Jag är ostadig och tappar balansen – vad kan det bero på?

Jag är en kvinna på 49 år. På senare tid har jag känt mig ostadig och verkar bedöma avstånd fel. Det är svårt att beskriva känslan. Jag är inte yr i huvudet, utan det visar sig mer som att jag tar snedsteg när jag promenerar eller att jag går in i en dörrpost. Om jag vrider på huvudet när jag är ute och går tappar jag balansen och får känslan av att jag ska ramla. Jag har också märkt att jag uppfattar ljud från fel håll. Om någon t ex prasslar med en tidning bakom mig tycker jag att ljudet kommer från någon framför mig.

Det är inte så här hela tiden utan enstaka gånger under en vecka. Jag har läst att man kan känna sig ostadig om man är stel i nacken, vilket jag är. Stämmer det? Ska jag söka läkare?

Ja, jag menar att du absolut bör låta dig bli undersökt av en doktor. Dina symtom, som du skildrat väldigt väl, kan vara ett tecken på att din lillhjärna (cerebellum på läkarspråk) har svårt att samordna dina rörelser. Exakt varför lillhjärnan inte fungerar är svårt att säga innan läkaren gjort en noggrann neurologisk undersökning. Det kan ha med blodförsörjningen till hjärnan att göra eller att hjärnan av någon orsak blivit klämd. Det kan också ha samband med en infektion eller en kemisk biverkan av t ex ett läkemedel. Även störd ämnesomsättning kan vara en orsak.

Typiskt för sjukdomar i lillhjärnan är att rörelserna blir fumliga och överdrivna, ungefär som hos ett litet barn som ska lära sig gå eller cykla. Alla sinnesintryck, som känsel och tryck i huden, ledernas böjning, musklernas och senornas sträckning och sammandragning, ögats synsinne samt balansen och hörseln i öronen, måste samordnas. Det jobbet sköts av lillhjärnan som sedan sänder tillbaka signaler, t ex om hur vi bäst ska röra oss för att inte falla omkull eller hur vi ska undvika att spilla kaffe när vi häller i en kopp. De som sportar ofta, motionerar eller spelar musikinstrument tränar sin lillhjärna att bli skicklig samordnare så att alla rörelser blir exakta i tid och rum.

Läkarna testar lillhjärnan genom att låta patienten blunda och peka med sitt finger på näsan. Man kan också få försöka gå rakt genom att sätta fötterna tätt framför varandra eller hålla upp båda armarna mot taket. Inom medicinen används ordet ataxi för att beskriva att rörelserna inte är samstämmiga utan fumliga. Ibland sitter felet inte i lillhjärnan utan beror på att något sinnesorgan inte fungerar, t ex att ögonen sinsemellan ser helt olika eller balansen i örat ger snurrande yrsel. Även nervbanorna i ryggmärgen kan vara sjuka och störa signalerna på väg upp till hjärnan. Det händer vid brist på vitamin B12. Men när jag läser ditt brev så verkar det som om det är själva bearbetningen av sinnesintrycken som inte fungerar och som gör att du blir ostadig. Du har rätt i att muskelspänningen i halsen kan påverka balansen. Men att nackstelhet skulle göra att du inte klarar att lokalisera ljud är lite svårare att förstå. Därför tycker jag som sagt att det vore bra om du kan bli ordentligt undersökt och få besked om vad dina besvär beror på.