Det har varit en karl här och vävt! utbrast en förvånad ordförande i Stinsens Vävstuga i Älmhult första gången namnet Rasmus Jönsson dök upp på deltagarlistan. Vad hon inte visste då var att Rasmus blott är 10 år och en hejare på att väva.
– Det finns nästan inget som är roligare, det är lika kul som att spela dataspel, säger denne unge man och uppvisar all den entusiasm som endast en 10-åring kan.
I Rasmus fall har intresset för vävning gått i arv. Farmor Eva Jönsson, 65, väver och mamma Marita Roos Jönsson, 47, likaså. Evas farmor och mormor vävde och hon bestämde sig för att gå i deras fotspår.
Äldsta är 93 år
Eva anslöt sig till Stinsens Vävstuga som drivs som förening och som bildades 1991. Då var det två kvinnor som tog initiativet, men det var faktiskt en man som från början kom med idén. "Starta en vävstuga så att min käring har något att göra på dagarna", lär han ha sagt.
Huruvida hans "käring" började väva eller inte förtäljer inte historien men klart är dock att det är många kvinnor som hakat på under åren som gått. I dag finns 35-talet väverskor och en liten kille, Rasmus som också är yngst i föreningen. Men det råder ingen som helst tvekan om att vävning inte känner av några åldersgränser, äldsta medlemmen är 93 år.
Eva bor i Älmhult och är pensionär sedan ett år tillbaka. Men för tio år sedan var hon yrkesarbetande och tyckte vävning var en skön avkoppling efter jobbet. Hon stiftade bekantskap med kvinnorna i vävstugan som hade 37 vävstolar. Det krävdes inga förkunskaper och Eva blev mycket väl mottagen. Alla ville hjälpa den nya väverskan.
– Jag minns att jag först vävde en kaffeduk, skrattar hon. Den skulle ha blivit fyrkantig, men blev avlång …
Men hon var fast och genom åren har det blivit plädar, halsdukar och en stor julduk för att bara nämna något. Hon tyckte om att väva och missade sällan eller aldrig en tisdag i vävstugan, då gruppen träffades.
Eva har fyra barn men de var inte särskilt intresserade och hoppet ställdes till sonhustrun som i likhet med henne själv alltid gillat handarbete. För sju, åtta år sedan bestämde sig Marita för att ge vävningen en chans och hon har inte ångrat sig en sekund.
– Det är avkoppling, koncentration och meditation på en och samma gång, ler hon. Det gäller att fokusera på det man gör och du får inte plats med åtta tankar i huvudet på en och samma gång.
Hon behövde inte gå någon kurs, det var bara att hoppa in i ett vävlag. Det var roligt, trevligt och mysigt – ingen jagade på den andra utan alla hjälptes åt och gav varandra goda råd. Och det var inget slagsmål om vävstolarna, det fanns plats för alla. Marita stortrivdes i vävstugan och åkte dit så ofta som hon kunde.
Pojkarna kan virka
Marita och maken Andreas, som alltså är Evas son, bor i Valid, dryga milen från Älmhult. De har tre söner, Rasmus, 10, Hugo, 8, och Isak, 6. Pojkarna är fostrade i en kreativ anda och alla tre kan virka. Och alla har tjatat om att få följa med till vävstugan. Men det var minstingen Isak som var med först. Han var med redan som liten bebis och kallades för "vävstugebebisen".
– Men jag tycker att Hugo och Isak är lite för små, säger Marita. Och om alla tre vore med skulle jag inte få någon lugn och ro.
Men för ett drygt halvår sedan började Rasmus inleda operation övertalning – han ville så gärna prova på att väva och till slut kunde mamma inte säga nej. Hon tyckte att han kunde få följa med och titta och denna första gång följdes av fler. För sex månader sedan debuterade han som vävare och blev genast lika biten som mamma och farmor. Han älskar sin nya hobby.
– Jag har vävt en liten duk, berättar Rasmus och håller stolt fram sitt alster.
Lika stolta är farmor och mamma. Rasmus håller familjetraditionen vid liv och visar att killar visst kan väva.
Nu följer han med Marita till vävstugan en gång i veckan, medan Eva väver ett par tre gånger i veckan.
– Innan coronan bröt ut sammanstrålade hela gruppen varje tisdag, berättar hon. Men nu försöker vi dela upp oss och jag går hit några förmiddagar i veckan.
Väver elva plädar
På tio år har Eva fått elva barnbarn och Rasmus är äldst. Som den rättvisa farmor och mormor hon är har hon tagit sig an ett projekt, modell större: Hon ska väva plädar till alla barnbarnen! Marita har också vävt plädar, trasmattor och grytlappar och vad det blir härnäst återstår att se.
– Idéerna är många och alla i föreningen vill framåt och stöttar varandra, säger de med en mun. Det blir en glad och trevlig stämning när kreativa människor samlas och skapar. Och det är häftigt när Rasmus som liten pojke kommer in – nu är vi tre generationer som väver.
