Det är två små underverk som ligger på mattan i vardagsrummet och jollrar, tvillingarna Alicia och Love. Linda (50) och Anders Engqvist (50) blev mamma och pappa för första gången vid 49 års ålder.
Äntligen blev deras föräldradöm verklighet.
– Det är fantastiskt, strålar paret som bor i en vacker villa utanför Karlskrona i Sverige med havet precis utanför.
Naturligtvis har de tänkt på hur det ska bli när deras små barn växer upp och blir tonåringar samtidigt som de själva blir pensionärer.
– Det gäller att hålla sig i form, säger Linda och berättar att hon har kommit i gång med träningen.
Anders nickar. Inte heller han ser åldern som ett hinder.
– Jag tror snarare att vi är bättre föräldrar nu än om det hade hänt när vi var strax över 20, säger han och menar att de nu har en inre trygghet.
Läs även: Vilde blev gravid som 17-åring: "Blev nog lite ställd"
Ingen respons
En gång i tiden gick de i parallellklasser på högstadiet. Anders var hemligt förälskad i Linda, men responsen från henne var obefintlig.
– Jag hade ingen aning om att han existerade, skrattar hon.
– Den enda gången vi pratade med varandra var när du var på väg till matsalen och råkade tappa din plånbok. Jag plockade upp den och gav den till dig, säger Anders.
Medan Anders fick jobb i Försvarsmakten var Linda au pair utomlands, flyttade till Stockholm en period och hann med två längre förhållanden. Men att bilda familj tänkte hon inte alls på.
- Båda gångerna var både jag och min partner mitt uppe i våra karriärer. Det kändes som att vi bara befann oss på en utvecklingsresa där vi inte ens visste i vilket land vi till slut skulle bo, säger hon.
Anders hade också varit i ett förhållande med ungefär samma erfarenhet som Linda. Karriären var viktigast.
Läs även: Detta är världens äldsta namn
Föll för uniformen
Men 2007 väntade Lindas syster tvillingar, och det fick henne att återvända till Karlskrona. Hon blev vän med Anders på Facebook via gemensamma vänner och träffade honom senare när hon var ute på stan.
- Just då var det kanske inte något stort intresse från min sida, skrattar hon.
Men det skulle förändras när Linda var på fest hos en vän som bodde i samma hus som Anders.
- Vi satt utanför när Anders kom hem på kvällen i sin militäruniform. Då var jag såld, skrattar Linda.
Anders bjöd hem Linda på dejt, och det slog gnistor direkt.
- Jag kände att det här var min man, säger Linda. - Vi hade samma värderingar och samma nyfikenhet på livet. Det kändes så rätt.
Och Anders erkände att han en gång i tiden hade varit hemligt förälskad i henne.
Läs också: (+) Min syster låter fyraåringen vara ensam hemma. Är det okej?
Lykkan krossad
Nu var de 37 år och ville bygga en framtid tillsammans med hus och barn.
Precis när de började bygga hus fick de ett glädjande besked – Linda var gravid.
– Vi planerade huset med tanke på att det skulle bo ett barn där, säger Linda och Anders, som var överlyckliga över att bli föräldrar.
Men vid ultraljudet i vecka 18 krossades lyckan i tusen bitar. Barnet hade dött i magen.
– Det hade hänt flera veckor tidigare, men jag hade inte märkt något. Känslomässigt var det otroligt svårt, eftersom jag fortfarande kände mig gravid. Vi bestämde oss för att försöka igen, men ingenting hände. Vi gjorde en undersökning som visade att det inte var något fysiskt fel på någon av oss. Det var väldigt frustrerande, säger Linda.
Drömmen om barn försvann, och de accepterade det. Men deras liv tillsammans skulle fortsätta, och på nyårsafton 2015 gifte de sig.
Så träffade Linda av en slump en jämnårig kvinna som inte hade barn. Hon berättade att hon funderade på att få barn genom provrörsbefruktning (IVF).
Men det kunde inte göras i Sverige, eftersom gränsen för IVF där var 39 år för kvinnor. Men det fanns kliniker utomlands som hade en högre åldersgräns. Väninnan reste till Ryssland och blev gravid.
– Man kan säga att hon inspirerade oss, säger Linda, och drömmen om barn fick nytt liv.
