Första vårtecknet – är det en uggla?

Så snart det blivit februari och man märker att ljuset börjar återvända kan man så smått börja drömma om tidiga vårtecken. Det gör i vart fall jag. Vilket vårtecken ska bli först i år?

Men vad finns det då i naturen som kommer igång riktigt tidigt. Några blommor är det väl knappast. Inte ens tussilagon tittar upp så tidigt i vägrenarna. Och skulle det sticka upp ett litet gult blomhuvud i sydligaste Sverige så är det ju ännu långa tider kvar innan detta händer längst uppe i norr.

Om man vill veta när och var olika blommor eller djur visar sig i naturen kan man slå upp Artfakta på nätet. Det är Sveriges Lantbruksuniversitets webbplats för naturinformation. Där kan man skriva in vad man vill se, till exempel tussilago, och så får man upp allt man önskar veta.

Slagugglan först

Man kan se att tussilagon finns i precis hela Sverige. Man får veta att den nordligaste tussilago som rapporterats är från Pältsafallet i Karesuando socken. Där blommade tussilagon den 21 juli. Sent, kan man tycka, men den som väntar på något gott!

Om man slår upp slaguggla, denna stora urskogsuggla och tittar på februari kan man se att den finns i norra Svealand och hela Norrland. Nordligaste februarifyndet är från en ort som heter Kaalasluspa i Gällivare kommun. Den fågeln räds inte kyla och vinter.

Allra flest fynd finns från Uppland och det var just i norra Uppland som jag, för ganska många år sedan, hade turen att uppleva en slaguggla. Det var på den tiden när det var gott om snö på vintrarna, också i södra halvan av landet.

Det var det årets första vårtecken. Minnet dyker upp varje år just vid den här tiden och jag hoppas att jag ska få uppleva slagugglan fler gånger. Den gången det hände var jag på besök hos en kamrat som bodde i Uppland. Han visste var ugglan fanns. Och hur man skulle gå till väga för att hitta den.

Men en lyckad uggleutflykt börjar hemma i köket. Februarinatten kräver varmt och starkt kaffe, några rejäla ostmackor och en liten bulle, gärna med fyllning. Sen klädde vi oss varmt, de långa skulle på, liksom varma vantar och raggsockor.

Skålade i kaffe

Äventyret började med några mils bilkörning rakt ut i den becksvarta natten. Vägarna blev allt smalare och slingrigare innan vi nådde en plats i närheten av nedre Dalälven där nattens övning skulle börja.

Där bytte vi färdmedel. Nu var det skidornas tur och vi forsade fram, åtminstone kändes det så, längs obanade stigar, tills vi nådde en liten dunge invid ett kalhygge. Där slog vi läger. Kaffet kom fram, liksom mackorna och bullen. Nu var det väntan som gällde.

Vi pratade lågmält eller inte alls, det gällde ju att ha öronen på helspänn. När som helst kunde den höras, slagugglan. Och plötsligt, hu-ho hu-ho-å-hu-ho – dovt och nästan spöklikt. Det var nästan omöjligt att säga varifrån det kom och hur långt bort ugglan satt. Men vilken känsla!

Vi höjde våra kaffemuggar och skålade under tystnad. Ännu en gång hördes ugglan, sen förblev den tyst. Men jag var lycklig, det var första gången jag hörde slagugglan och fler gånger har det alltså inte blivit. Det är en sällsynt art och en utpräglad stannfågel, den är inte lätt att hitta.

Den var värd strapatsen, men har man ingen vän som kan guida en, eller om man saknar ork att leta upp en ropande slaguggla, finns det många andra ugglor som är lättare att hitta och som snart drar igång. Det är bara att välja vilken man önskar sig.

Den lilla sparvugglan kanske, som visslar, den väldiga berguven, som ropar dovt, den förtjusande pärlugglan, som skäller, eller den vanligaste av dem alla, kattugglan som säger klävitt. Det finns många arter ugglor i Sverige och de kommer igång tidigt. De har chansen att bli årets första vårtecken. De vinner till och med över tussilagon!

Så ut och lyssna, våren närmar sig!