naturligt för mig.
Den unga Maj-Briht var vid det laget en djupt troende missionsförbundare och aktiv inom evangeliströrelsen. Pappa Arvid hade hastigt gått bort i lunginflammation två år tidigare och efterlämnat ett evighetsdjupt tomrum. Sorgen fick mamma Hanna att fly in i ett andligt sökande, till en tro som inte var fördömande. Där fanns också en självklar plats för Maj-Briht och tillsammans diskuterade de livets frågor – sorg, kärlek och medmänsklighet.
– Jag drömde om att bli missionär i Kina, jag ville göra en insats och hjälpa människor. Helst ville jag bli barnmorska.
Hon tar fram ett foto från tidigt 40-tal. En vacker ung kvinna fotograferad i Hamburg dit hon reste med Röda Korset under kriget för att hjälpa de nödställda. Mod och beslutsamhet rann i hennes ådror och väl hemma i Sverige påbörjade hon en utbildning till missionär – nu ville hon vidare ut i världen och göra nytta!
Ingen hemmafru
Men Maj-Briht kom aldrig till Kina. Revolutionen och Mao tvingade henne att tänka om. Det blev istället studier till barnmorska och snart förstod hon att jo, nog gick det att göra en insats här hemma istället. Dessutom hade hon träffat en man, teologen Bror Walan och tjugosju år gammal tackade Maj-Briht ja till hans frieri.
– Det var inte den erotiska kärleken mellan oss. Jag minns när han kysste mig första gången. Det var mer blygsamt än erotiskt. Det var inget hånglande! Jag var nog mer missionärsstudiekamrat än älskarinna. Det var ungefär som i Maos Kina då man bara fick ha sex på torsdagar, skrattar hon.
Paret fick en son, Gustav, men Maj-Briht hade inga planer på att slå sig till ro som tidstypisk hemmafru och mamma.
– Nej du, verkligen inte!, säger hon med eftertryck. Jag ville bara ha ett barn och år 1952 när sexualundervisning blev obligatorisk i skolan, uppmuntrades jag att söka jobb som sexkonsult. Jag var ju redan barnmorska och klarade inträdeskraven utan problem.
Så började en karriär inom en bransch som var så ny att Maj-Briht snart kom att bli sinnebilden för modern sexupplysning. Det hon inte visste om blommor och bin var inte värt att veta! I över 30 år for hon runt i svenska skolor och föreläste. Dessutom hann hon ta en psykologexamen och blev senare Sveriges första auktoriserade sexolog. Maken Bror, som själv bedrev forskning inom teologi såg sig nu omsprungen av sin driftiga hustru. Och det var bara början.
Att det krävdes mod och självkänsla för att våga tala om tabubelagda ämnen, var Maj-Briht väl medveten om. Och mod hade hon ju i överflöd! Så när frågan kom om hon kunde tänka sig att delta som expert i en sexundervisningsfilm med namnet “Kärlekens språk”, i slutet av 60-talet, tvekade hon inte länge. Det här var ju ett ämne hon kunde på sina fem fingrar.
– Jag tackade såklart ja! Men den som var modig i sammanhanget var gynekolog Sture Cullhed som var med och gjorde filmen. “Ska vi visa, ska vi visa allt”, sa han. Och så blev det.
Dagen efter att filmen hade haft premiär på Rigoletto i Stockholm 1969 brann löpsedlarna av kraftuttryck som “Skandal!”, “Vulgärt!”, “Censur!”. Alla inblandade borde skämmas och be om ursäkt.
– Filmen visade ju autentiska samlagsscener. Men det mest känsliga var att den visade kvinnans onani. Det hade aldrig visats tidigare. Filmcensurens dåvarande chef Erik Skoglund fick ta semester i tre dagar efter premiären! Jag förstod aldrig vad som var så farligt!, säger hon och slår ut med armarna.
