Naturen kan man uppleva på olika sätt. Man kan bestiga höga berg, övernatta djupt inne i storskogen eller prova på andra strapatser i det vilda. Men det behöver inte vara så dramatiskt. Mitt nya sätt att uppleva naturen går ut på att jag tar en lång promenad i utkanten av staden nästan varje morgon. Det fina är att man då kombinerar nytta med nöje. Nöjet är att vistas där man får uppleva överraskande många djur och växter, nyttan är att kroppen får motion.
Min morgonpromenad går längs havet och jag är inte ensam om att motionera där. Många joggar eller springer men jag har tagit fasta på att det lär vara lika nyttigt att promenera, helst kanske i rask takt. Var och en kan välja sin egen motionsform.
Var och en får också ha den stil de vill. En del svänger våldsamt med armarna, somliga trippar fram med små, små steg, någon kutar på som om de hade eld i baken. Jag känner igen många redan på långt håll och jag undrar om det är någon som känner igen mig. I så fall är det nog för att jag stannar upp då och då. Det kan kanske tolkas som om jag tagit i för mycket och måste vila men så är det inte alls. Jag stannar upp när jag ser något fint, en liten fjäril som landat på en blomma, en skata som kommer flygande med en pinne i munnen, en igelkott som springer över stigen.
Insekterna solar
Igelkotten har jag bara sett en gång fast jag nu promenerat längs samma stig i nästan ett helt år. Det var i början av sommaren. Jag stannade upp och tittade på den och då stannade den också upp. Vi tog en paus båda två och tittade på varandra, sen gick vi åt var sitt håll. Jag undrar vad igelkotten tänkte.
Det finns två stigar där jag går, en på var sida om det långa buskage som fortsätter hela vägen. Man kan välja sida så att man kommer i lä för vinden. Man kan också välja sida så att man får gå i solen. Morgonsolen lyser bara på ena sidan och där är det mest spännande.
Många insekter vaknar tidigt och för att komma igång sitter de ofta på solbelysta blad och värmer sig. Vissa morgnar kan det vara alldeles fullt med nyckelpigor på bladen. Då stannar jag upp och fotograferar dem. Den vanligaste arten heter harlekinpiga, den är känd för att kunna uppträda i stor mängd och det kan jag intyga. Men innan jag började med mina promenader kände jag inte alls till den.
En grupp av blommor som jag kikat mycket på under sommaren är de flockblomstriga. Det är en grupp av blommor som man lätt tar för given men som är väl värd ett närmare studium. Olika arter avlöser varandra.
Följa årstiderna
Först ut var hundlokan, i början av sommaren blommade den i mängd. Den är ju ganska reslig och den avlöstes av den lite lägre hårkörveln som gärna växte helt nära buskarna där det nog var varmast. Kirskål fanns också på några platser och sen var det dags för rödkörveln med sina lätt rosa blommor. Den vackraste i gruppen, tycker jag. Mitt i sommaren började vildmoroten blomma och ännu senare kom den vilda palsternackan igång. Båda mycket talrika.
Alla dessa blommor, liksom nyckelpigorna, är sådant som jag på allvar fått upp ögonen för tack vare mina morgonpromenader.
Så jag kan verkligen rekommendera motion även om du, som jag, nöjer dig med att promenera. Du får bättre kondition och känner dig yngre och piggare, samtidigt som det är ett fantastiskt sätt att följa årstiderna och naturens växlingar.
Stanna upp då och då och kika när du ser något fint. Du kommer att upptäcka mer än du anar! Ett tips är att göra upp en lista på allt du ser under dina promenader. Det blir en sporre att hitta nya arter!
Nu flyttar amiralen
Amiralen är en fjäril som de flesta av oss känner igen. Den som har en fjärilsbuske i trädgården har den ofta inpå knuten. Ruttnande fallfrukt på marken kan locka många hungriga amiraler.
Amiralen är en flyttande fjäril. Den kommer till Sverige från Medelhavsområdet på våren och de nya amiraler som föds här under sommaren flyttar söderut på hösten. Precis som flyttfåglar! Enstaka försöker övervintra men den svenska vintern brukar bli för hård för dem.
