Freja föddes tre månader för tidigt och vägde bara 567 gram: ”En chock"

Freja ålar sig fram över golvet tills hon kommer till hyllan med leksaker, som hon snabbt och vant reser sig upp mot, innan hon vänder huvudet och triumferande skrattar mot sin mamma, Cecilie Mølgaard Tornvig, 33.

Att hon över huvud taget har kommit hit, där hon leker, skrattar, äter, sover och utvecklas, är ett litet mirakel.

Freja föddes nämligen tre månader för tidigt och vägde bara ynka 567 gram. Och som om det inte var nog uppstod komplikationer som ledde till att hon fick gå igenom fem stora operationer och 130 dagar på sjukhus innan den lilla familjen kom hem igen.

– Vi är helt enkelt så tacksamma över att ha henne och över att hon är glad och utvecklas, säger Cecilie.

För Cecilie och hennes man, René Mølgaard Tornvig, 40, var Freja ett efterlängtat barn. De hade varit tillsammans i några år och aktivt försökt att Cecilie skulle bli gravid innan de fick hjälp med det. Därför följdes Cecilie noga under graviditeten, som gick bra, och de såg fram emot att få träffa sin dotter i mars 2025.

Men vid en rutinkontroll i början av december 2024 hade Cecilie alldeles för högt blodtryck. Det visade sig att det i stort sett inte fanns något fostervatten, så de skickades till sjukhuset i Odense och skulle förbereda sig på att ”nu skulle de snart bli föräldrar”.

– Jag blev chockad. Jag skämtade på vägen, fattade inte vad som hände, berättar Cecilie.

René slöt sig mer inom sig själv när han kände oron. Både Cecilie och René tycker om att ha kontroll och är vana vid ett liv med struktur och rutiner. För dem ger det lugn att veta vad som ska hända.

Nu visste han ingenting. Han var inte alls redo att bli pappa, och de hade ännu inte funderat på att köpa barnvagn eller utrustning:

– Jag minns hur jag sa till mig själv: "Du är inte den första som ska gå igenom det här. Andra har klarat det före dig." Det hjälpte lite, berättar han.

Nya skräckhistorier

I Odense fick paret två dagar på sig att vänja sig vid tanken, medan lilla Freja fick lungmognadsbehandling.

När Freja föddes var hennes lungor någorlunda klara, och hon behövde inte respirator. Däremot visade det sig att hennes tarmar var underutvecklade, och redan när hon var tre dagar gammal opererades hon första gången och fick stomi. Två veckor senare, kring jul, var lilla Freja tvungen att opereras igen, så hon låg i respirator och behövde total ro för att den pyttelilla kroppen skulle kunna återhämta sig under sin första jul.

– Vi fick en krispsykolog inkopplad till oss, och varje gång vi träffade henne kunde vi berätta nya skräckhistorier, berättar René och fortsätter:

– Det var verkligen bra att prata med henne och luta oss mot henne, för det var omänskligt hårt att gå igenom.

För Cecilie och René blev förloppet också en prövning av deras relation.

– Vi har lärt oss väldigt mycket om hur vi var och en reagerar på kriser och press. Jag blir ledsen och behöver att René håller om mig. Han behöver lugn och behövde ibland gå ut när det var svårt. En gång gick han ut och slog på en hiss för att hantera maktlösheten. Vi har lärt oss att rymma varandras olikheter i det, berättar Cecilie och fortsätter:

– Vi skrattar vanligtvis mycket tillsammans, och här har vi också använt humorn för att ta oss igenom det. Vi tog vara på de små glädjeämnena och ögonblicken som vi kunde hitta.

Det innebär bland annat att de plötsligt började dansa i en hiss medan Freja låg på operationsbordet, och de inte hade en aning om hur länge de skulle behöva vänta eller hur det skulle gå. Och under förloppets gång har de också gjort mer eller mindre meningsfulla vad:

– Medan vi satt på intensiven och Freja låg i respirator slog vi vad om huruvida min pappas bil har backkamera. Det var jag helt säker på att den inte hade, berättar Cecilie och kompletteras av René:

– Men det hade den, så mitt i allt det tunga och sorgliga vann jag en öl. Jag fick visserligen betala den själv i kiosken, men det gav ändå ett litet leende i den svåra situationen, minns han – och börjar åter skratta vid tanken.

De ordnade också tävlingar med personalen på neonatalen (avdelningen för för tidigt födda) om när Freja skulle väga 1100 gram eller när hennes stomi skulle tas bort. Alla kunde satsa på ett datum, och vinnaren fick ett urval choklad från sjukhusets kiosk.

Drömmer om fler barn

– Vi är annorlunda nu än vi var innan vi fick Freja. Vi känner nog att inga av vardagens utmaningar och problem kan mäta sig med det vi har gått igenom. Vi har fått en enorm "det ordnar sig"-knapp, så det finns inget som kan slå ner oss nu, säger Cecilie, och René fortsätter:

– När vi är pressade eller stressade stannar vi upp en stund, tittar på varandra och hittar tillbaka till närvaron. Vi brukar skämta om att vi har klarat ”elit-Ikea-testet”.

Han fortsätter med ett leende i ögonen till Cecilie:

– Med det vi har gått igenom får du inte lämna mig. Du vet alldeles för mycket om mig.

I dag är Freja knappt ett och ett halvt år. Hon är fortfarande hemma med Cecilie på grund av hennes tuffa start i livet och eftersom hon både får medicin och har epilepsi. De hoppas att hon är redo för dagvård efter sommaren.

– Vi vet att det fortfarande kommer att finnas utmaningar för Freja. Hon väger fortfarande en del mindre än genomsnittet, och kanske är det något med hennes ögon. Vi fick också veta att hennes intelligens kan vara påverkad, så hon blir nog knappast stjärnadvokat. Men det är inte viktigt för oss. Vi vill bara gärna ha en glad dotter, och så får hon bli precis det hon själv vill, säger René kärleksfullt medan han kittlar Freja så att hon skrattar högt.

Även om det har varit turbulent och otroligt hårt för paret att bli föräldrar, har de inte gett upp tanken på fler barn.

– Jag vill gärna att Freja får syskon. Personligen drömmer jag också om att vara gravid, så att det syns tydligt, och att jag får vara med under hela väntetiden, säger Cecilie drömmande.

Artikeln publicerades först hos Alt.dk, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.