Ann-Marie, 90: De trodde att jag var knarksmugglare!

Ann-Marie Nilsson är van vid strapatsrika resor till avlägsna platser. Flera gånger har hon varit med om situationer som kunde ha slutat illa. När hon reste jorden runt för fem år sedan var hon med om en tsunami.

– Det var i början av resan strax innan vi passerade Madeira. Vi satt och åt middag och plötsligt krängde hela båten till och saker flög omkring oss och människor skrek. Vi hängde oss kvar vid bordet och höll i besticken och vinglasen. Men vi bara tjöt av skratt. Det var kanske en chockreaktion. Vi förstod ju inte att det var farligt. Men det var en 17 meter hög våg som slog rakt emot oss berättade kaptenen efteråt.

Vi träffas hemma i tvårummaren i västra Göteborg. Från den inglasade balkongen skymtar Älvsborgs fästning och delar av hamninloppet.

När Ann-Marie säger vi så menar hon sig själv och lillasystern Siv Egnell, 80 år , som också är på plats hemma i lägenheten. På bordet ligger bilder från den fyra månader långa seglatsen som tog Ann-Marie och Siv från Southampton i England via Kap Verde till Sydamerika och Kap Horn, Söderhavet, Nya Zeeland, Sydasien, Suezkanalen tillbaka till England via Medelhavet och Atlanten. Under bordet ligger sällskapsspelet På spåret.

– Det är ett trevligt spel. Jag tittar alltid på programmet. Det passar mig.

Ann-Marie har haft som tradition att fira vissa bemärkelsedagar utomlands. Men att resa jorden runt var Sivs idé.

– Jag har alltid velat komma till Nya Zeeland. Jag började leta efter olika resealternativ och så hittade jag det här fartyget som arrangerade kryssningen och tyckte att det verkade jättebra. Men så ville inte min man åka med. Då frågade jag Ann-Marie istället.

– Och jag svarade ja direkt.

Trots kaoset med tsunamin så lade inte det sordin på stämningen.

– Jag var mest rädd när jag åkte tuk tuk-taxi i Indien. Då var jag livrädd. Jag gav chauffören tio dollar när vi kom fram. Det var det värt för att komma fram med livet i behåll. Aldrig mer Indien för min del.
Ann-Marie kände också paniken komma vid ett tillfälle när hon gick bort sig i klippstaden Petra i Jordanien. Hon skulle fota en amfiteater och plötsligt hade hon gått vilse bland lämningarna. Men det gick bra. Efter att Siv efterlyst henne kom hon till rätta.

– Det var en pärs. Jag hade inget vatten och var helt slut efteråt. Men Petra var fantastiskt. Vilken upplevelse.

Ann-Marie och Siv fick även testa nerverna när de närmade sig Somalias kust och ett gigantiskt säkerhetspådrag drog igång.

– Då klädde de in båten med taggtråd och laddade varmvattenkanonerna så att inte pirater skulle kunna ta sig ombord. Beväpnade vakter patrullerade på båten. Ute till havs såg vi att det låg fiskebåtar men de hade inte ett enda fiskeredskap med sig, det var ju väldigt konstigt. Det kan ha varit pirater, säger Ann-Marie.

– Och vid Kap Horn fick vi roderhaveri och hamnade i radioskugga. Det kunde ju ha gått illa. Jag vet inte hur de löste det men vi rundade aldrig själva Hornet men det gjorde oss inget. Vi hade det så gott, säger Ann-Marie medan Siv hämtar loggboken och konstaterar efter en stund att de besökte ett 40-tal platser under resan. 

Ann-Marie har rest i flera decennier. När hennes man levde gjorde de bland annat resor i Europa och till Israel. De har blivit många resor genom åren. Las Vegas, New York, Hong Kong, Kina, Bahamas, Kanada, Bahrain, Hurtigrutten …

– Siv bodde i Brasilien i några år men dit åkte jag aldrig. Biljetterna var alldeles för dyra.
Natur och friluftsliv lockar också.

– Jag är en gammal fjällvandrare så jag har vandrat i både i Lappland och i Dolomiterna.

En och annan strapats har Ann-Marie som sagt varit med om.

– Jag var i Pakistan 1979 och skrev en uppsats i samband med mina studier. Vi hamnade då i Kabul och höll på att inte komma ut ur landet igen. Ryssland var på väg att invadera Afghanistan och det rådde utegångsförbud. Men vi hade tur och fick hjälp av afghansk militär att fly landet. Strax efteråt stängdes gränserna. Men det var inte det enda som hände på den resan. Vid ett tillfälle stoppades vi vid gränsen och misstänktes först för att smuggla knark. Då trodde jag att vi skulle bli skjutna.

Ann-Marie är av det aktiva slaget. Hon är synnerligen vital och lever ett händelserikt liv. Hon kör bil och varje vecka spelar hon bordtennis och bridge i seniorföreningen Västerträffen som finns i området där hon bor. Dessutom tar hon del av andra evenemang som föreningen arrangerar.

– Varje vår och höst brukar jag och några andra seniorer visa kläder på hotellet Gothia Towers och på Casino Cosmopol här i Göteborg. Kläderna får jag behålla.

Det är värdefullt att ha människor omkring sig när man lever ensam, tror Ann-Marie. Själv blev hon änka för snart 20 år sedan.

– En och annan beundrare har det väl funnits genom åren men ingen som det blivit något stadigt med.
Ann-Marie är nöjd med livet som singel och har inga planer på att ändra civilstatus.

– Jag har gjort min militärtjänst, ha ha. Vi äldre har ju skämt bort våra män. Kan du tänka dig att när jag ville börja jobba så fick jag fråga min man om lov först. Ja, svarade han. Så länge det inte går ut över mig. Då blev jag så glad att jag neg. Men vi hade det bra. Han accepterade mitt stora frihetsbehov.

Vi återgår till jordenruntresan som var en dröm som gick uppfyllelse för Ann-Marie. Både Siv och hon tycker att det är ett bra sätt att resa och även om det kostar en hel del så är det värt varje krona och med tanke på att turen tog fyra månader så blev det inte så dyrt när allt kommer omkring.

– Det finns ju människor som lever på båtar och som kryssar sig runt jorden varje år. Det är ett bra sätt att resa och det allra bästa är att man bara behöver packar upp en gång och ihop en gång, haha. Och så många trevliga människor som vi träffade. Särskilt rökarna, säger Ann-Marie och skrattar igen.

– Och maten, inflikar Siv. Vi åt så det rann ur öronen.

Nu stundar 90-årsdagen. Ann-Marie och Siv har pratat fram och tillbaka om vart de ska åka för att fira högtidsdagen. Siv åker gärna på långresa igen men nu har de enats om Ann-Maries förslag.

– Det blir Mallorca den här gången. Där har jag aldrig varit.