Grazy, en nio år gammal blandrashund, sträcker behagfullt ut sig under köksbordet i villan i Askersund. Matte Pia Welander har dukat fram kaffe och kakor till dottern Lisa och besökarna från Hemmets Journal.
Grazy är idag en utbildad och certifierad pedagoghund men hade allt gått som det dess värre brukar gå hade hon varit långt ifrån friden i Närke – om hon över huvud taget varit i livet. När Grazy föddes var det som hemlös gatuhund i Rumänien.
Gatuhundar är ett stort problem i Rumänien. Eländet började på 1990-talet när diktatorn Ceaucescu styrde och för att få fart på landets industri såg till att människor i miljontal flyttade från landsorten till städerna.
I storstädernas bostadskomplex fanns inte plats för de hundar som varit ett självklart inslag på landet.
Hundarna lämnades kvar på landet, utan vård och omsorg, förökade sig och idag har Rumänien cirka två miljoner herrelösa hundar och valpar som lever vilt.
Sara Turetta, en ung italienska, engagerade sig redan 2002 i de rumänska gatuhundarna och driver organisationen Save The Dogs som bland annat samarbetar med svenska Hundhjälpen. Det var där Pia för första gången såg Grazy.
– Jag hade varit utan hund en längre tid men längtade intensivt efter en ny vovve, berättar Pia.
Hon hade flyttat från Stockholm till lilla Askersund vid Vätterns norra spets med sina två döttrar. Om kvällarna surfade hon runt på olika hundsidor och på Hundhjälpens sida fastnade hon för Grazy.
– Hon höll till utanför Save The Dogs djurhägn, strök omkring där som så många andra gatuhundar och fick mat av frivilligarbetarna, säger Pia. Grazy tog den mat hon fått och gick bort och gav den till två små valpar som låg och gömde sig en bit bort och inte ens vågade sig fram till stängslet.
– Då bestämde jag: "Den hunden vill jag ha!"
Så hamnade Grazy i Askersund, långt från gatuhundarnas strykarliv och oro och istället för att hjälpa hundvalpar med mat fick hon lära sig att hjälpa – människovalpar!
Pia kom i kontakt med Gunilla Backman som driver Svenska Terapihundinstitutet och genom året utbildat ett stort antal team med hundar och förare för olika professionella verksamheter.
– Det kanske låter udda med en rumänsk gatuhund som pedagoghund men vi har utbildat hundar av väldigt många olika raser och i Sverige även blandraser, berättar Gunilla. Vi intervjuar och provar in alla hundar och hundförare innan de startar sina utbildningar hos oss.
Till Pias stora lycka antogs Grazy till terapihundutbildningen.
– Jag är lärare och har sett hur många barn har svårt med till exempel att läsa men också om hur en pedagoghund kan hjälpa barnen att komma över trösklarna i till exempel läsandet, säger hon.
Alla som vuxit upp med en hund minns känslan av att komma hem från skolan på dåligt humör och sedan borra in näsan i en varm hundpäls och känna hur allt rinner av en. Lite av samma sak är det när Grazy eller någon av hennes kolleger lägger huvudet i knäet på barnet och barnet och hunden blir de enda som finns i världen.
– Det är fantastiskt att se och det är inte bara de som konkret är berörda som växer av det utan empati och annat växer i hela barngruppen som är i skolan eller på förskolan, konstaterar hon.
Nu skulle Pia vilja få en tjänst med Grazy, ett rum på en skola dit barnen kan komma och få ta del av allt som Grazy kan erbjuda. Men såväl Pia som Gunilla Backman har haft en uppförsbacke att kämpa i för att få förståelse för allt en pedagoghund kan uträtta.
– Det är så många barn som växer upp och inte läser, säger Pia. Pedagoghundarna är en väg till att få bukt med det problemet. När barnet sitter där med Grazys nos i knäet är det Grazy hen läser för – och då lossnar det.
– Det fungerar för många barn som aldrig har förtroendet och tilliten att få det att lossna annars men som får känna hur en varm hundnos och en kärleksfull blick lossar alla band.