Vid lanseringen i USA beslagtogs filmen i tullen och i England demonstrerade 30 000 människor för att stoppa visningen. Här hemma strök RFSU Maj-Briht ur styrelsen och brände protokollet. Men den starkaste reaktionen kom från den som stod henne närmast.
– Min man Bror hade sett filmen på premiären och funderade länge efteråt. En morgon sa han: “Du Maj-Briht, jag vill skilja mig.” “Jaså, vill du det”, svarade jag. “Ja, jag gillar inte din filmverksamhet.”, sa han.
Hon tystnar och snurrar lite i skinnfåtöljen innan hon fortsätter:
– Det var bara att respektera. Jag sa inte emot eftersom jag räknar med att folk vet vad de vill. Och för mig var filmen viktigare än äktenskapet. Bror beställde tid hos en medlare och vi gick dit. “Varför vill herr Walan skiljas?”, frågade han Bror. “Jag orkar inte med min hustrus filmverksamhet”, svarade han. Då lade juristen sina händer på Brors axlar och sa: “Herr Walan, man måste följa med sin tid.”
Tjugotvå års äktenskap var över. Maj-Briht hade som alltid följt sitt hjärta. Hon hade drömt om att göra en insats, att hjälpa människor – kanske var detta priset hon fick betala? På sitt egenstartade sexforskningsinstitut hjälpte hon dagligen människor i kärleksnöd men vad visste hon egentligen själv om himlastormande passion? Ett par år senare, på en konferens i England, skulle hon få veta.
– Jag skulle tala om “Kärlekens språk” och när jag kom till föreläsningssalen såg jag sju människor stå uppradade vid scen. Längst fram stod en otroligt vacker kvinna. Jag gick direkt fram till henne och sa: “Vad roligt att träffa en danska!” Sedan pratade vi i flera timmar.
År 2007 gifte sig Maj-Briht med sitt livs kärlek, psykologen och sexologen Helle Höpfner Nielsen. Då hade de varit ett par i 34 år.
– Vi är så lyckliga ihop, vi har samma livssyn och värderingar och vi kan prata om allting!
Den vackra danskan var Helle Höpfner Nielsen, psykolog. Och därtill gift tvåbarnsmamma. Helle, idag 79, sätter sig försiktigt bredvid Maj-Briht på en stol. Hon lyser upp vid minnet av deras första möte.
– Jag visste inte vem Maj-Briht var, berättar hon. Men jag tänkte: “Vilken utstrålning, vilken varm människa!”. Vi blev förälskade direkt. Det var det kungliga klicket!
Två medelålders damer, varav den ena dessutom var gift. Skandal! Vilka tankar for igenom deras huvuden där och då, långt borta från hem och familj?
– Jag visste sedan tidigare att jag var bisexuell så det var ingen chock för mig, säger Maj-Briht. Min tanke var: “Nu har jag hittat hem. Ta vara på möjligheten, den kommer inte tillbaka.” Du måste ta ansvar för ditt liv och vi kände att vi inte hade något val. När det var dags att åka hem och vi stod på Heathrows flygplats, så sa jag till Helle: “Kom och dela ditt liv med mig!”
Helle ler och nickar. Hon kom, men ingen ska tro att det var lätt att bryta upp från man och hem. Många blev sårade över de båda kvinnornas beslut. Och Helle var mån om att inte låta barnen komma i kläm.
– Men Maj-Briht fick med tiden mycket fin kontakt med både min exman och med mina barn. De föll för hennes charm!, säger Helle och stryker Maj-Briht över handen.
Mod och beslutsamhet från början till slut. Maj-Briht Bergström Walan har i sann mening följt sitt hjärta, välkomnat motstånd och avväpnat fiender med sin stålblå blick. “Mig sätter sig ingen på!”
– Jag har förstått att jag varit före min tid, säger hon allvarligt. Jag har aldrig varit rädd och det kan jag tacka mina föräldrar Hanna och Arvid för. De älskade mig för den jag var.