Linda och Anders fick veta om en fertilitetsklinik i Riga där de kunde få hjälp. På en privat klinik i Stockholm gjordes de förberedande undersökningarna när paret var 46 år. Allt såg bra ut, och snart skulle det vara dags för själva behandlingen.
Läs även: Freja föddes tre månader för tidigt och vägde bara 567 gram: ”En chock"
Enorm glädje
Så kom coronapandemin, och Lettland stängdes ner.
– Trots detta bakslag var vi ändå vid gott mod, eftersom vi levde ett bra liv utan barn.
Våren 2022 öppnade Lettland upp igen. Nu hade Linda och Anders hunnit fylla 48 år, men drömmen om barn levde vidare. De ville göra ett sista försök.
Nya tester gjordes, och hösten 2022 reste de till Riga för att bli gravida med donerade ägg.
– Det fanns tre bra embryon, och jag blev tillfrågad om jag ville ha ett eller två insatta. Jag svarade två, eftersom det innebar dubbel chans att det skulle lyckas, säger Linda.
Så började en nervös väntan i två veckor innan de skulle ta det första graviditetstestet. Spänningen var outhärdlig. Det var positivt!
– Det var en enorm glädje.
Samtidigt också en rädsla.
– Bara det inte händer något.
Linda kunde nu kontakta den lokala specialistmödravården för undersökningarna. Allt såg bra ut, och snart var det dags för ultraljudet som skulle ge Anders ett chockartat besked - tvillingar. Linda skrattar.
– Jag hade glömt att berätta för honom att jag hade satt in två embryon.
– Men det var en bra överraskning, poängterar Anders.
På grund av åldern gick Linda på täta kontroller, men beskedet var hela tiden att allt såg bra ut. Själv kände hon sig fantastisk när hon såg den växande magen.
Men senare under graviditeten drabbades hon av havandeskapsförgiftning. Det var fara för både henne och tvillingarna i magen. Med blodtrycksmedicin blev Linda sjukskriven och behövde gå på regelbundna kontroller.
– I vecka 33 gick vattnet mitt i natten, och vi var tvungna att åka in till förlossningsavdelningen. Där fick vi invänta läkarnas besked om jag skulle sättas igång eller föda med kejsarsnitt.
Ett mirakel
I vecka 34 vågade läkarna inte vänta längre. Med kejsarsnitt kom Love först, han vägde 1770 gram och var 37 centimeter lång. Två minuter senare kom Alicia, 41 centimeter lång och 1890 gram tung. Det var en enorm lyckokänsla för Linda när de små barnen lades på hennes bröst.
– Det var så fantastiskt att se dem, ett riktigt mirakel.
Eftersom tvillingarna föddes för tidigt behövde de stanna på neonatalavdelningen i en vecka, sedan var de starka nog att få åka hem. Nu började ett helt annat liv för paret. Tvillingarna skulle matas var tredje timme dygnet runt.
– Linda är en morgonmänniska, jag är en kvällsmänniska, så vi tog olika skift, berättar Anders.
– Vi har tur eftersom de sover så bra på nätterna, säger Linda, som tycker att livet som tvillingmamma är fantastiskt.
– När vi kom hem tyckte jag länge att det var helt overkligt, som om jag inte visste om det var en dröm eller på riktigt, säger hon.
Och att hon nu har fyllt 50 är inget som bekymrar henne.
– Nej, det här är den perfekta tiden att vara småbarnsmamma. Jag tror inte att jag vid någon annan tidpunkt i livet hade kunnat vara en bättre mamma än jag är nu.
Självklart kan det finnas åsikter om huruvida det är bra att få barn när man är 49 år.
– Alla vi känner har varit otroligt glada för vår skull. Jag har inte mött någon som har varit negativ, säger Linda.
Även Anders understryker att han känner sig trygg i papparollen.
– Jag trodde att jag skulle vara en sådan som ringde jourcentralen så fort det var något med dem, men hittills har det bara hänt två gånger. Dessutom har vi bra stöd från familj och vänner som kan hjälpa till om det behövs. Både min och Lindas mamma har varit dagmammor. De är pensionärer och är alltid beredda om vi ska iväg och behöver barnvakt.
De har sparat ytterligare ett embryo.
– Jag skulle kunna tänka mig att bli mamma igen, men det där med havandeskapsförgiftning skrämmer mig. Vi har två underbara barn, det får räcka, säger Linda och stryker Alice och Love över kinden.
Artikeln publicerades först hos Klikk.no.
